Märkligt att det kan vara så oljust vissa dagar.

Det är precis som att allt ljus äts upp, det spelar ingen roll hur många lampor man tänder.

Idag är det en sån dag och på nåt sätt så tycker jag att det känns lite mysigt och vips blir jag sugen på att göra en mustig gryta, ta fram en stickning, äta lussebullar... Nä, stopp nu! Men visst känns det lite som november idag va?

Han som jag tycker är trevlig att umgås med har tydligen hittat sitt sätt att fördriva dagen på. Han ligger som ett litet bylte under alla täcken och kuddar och sover som en liten gris. Jag hörde honom säga "Men, vilket väääääder" (uttryck som min mamma slänger sej med och det passar ju in vid alla väder egentligen!) och sen så byltade han in sej och försvann.

Undrar om han kommer fram snart? Jag börjar bli lite hungrig.

OCH PRECIS NÄR JAG SKREV DET HÖRDE JAG HUR DET LÄT NÅT DÄR UPPE!!!

På med kaffet, nu blir det frukost!

...har tonade bakrutor, är större än den gamla och har lite svårt för att få i växlarna och har inte någon handbroms just nu.

JAG har lite dåligt mörkerseende, gillar att veta vilken växel som är i och OM det är nån växel i, speciellt som den nya bilen inte har nån handbroms. Just nu.

Vi (jag och den här snygga 35-åringen) kom hem.

Jag körde.

Han hejade på.

Dvs... vi åkte hem, och när vi kom upp på parkeringen såg vi att det var knökfullt med bilar där. I mitt garage står fortfarande Volvon som för övrigt är till försäljning... så där kunde inte den nya stå. Alltså var jag tvungen att vända. OCH jag var tvungen att backa.

Det är ju svårt att backa när man inte får i just den växeln.

"MEN TRYCK NER KOPPLINGEN" sa den där snygga.

"MEN JAG HAR JU GJORT DET!!!" sa jag "JAG HAR JU FÖR FAN FOTEN GENOM GOLVET SNART"

Till sist så slet han i alla fall i växeln och jag kunde backa.

Jag seeegadeee mej fraaaam (ja, eller bak blir det väl)

"MEN KÖÖÖÖÖR" morrade den där snygga som inte har nån bil ens. (jag har TVÅ bilar jag!)

"JAMEN JAG SEEER JU INGET FÖR FAN!" morrade jag tillbaka

"MEEEEEEN!!!! VAR ÄR DET DU INTE SEEEEERRRRRR!!!!!????!" suck/skriker den snygga

"JAMEN VILKEN JÄÄÄÄVLA FRÅGA!" gastar jag och bryter ihop i ett gapflabb som fortfarande håller i sej efter flera timmar.

Jamen, VAD svarar man på en sån fråga?!

Vad är det du inte ser?

hahahhahahahahahha...

ja, om man såg nåt hade man ju förmodligen kunnat svara på den frågan.

Idag har jag tex hajat till flera ggr när jag sett konstiga saker i backspegeln på vänster sida. Det visade sej senare att det jag såg var saker som vistades precis till höger om bilen. Backspegeln kan visst vinklas in mot bilen om man tycker det känns aktuellt.

Bilen tyckte av någon anledning att det kändes aktuellt idag. Jag visste inte alls att det var aktuellt idag och fattade inget.

Den nya bilen har en radio som fungerar också.

VARJE GÅNG man sätter sej i bilen! UTAN att man dunkar allt vad man kan i instrumentpanelen. Det tycker jag är lite lyxigt.

Annars så har dottern försökt sälja den gamla bilen till en klasskompis idag. Jag har givit en massa bra argument för att han ska köpa bilen. Tex att den har en så matt yta på lacken att man kan åka runt ett kvarter med en kaffemugg på taket utan att muggen åker av. Att den har fina däck, gott om bensin som jag inte kommer att slanga ur om det blir en snabb affär. Om det dröjer längre än till halv tank i min nya bil lämnar jag inga garantier för att soppan blir kvar i gammlen.

Han som jag gillar som fanken meddelade just att FACEBOOK är nere!

Fattar ni vad många det är som drabbas av detta?! Jag tror inte att jag fattar det själv faktiskt men jag vet ju hur det var när jag var i farten och farmade som värst. Hade detta hänt då så hade jag nog blivit rätt så stressad. Jag menar, korna ska mjölkas, tulpanerna plockas, staket ska byggas...  Sen har vi ju den här sociala biten också,  man vill väl se vad kompisarna har för sej. Det senaste jag läste på fejan var att en av mina kompisar är i en relation. Jag frågade med vem och sen brakade hela FB ihop. Var det nåt JAG gjorde tro?!

