Tja, jag vet inte jag.

Jag hastade in på den snygges jobb igår. Det är även min före detta arbetsplats så jag känner nästan hela högen där. Nu var det leverans av muskelgelé till en av jobbarkompisarnas ingifta släktingar det var frågan om och jag stormade alltså in 10 minuter i stängning.

Den snygge satt med headset på sej och snackade i telefon och såg oerhört viktig och upptagen ut. Jag dämpade mej hastigt för jag vet hur irriterande det är med folk som gapar och tjoar när man snackar i telefon. Killen jag skulle till sitter mitt emot han som jag har lagt rabarber på och jag stod där och babblade en liten stund. Sen kom jag på att jag måste hälsa på kontorshunden. -En himlans charmig sak som de har i en liten hage bakom ryggen på den snygge. Hon blir ju sketaglad så fort nån engagerar sej och skällde till lite. Han i telefon fortsatte att se lika viktig och upptagen ut.

Sen hörde jag att nästa jobbarkompis kom ner med sin hund så jag gick ut i entrén precis utanför och snackade lite. När vi pratat klart satt mannen i mitt liv fortfarande och babblade så jag vinkade till de andra och åkte.

På kvällen chattade vi och efter en rad obegripligheter inser jag att han inte lagt märke till att jag varit in på hans jobb. Trots att jag var mitt framför ögonen på honom och bakom ryggen på honom. "jaaa... jooo men nu minns jag att jag kanske såg dej...."

Borde inte han bli alldeles darrig och pirrig när jag är så nära?!