Det är samma sak varje år! Jag går liksom och inbillar mej att man på nåt vis ska kunna klara sej undan och SLIPPA vintern och varje år så får jag förr eller senare klart besked om att det kan man då rakt inte alls det!

Idag har jag haft en väldans jäsig dag med massage och påhälsning av en rar kompis och lunch på Lizas (kålpudding - mums) och någon gång här på förmiddan gick grannen förbi med sina jyckar och vi konstaterade att "nu är det bra najs! ingen snö, så här kan det gärna få vara fram till april då det kan få bli varmare..." 

Fem minuter senare föll den första snöflingan.

Nu har jag haft en massage modell helkropp där jag knådar och pysslar om i närmare 1,5 timme. Det är levande ljus, myspys och flummig musik... och vad ser man när man kommer upp för att skriva ut kvitto. JO detta!  

Vy över Söderhamn från vår sida sett och med nåt otäckt vitt strösslat över

Nu vill jag stanna kvar där nere i myset och pyset resten av vintern. Sen, när solen skiner igen och det inte dimper ner stora klafsblöta snöflingor på en, då kan jag komma fram igen.

Katten Sonja har för övrigt rätt inställning till det här med snö och kyla och man hittar henne mest och som oftast på akvariet eftersom hon har listat ut att det är otroligt varmt och gosigt där på akvarielampan. Syrran Sören struttar dock fram och tillbaka genom kattluckan och tycker att det är FRÄÄÄÄÄSCHHHT med snö. 

Lätt för henne att tycka som ser ut som en fluffbulle med all päls säger Sonja och jag som är mera kortklippta och frusna av oss.

Den tröttaste och svartaste katten man någonsin träffat. -Sonja.