HAN hade i alla fall även läst om katastrofen på twitter och jag börjar mer och mer förstå vidden av det här... Så här har man beskrivit situationen:  

Tragically Facebooks downtime has resulted in the loss of millions of animals on Farmville. One source said the farmers may never recover.

Livet är fullt av överraskningar.

Den som varit här tidigare har ju tex fått höra berättelsen om min gamla skjorta som jag hånats för men som faktiskt fick hänga med dottern till skolan en dag.

Nu ska samma dotter inom kort fylla 18 år och hon och en klasskompis lurar på att slå ihop sina kalas. Kalas förresten, det tror jag inte dom kallar det för när dom fyller 18... Fest kanske? Party hade man kanske nån gång på 80-talet... ja, jag kommer väl tids nog att få reda på vad jippot ska kallas.

Nu var det förtäringen jag tänkte på då. Hur det än är så blir man ju sugen på nåt och när jag förde det på tal första gången fnös dottern bara bort det med att "det är ju inte en SÅN fest". Ok, jag hajar. Det kommer liksom att drickas mer än ätas av de flesta. Hur som haver så har jag varit full rätt många gånger i mina dar och jag VET att man mår tusan så mycket bättre av att blanda ut det blöta med nåt ätbart.

Alltså så tog jag upp frågan igen och erbjöd mej att göra smörgåstårta eller nåt.
"SMÖRGÅSTÅRTA!!! men hallåååå, snacka om pensionärsvarning!!!" sa dottern varpå jag droppade alternativ: "korv med bröd, pajsing, tårta, tapas...."

Hon gick härifrån.

Jag undrar mycket nu.

Undran nr 1: vad kallar man ett födelsedagskalas för nu för tiden?

Undran nr 2: vad äter dom på det där som kallades födelsedagskalas förr i tiden men som heter nåt helt annat och är så oerhört mycket coolare nu?

/mamma och 42

Jamen hurra!

Det är inte mycket jag verkligen vill se på teve. Oftast så ser jag på teve lite sådär som sällskap och är det mej det hänger på så kan teven vara avstängd i veckor.

OM INTE....

...man kan se House på nån av de futtiga kanaler jag har. Då är det jag som sitter bänkad och fånflinar redan innan jag har nåt att fånflina åt  (ja, jag hittade just knappen med smileys här på bloggen och måste ju bara få testa...)

Det jag gillar med House är hans arroganta stil kombinerat med rätt så grov humor och att det i varje avsnitt är nåt smått otroligt sjukdomsfall som ska redas ut. Lite som Morden i Midsommer möter Fråga Doktorn liksom med inslag av Mr Bean eller kanske inte så men... ja, det är helt klart hemtrevligt i alla fall.

Kolla själv, det börjar kl 21.00 på 4:an!  

30 veckor är en ganska lång tid om man går och velar över något och det är just vad jag har gjort.

Saken är den att jag har lite svårt för att skiljas från bilar. Jag blir liksom ett med dem och det har tyvärr gått så långt några gånger att jag inte har bytt med mindre än att det har varit skrot av bilen.

En gång var det en Nissan som jag voltade med, en annan gång en Toyota som jag körde på en älg med. En PV har jag kvaddat också, men den hade jag bara i tre dagar så den hade jag då kunnat haft ett tag till. De andra har jag förmodligen kört med än bara de hade haft kraften och viljan....

Den som känner mej vet att jag har haft det lite tramsigt med min lilla Volvo. Det började vecka 7. Nu är det vecka 37.

Min kära gamla hallonröda bil har varit en riktig toppenbil! Det som egentligen bara fattas den just nu är ett avgassystem som sitter fast under bilen och som dämpar ljudet, inte som det den har nu; ett bortramlat avgassystem som ligger i bakluckan. Eftersom jag inte kan laga bilen själv och det är så oerhört tramsigt att vara billös så bestämde jag mej för att köpa en bil till. Alltså, var det inte helt spikat att jag skulle skiljas från Volvon vill jag bara poängtera!!! Den är ju fortfarande samma toppenbil. MEN jag måste kunna ta mej kors och tvärs. -Till jobbet, till firman, till marknader, hämta han som är så snygg (för han har inte klarat av att köpa bil sen han kvaddade sin bil för snart 3 år sen...), handla mat, skjutsa dottern osv osv.

