Morsan har haft det lite tramsigt med hälsan.

Det har varit hjärtklappning, flimmer, högt blodtryck, för tjockt blod, för tunt blod, gallsten, bråck på magmun, sköldkörtel med giftstruma...

Alltså, man hajar ju att det inte är direkt roligt och vem har väl inte hört att "man ska vara frisk för att orka vara sjuk"!

För att få ordning på en sån här tant krävs det en massa provtagande, remissande, åkande kors och tvärs och utprovning av nya mediciner.... blah!

Nu snackade jag med damen i fråga härom dan och nu var det mycket på gång och dessutom hade hon fått nåt brev från Landstinget där det stod nåt obegripligt om provtagningar. "Jaha, vad har jag fått för fel nu då?" tänkte morsan, som har blivit felbehandlad sådär 100 gånger och snart fått varenda biverkning som har tryckts på en bipacksedel

Alltså ringer hon till Bollnäs sjukhus och funderade vad det var frågan om och vad hon NU fått för konstig sjukdom. Hon kunde inte ens uttala vad det stod men tog för givet att det var skrivet på latin.

Människan hon snackade med fattade först ingenting men sen klarnade det. "Ahhh... nu vet jag!!! Det du läser är LÄKARENS NAMN! Du har varit på undersökning för gallsten och nu ska du på återbesök till den här läkaren. Han heter så, det är inte alls nån ny sjukdom..."

Det är min mamma det!

Jag måste då säga att jag bor på ett ganska så prydligt område.

Det är i stort sätt bara den lilla plätten utanför mitt köksfönster som är ofixad på hela Nymåla men det ska jag ta tag i snarast. Kanske i morgon, eller dan efter det...

Den här plätten är mest använd av grannarnas hund. Hon gillar att ligga och klia sej i gräset och har ofta med sen nåt litet ben som hon verkar ha mest för att verka märkvärdig. Hon gnager inte nämnvärt på dem men är väligt stolt och mallig över dem.

Min bil är inte direkt prydlig. Det är en f.d röd Volvo 460 med trasig takbox. Har lagat takboxen med silvertejp men nu har den lossnat också så jag har dragit en rem runt hela skiten för att locket inte ska blåsa av. Den är som sagt f.d röd. Lystern och glansen är borta och någon kallade den en gång för "hallonröd". Ni vet såna där matt, blekt röda hallon.. GÖTT.

Nåja, idag när jag åkte hemåt efter att ha handlat en del körde jag över en redigt stor kvist som av nån anledning låg mitt i vägen. Den åkte med hela vägen hem och upp mellan husen eftersom jag hade en massa som skulle ur och i bilen som vanligt. Det skraaaapade fint av den där och jag tror faktiskt att den kan sitta kvar fortfarande. Jag bekymrar mej inte så mycket över den för jag ska besikta bilen på fredag och är grenen kvar då får de helt enkelt plocka bort den åt mej då. De som har grop!

Nåja. När jag stannade till här utanför med kärran kom grannen med hunden ut. Och såklart även hunden med ett nytt och STORT ben. Jag snackade lite med grannen och stressade på med ur och i plockandet och så hör jag honom säga "här!" och sträcker fram en skiva skinka. Han ÄR väldigt trevlig och generös den här grannen så jag vill ju inte verka otacksam utan tar ut tuggummit ur munnen och ska precis till att ta emot skinkan när han säger att ..."ja det var ju förståss till Tessa men... det är klart..."

Eftersom jag är lite uppe i varv för det mesta så registrerade inte min hjärna rikigt hur situationen var så jag står liksom kvar och väntar på att få den där skinkskiva i alla fall. Den var smaskig kan jag säga men sen får jag syn på jycken. Hon sitter nu en bit bort och ser helt bortkommen ut. Grannen har tack och lov en bit skinka kvar, som han tydligen har gömt för mej och försöker få hunden att komma och ta den. Hunden är förnärmad, snuvad, grundlurad och sviken och sitter kvar och ser helt tom ut i blicken. Till sist kommer hon i alla fall och tar skinkan men jag tror det kan dröja ett tag innan hon och jag får tillbaka den fina relation vi en gång hade.

Sen stressar jag vidare. Hämtar med en matlåda och åker med den skrapande grenen runt heeela nymåla. Många är ute och grejar nu men jag kör så sakta och fint. När jag väl är ute på vägen börjar jag fundera över var tusan jag gjorde av matlådan. Stannar och kollar och JAPP, den stod kvar på taket.

Det är det som är det fiffiga med att inte vaxa bilen. man kan ha saker på taket utan att de kanar av!

Nu har jag varit och kokat hela kvällen och är rätt trött. På väg hem började jag tänka på dagen, eftermiddan och kvällen och INSÅG hur oerhört förvirrad jag är! Såg hundens tomma blick framför mej och skrattade så jag höll på att krocka.

Tror jag måste försöka sova lite mera.

Och köpa skinka till grannhunden.

Och ta bort grenen under bilen före fredag.

Eventuellt dra ner på kaffet...

Hastig och lustigt eller fort och fel... välj själv.

