Det har varit en jävla vecka det här!

Jag har varit sådär astrött och tex sovit över ordentligt en morgon och lite halvhjärtat de andra mornarna. Sen har det varit sketastressigt på jobbet, att likna vid ett step-up pass ungefär och sen har vi kvällarna då: Jag var och klippte mej i måndags efter jobbet, på kurs på tisdan efter jobbet, hade besök i går efter jobbet (TREVLIGT!) och idag var jag och masserade och kokade ihop lite beställningar efter jobbet. 

Ett exempel på hur jag blir när jag blir såhär extremtrött är att hjärnan växlar mellan att gå på högvarv för att sen utan förvarning gå ner på energisparläge. Man vet liksom aldrig när det slår till och man kan märka det på att man sitter omotiverat länge och försöker läsa en text eller att man inte kommer ihåg var på tangentbordet bokstaven B sitter eller att man kort sagt fattar trögt och fel.

Jobbarkompisen och jag har dessutom brytit ihop i såna där flamsiga skrattanfall så tårarna sprutat över absolut ingenting eller allting lite då och då och konstaterat att det förmodligen finns dementboenden som har högre nivå på konversationerna än vad vi har stundtals.

Sen idag då, då satt vi och åt lunch (30 minuters med telefonjuor) och såklart ringde det! Jag hastade bort till telefonen och hörde en jänta säga "Hej, det är Anna, är mamma där?" och Anna, det är chefens dotter det. Chefen befann sej inne hos sej i huset bredvid så jag svarade "Nej, hon är hemma hos er, ring dit".
Ungen i andra änden lät förvånad men hon har en hörselskada så jag tog i och förtydligade " HON ÄR HEMMA HOS ER I ERAT HUUUUS, RIIIING HHHEEEEEMMMM!!!!" och då verkade hon förstå även om hon lät lite snopen och förvånade när hon sa hejdå och la på.

....

....

....

MEN VA FAAAAN!!!!! "RING DOTTERN!!!" gapade jag till jobbarkompisen som har en dotter vars namn är JOHANNA! Det var ju för farao HON som ville snacka med SIN mamma....

Gah!