Han som inte vill bo med mej är här på besök.

Jag tror det var hungern, min grill och det fina vädret som drev honom hit och nu är han och hans lilla dator här. Datorn är med så han kan sköta sitt jobb.

-Gossen är nämligen med i maffian lite sådär på fritiden och det är inte nåt man hoppar över bara hur som helst ostraffat.

Ja, han är alltså med i Mafia Wars på Facebook. Jag har aldrig fattat vad det går ut på men det är bra med intressen så jag låter honom glatt hållas!

Nyss fick han i alla fall ett sammanbrott/utbrott för han har tydligen gjort av med sin energi som man tilldelas dygnsvis eller hur det var på ett tämligen ofördelaktigt sätt. Detta kommer att innebära att han sinkas i sitt levlande och kommer förmodligen inte att bli boss över maffian än på många år.

Jädra skit alltså!

Men först en liten lägesrapport om helgen som gått...

Nu har det varit midsommar och sillen är uppäten, myggorna klappade och släkten träffad.

Vi tillbringade dagen och natten hos broder H med familj och det var som vanligt en trevlig tillställning. Det är tradition att fira midsommar hos dem och vi lägger mycket tid på att leka och tävla. I år var det broder G som hade fått till de festligaste tävlingsgrenarna. Jag och mitt sällskap hittade helt enkelt inte inspirationen så vi hade jädrigt trista tävlingsgrenar med. Fy skäms på oss! MEN de KULA tävlingarna var blåsboll och kaviarrace.

Blåsboll går ut på att man ska blåsa över en pingisboll till motståndarsidan på en liten spelplan som han byggt. Hur kul som helst om man inte spelar mot broder H....

Kaviarracet bestod i en fin bana gjord av en massa knäckebrödsmackor som man skulle klämma en sammanhängande sträng av kaviar på så snabbt som möjligt.

Syrrans dotter var kanonbra på det. Hon klarade det på 22 sekunder och alla var oerhört impade. Sen var det dags för den här snygga typen som jag hade med mej att tävla. Han klämde till och var klar på 11 sekunder. Han har oanade talanger den gossen!

Sen blev det en sväng ner till Lillviken för ett dopp för de utan förstånd, dvs barnen. Jag berättade för min granne på Åsbäcksgatan att jag tycker det är märkligt att barn inte KÄNNER att det är iskallt när det är iskallt men enligt honom så görs den kopplingen långt senare. Min koppling har blivit lite för bra tror jag för jag har då blivit en rikigt badkruka jag... Kan ha blivit helt feldraget för jag kan gruva mej för att hoppa i vattnet på Hällåsen när det är varmbad och 27,1 grad i vattnet.

Vi sov i min husvagn, en Solifer från 1977. En trevlig liten vagn med mossa på baklysena och trögvevade stödben. Jag fick sån ångest över hur vanskött den är så jag var tvungen att ta med den in till stan på lite tillfixning.

Vi tog med den hem till den stiliges föräldrar och där fick den sej en riktig storrengöring. Vi tvättade tak så ventilerna lossnade och jag gick till och med lös på kylskåpet med nåt medel som var så starkt att mina brallor blektes. SEN smetades det fast silikon i fogar och uj vad trevligt det blev.

Idag har vi latat oss lite. Det var ju så fint väder att jag packade termos och matsäck åsså åkte vi till Storsand. Där var det varmt och soligt så länge man låg ner. Satte man sej var det soligt och svalt. Stod man upp, eller till och med gick och framförallt om man närmade sej vattnet.... då var det kyligt men dock soligt. Fick man för sej att känna på vattnet så var det iskallt. Det var barn där och de hade inte fått den där justeringen i skallen på hur vattentemperatur ska upplevas. Alltså badade de. Vi gjorde det icke!

Nåja, tillbaka mot stan och fixade det sista med husvagnen och sen bestämde jag med för att ta den tillbaka till tryggheten i Ståtjära. Jag har den hos dotterns far eftersom han är både snäll och har utrymme för den. 

När han skulle hjälpa mej att ställa vagnen tillrätta frågar han sådär i förbigående "vart har du avgasröret då?"

BLAAAAAHHHHHHHHHH.... där försvann den harmonin. I morgon är sista dagen för ombesiktning av min bil och den som spar han har. Jag har tex inte besiktat den och måste iväg i morgon. Något säger mej att det kan bli enklare att få den att gå igenom om jag har en komplett bil med mej.

ALLTSÅ åkte jag och letade efter snutten som fattas. Jag åkte tex hela vägen ut till Storsand och letade. Jag hittade det ICKE!

Ska bli kul att berätta för besiktningsgubbarna (och tjejen) att jag i normala fall har även avgasrör men att jag valt att plocka bort det precis den dag jag ska besöka dem.

Man kommer till insikt då och då.

Jag har ju nämnt att dottern är på vift. Nu är det EN vecka kvar tills hon kommer hem och det är jag som ska hämta henne och några av de andra resenärerna på Arlanda. Jag LÄÄÄÄÄNGTAR!