Den stora biljakten började och med den började jag krisa ordentligt. För att göra en lång kris kort så kom min kompis kille till undsättning. Han gillar bilar, han läser gärna bilannonser, han hittar till bilfirmorna, han kan pruta, han ser om det är fel på en bil.... han är jääädrigt oumbärlig helt enkelt!

Först kom han med lite tips och till sist frågade jag helt resolut om han hade lust att åka med. Han hade lust!!! TACKOM OCH LOVOM!

På lördag förmiddag bar det iväg. Jag hade skrivit ut en massa bilannonser. HAN hade gjort en snabblista!!! Alltså, han hade gjort iordning en rutt så att vi skulle kunna ta oss genom alla bilfirmorna och alla annonserna på snabbaste sättet! Vilket geni! Så här i efterhand så inser jag att jag och den snygge skulle ha givit upp på vägen ner till Gävle. Han som var med, han höll humör och ånga uppe hela dagen!

Lagom till lunch hade vi betat av varenda bilfirma på listan och skulle börja gå över på blocketannonser. Vi slöt upp med familjen till den räddande ängeln som var med oss och som extra bonus fick vi med oss ängelns son. Även han genuint intresserad av bilar och även av lyftkranar, traktorer, minibussar, motorcyklar och katter visade det sej. Jag vet detta för jag delade baksäte med gossen då vi åkte vidare :o)

Och till sist fick vi så stifta bekantskap med Nisse.

Nisse är en Nissan Primera från år 2000 har jag för mej. Han har lite småblesyrer här och där på utsidan men det är ju ändå insidan som räknas. 

Insidan luktade förresten väldigt gott när jag provkörde honom. Inte mindre än tre doftgranar kunde jag se och bestämde mej genast för att kasta ut dem om bilen blev min. Bilen blev min och både jag och killen jag köpte den av var lika nöjda. Han ville väl liksom ge mej nåt fint och kom därför springade med en NY doftgran som han bytte mot två av de gamla. Jag vågade inte möta blicken med någon av de andra av rädsla för att bryta ihop i ett gapflabb.

Det luktar ganska starkt av en ny doftgran! Om det redan innan är mättat med dofter i en bil kan man uppleva det som snudd på migränframkallande. Min bilkunnige vän och hans bilkunnige (och lyftkranar, traktorer, minibussar, motorcyklar, katter..) son tog Nisse och jag åkte med han som är så jädra snygg men som måste låna mammas bil när han inte kan åka med mej.

Målet var Biltema för nu skulle det baske mej köpas takbox också!

De som åkte i min bil var mättade med doftgransdofter och det där hysteriska gapflabbet som jag till varje pris ville undvika när vi var i närheten av killen jag köpte bilen av kom där på parkeringen istället när han som hjälpt mej hela dan hittade ÄNNU en doftanonrning i bilen, en sån där plastlåda med nån doftande gelé i som man tex har på toaletten. Helt otroligt vad han jag köpte bilen av var rädd för naturliga dofter! Just nu är bilen sanerad på doftgranar och jag väntar med spänning på att få fram den doft som han har engagerat sej så oerhört för att skyla över. Kan det vara surströmming tro?

Nåja. Ny takbox inhandlades och monterades strax efter stängning på parkeringen och sen åkte vi hemåt.

Jag somnade på soffan. Trött. Nöjd. Glad. Lättad.

I morse vaknade jag och hade först den där stressen i mej som jag haft på sista tiden. Sen kom jag på att jag ju har en fungerande bil igen och lugnet var där igen.

TACK SNÄLLA PER-ÅKE!!!

Här är den förresten, bilen. Med nya takboxen såklart!

Sen en tid tillbaka har min bil varit utan avgasrör. Nu är den utan avgassystem.

Till avgassystemet hör ljuddämparen. Jag har inte någon sån på min bil.

Min bil låter mycket och illa.

Min bil har länge varit lite av ett orosmoment i mitt liv. Man kan väl säga att det hela startade vecka 7. I rasande snöstorm och bitande kyla valde den lilla jävlen att stanna ute i Östansjö där jag jobbar. För den som vill fördjupa sej i det finns hela storyn här: http://anniqa.bloggagratis.se/2010/02/22/2584246-i-var-serie-det-javlas-har-vi-nu-kommit-fram-till-vecka-7/

Efter detta har bilen fått ny startmotor 2 ggr, den har fått nya däck, fått omvårdnad och diverse tillfixningar av Peter som inte bara driver en bilskrot utan också lagar bilar. Jag tycker det är så fint av honom. Det visar att han är human, att han inte bara tar in de gamla bilarna och plattar ihop dem till ett paket så fort han får chansen.