Skulle koka en blomkålssoppa i kväll. Samtidigt som jag försökte se på teve i ett annat rum och dessutom var extremt kissnödig. Slutade med att min hand blev kokt eller pocherad när jag skulle mixa sönder blomkålen.

Jag har haft extremt mycket aloe vera på handen och njuter av insikten av att jag nu VET varför de håller en handduk runt mixern på teve!

Nu har jag varit ute i skogen här i närheten av där jag bor.

Jag känner att det är en skog som jag kommer att bli bra kompis med. Det finns massor med stigar, det ser ut att kunna bli både blåbär och lingon och med lite tur kanske man hittar en och annan kantarell framöver.

Nyss var jag i alla fall ut och tog årets första murklor. Det blev bara 3 st för jag hade brådis hem till teven.. men med tanke på att de ska vara så himla giftiga så kanske det bara är bra med ett fåtal.

Jag har för mej att jag var en surgurka innan jag gick. Nu är jag munter igen.

Kniven har jag köpt av systerdottern Lina och den är jag superglad för!

I mitt jobb ingår det en hel del telefonpassning.

Oftast är det trevligt folk man får snacka med men lite titt som tätt råkar man ju ut för såna där människor som är helt fantastiska på att hitta fel, saker att bli upprörda över och som verkar ge sej fanken på att göra dan sur för den de snackar med. Alltså i det här fallet för mej.

Jag är ju en väldigt trevlig prick :o) och jag försöker vara tillmötesgående, förstående och artig, till och med ett lite skämt kan jag försöka mej på. Allt för att få glada nöjda kunder. Det funkar oftast. Ibland inte.

Nu är min fråga: Var går den här gränsen för när man inte behöver vara sådär trevlig längre utan får vara helt spontan?

Det känns stundtals som att den där gränsen har en hel del att göra med hur dagsformen för mej är, dvs om jag sovit bra, hur stressnivår i övrigt ligger på jobbet osv men samtidigt känns det som att man inte ska behöva ta emot en massa negativt oavsett hur man mår. Jag menar, om jag mår skitbra så tål jag ju mera, men till sist så mår jag inte skitbra längre och då sänks ju min nivå av ork/tolerans för nästa som ringer och gaggar.

Alltså, jag skulle vilja ha nåt att gå på här. Siffror, staplar eller nåt som visar var gränsen går. Tills vidare ligger jag kvar i soffan och hetsar upp mej över dagens utskällning.

Tackar!

Morsan är här på besök och hon är piggare än på länge. KUL!

Vi har kollat på lite tv nu efter maten (grillat såklart) och hon har försökt konversera med mej medans jag har varit jääädrigt seg. Sov som en kratta i natt igen och det visar sej speciellt efter tyngre måltider. Alltså har jag svarat lite halvhjärtat.

NU är det dock Daniel och Vickan på teve, bröllopsintervjun.

Morsan är okontaktbar. Hon sitter framåtlutad i soffan för att få komma rikigt nära och intresserar sej sjukt mycket i allt som sägs.

Farmor och en av fastrarna har alltid varit intresserad av kungafamiljen men jag hade ingen aning om att min egen mor hade detta genuina intresse. Jag trodde det var medfött... eller kan det komma med åren?!

När är det dags i såna fall? Jag är 42 år nu?

Borde jag skaffa flaggstång?

Om man ska gå på det man ser på film så är det ju diamanter som kan göra en jänta riktigt till sej av glädje då det gäller presenter från pojkvännen.

Jag är av en annan åsikt.

Häromsistens när jag firade ännu ett år kom gossen med stort G hit med ett redigt paket innehållande inget mindre än en Looftlighter!

Ja, en grilltändare modell eldkastare liksom. Det är en eldriven grunka som man riktar mot kolet tills det börjar glöda och när det gör det backar man lite och fortsätter blåsa/värma med denna otroligt roliga pryl.

Vi ska äta grillat om en stund och det är rätt kyligt ute. Gossen låg här i soffan och slumrade lite och till sist tyckte jag det var dags att börja fixa med maten så jag skalade potatisar och annat som ska in i ugnen. Han sov.
Sen gick jag ut och hällde ut gammal kol och riggade med ny. Han sov.

SEN kom jag till det roliga: att fjutta på och DÅ kom han uppfarande minsann och menade att jag skulle GE MEJ!

Nåja, det var tur att jag tog en gammal jacka för det råkade börja brinna lite i den och att kolet var i  princip utbrunnet när jag gav mej är väl inget att tjata om..

Grisen börjar bli klar så jag ska väl fixa med resten men, här är den:

Jag behöver en matgrupp för att få mitt hem att se bebott ut.

Just nu har jag ett litet avlutat bord med 3 små obehagliga stolar och med tanke på att vi blir bortåt 20 pers de gånger familjen samlas skulle ett redigt matbord med 6 stolar vara till stor nytta.

Jag vet inte exakt vad jag vill ha, kanske vitt, kanske nåt annat.

Kom med förslag med bilder och pris.

Priset ska förresten vara lågt och det ska inom rimligt avstånd från Söderhamn!