Den här tiden när hon har varit borta har jag jobbat på jobbet och sen jobbat på min lilla firma. Sen har jag kommit hem. Oftast sent som tusan och det har varit oerhört trist på matfronten. När jag tänker tillbaka vet jag knappt vad jag har petat i mej till middag under den här tiden.

Igår var vi bjuden på grillat hemma hos den här snygga killens pappa och det var supersmaskigt och trevligt! -Annars, såhär på vardagarna har det varit så snabbt och så enkelt som möjligt. TRIST!

Vi har akvariefiskar. De har tajmer på lyset och det hinner inte slå på innan jag åker till jobbet och det har redan slagit av när jag kommer hem. Jag väcker fiskarna och matar dom och de ser inte ut att gilla det.

Den snygga gossen trivs skrämmande bra i sin lägenhet och vill inte alls bo här med mej.

Ok... nu till insikten. Det är alltså så här det kommer att bli den dag dottern flyttar hemifrån.

Det innebär att jag inte alls behöver ha en 3:a. Jag har en husvagn och i princip skulle jag kunna klara mej med den eller jag kanske skulle kunna bo i min lokal som jag har till firman, fast jag har ju inte nån dusch... och jag är ju ändå där mera på min vakna tid än hemma... Eller så tar man helt resolut och flyttar efter dottern... Jag la fram det förslaget härkom kvällen när jag snackade med henne och då sa hon att det var toppen. Antagligen är det inte lika toppen resten av livet men om det fortfarande är det om sådär ett år då är det jag som flyttar!

Undrar vart jag ska ta vägen? Vart pluggar man vidare som teknikstuderande? Vad försörjer man sej på om man flyttar till en helt ny ort och inte har världens mest gedigna utbildning?

Ska man börja packa. Eller ska jag helt enkelt nöja mej med en etta med kokvrå i centrala söderhamn och skaffa långtidsfoder till fiskarna...

Ååååååååå.... nu har min unge varit borta i en vecka och det har varit så trist att jag inte tagit mej för med att blogga.

För att inte längta ihjäl mej har jag JOBBAT! Man får ju en del gjort om man kör på till framåt midnatt men i helgen har jag faktiskt varit lite ledig också.

I går tex då var vi till farsan och firade hans 75-års dag som inföll den 19 februari. Mitt i värsta kylan och snöyran. Det var betydligt trevligare att fira nu även om vi fick hålla oss inomhus pga regnet.

Det var en trevlig liten tillställning och styvsystrarna var ju på plats dom med så vi var ett rejält gäng som samlats för att hurra. Lite fick man ju skämmas över att man inte hade med paket till minsingen i gänget, Lena som har fyllt 30 år!!! Bedrövligt att jag inte kom ihåg det :o( Bedrövligt var det också att jag inte hade en aning om att en av de andra styvsyrrorna väntade barn. Höggravid var hon och ska väntar kläckning inom 3 veckor!!! KORS!

Jamen min unge då... Ja, jag vet inte hur många som har sagt att jag ska klippa navelsträngen och att hon klarar sej utan mej. Klart att hon klarar sej utan mej, hon är ju en superunge, eller ett A-barn, som farsan alltid kallat henne... men det gör inte att jag tänker sluta längta efter henne och att trivas med att ha henne i närheten. Jag är lite av en vallhund och tycker det är bäst när flocken är samlad.

Jag pratade med henne på eftermiddan och hon längtar hem rätt mycket mellan varven har jag förstått, men sen är det rätt kul också mellan varven misstänkter jag... i alla fall så sa jag att "nu kan vi ju snart börja ha nedräkning!" Då sa hon: "men jag fattar inte varför du säger så, jag har haft nedräkning hela tiden jag!" Sånt hör man som mor med blandade känslor... skönt att hon vill hem, hoppas hon har det bra!

Ok, den 24:e åker jag och hämtar henne på arlanda. HURRRA!!!!

Snart kommer hon hem igen!!!

Så får jag gå och intala mej själv, och då har hon ändå inte ens åkt!

Dottern har kammat åt sej ett stipendium och tillsammans med några andra i klassen ska hon åka på språkresa till Schweiz. Avresa på söndag morgon och det kommer ju såklart att bli ett minne för livet, helt otroligt kul, kanske lite jobbigt men förhoppningsvis helt underbart. För henne.

Jag som tycker min unge är det mest fantastiska som finns här på jorden har ansökt om att att få hämta hem dem från Arlanda och kommer att ha nedräkning tills hon är hemma igen.

Hon frågade MEJ hur hon skulle göra, om hon skulle söka eller inte och jag sa som det var, att jag skulle ha blivit GALEN om jag inte hade fått den chansen när den fanns, när jag var i hennes ålder alltså. Nu kör vi pepp på henne som är lite nervös och på mej som är lite ynklig.

Hur lång är en navelsträng? Kan man töja den till Zürich?