Sist jag var till Peter med bilen så träffade jag först på hans far som glatt hojtade "jasså, det är dags nu!" och menade att jag skulle lämna bilen för skrotning. Jag sa bestämt nej men han knappt säga det förren jag träffade på hans mor som undrade om jag skulle skrota bilen. Sen gick jag in i verkstan för att leta reda på gossen och inne i ett litet rum hittade jag min kompis som är syster med Peter, Kicki. Hon satt och letade muttrar eller nåt och undrade liksom sina föräldrar om jag var där för att skrota bilen. Peter lödde snällt ihop tåtarna som åkt isär och som gjorde bilen så förtvivlat bakåtklen.

Nu bör jag ha en annan bil snabbt som blixten och känner att jag inte riktigt har koll på läget.

Jag har fått rådet att undvika franska bilar. Jag bör också unvika alla volvo som börjar på en 4:a säger Peter. (den jag har är en 460) Opel sa min jobbarkompis till om idag, eller så var det Ford... lär mej aldrig att hålla isär de två. Den hon sa till om lyfte hon dock ett varningens finger för. Hon hade en sån en gång och den tramsade visst hela tiden.

Nu fick jag ett hett tips från gossen jag tycker är extremt trevlig... måste sluta.

Men förresten, min Volvo 460 är till salu. Årsmodell -96, har gått 26000 mil tror jag. Har nya däck och full tank. Besiktad till mitten av nästa sommar. INGET AVGASSYSTEM!

Kom med ett bud.

Takboxen och en rulle silvertejp ingår i köpet.

Jag är lite dålig på att handla nya kläder och sånt. Dels så har vi tidsbristen, sen penningbristen och så sist men inte minst bristen på att hänga med i utvecklingen.

Visst shoppar jag väl då och då men det händer väldigt ofta att de nya kläderna hänger i garderoben och de gamla inkörda är de som används. De gamla är ju liksom de som man trivs i och har bott in sej i. Jag köper gärna nåt bekant när jag handlar så det blir inte så stor variation i garderoben.

Luvjackor tex. Kan man få för många såna? Jag älskar luvtröjor. Jag använder aldrig luvan dock men hittar jag ett plagg med luva på så måste jag på momangen prova det om man inte har luvjackan på sej så kan man alltid knyta fast den på sej så den är med. Det är marigt med tex stickade tröjor. Knyter man fast dem lite för mycket så har man vips ärmar som är 2 meter långa. 

Sen några år tillbaka har jag två favoritplagg. Det ena är ett par röda brallor med resår i midjan. Bomull är det och de är supertunna. Sköna som fanken! Sen är det min skjorta! Den har hängt med i minst 15 år, kanske längre faktiskt! Jag minns inte var jag har köpt den eller när men den är då oerhört välanvänd. Jag drar på mej dessa två plagg så ofta jag får och hinner och fick jag så skulle jag bara ha såna sköna kläder.

Jag har hört suckar över speciellt skjortan och jag har liksom hajat att jag inte är så snygg i den men vad tusan, sådär på morron när man är nyvaken är den ju bara helt fantastisk.

För ett tag sen så visade mitt barns far vad han har för visningsbild på mej i sin telefon. Alltså, när jag ringer så ploppar det upp en bild. Här är bilden.

Ja, vad ska man säga? Inte är det vackert det här, men väldigt bekvämt. Frisyren och ansiktsutrycket skvallrar om att det är på morgonen det här kortet är taget.

Nu kommer vi till nästa grej.

Dottern ska ha skolfotografering i morgon och hade visst lite klädbrist. Alltså rotade hon i min garderob i morse och av alla dessa svarta t-shirtar och för att inte glömma alla luvjackor väljer hon att gå till skolan iförd min rutiga skjorta!

Alltså, om man bara håller ut tillräckligt länge med sina kläder så kommer de alltid igen. Kan det vara så att den håller på att bli lite inne såhär på gamla dar? Tänk om nåt mer jag har bevarat snart kommer på högsta mode, då innebär ju det att jag inte behöver handla nåt på ett bra tag... eller?

Jag är i alla fall stolt över dottern och hennes klädval -och tänk var roligt för skjortan att äntligen få komma ut bland folk.