Nu har jag varit ute i skogen här i närheten av där jag bor.

Jag känner att det är en skog som jag kommer att bli bra kompis med. Det finns massor med stigar, det ser ut att kunna bli både blåbär och lingon och med lite tur kanske man hittar en och annan kantarell framöver.

Nyss var jag i alla fall ut och tog årets första murklor. Det blev bara 3 st för jag hade brådis hem till teven.. men med tanke på att de ska vara så himla giftiga så kanske det bara är bra med ett fåtal.

Jag har för mej att jag var en surgurka innan jag gick. Nu är jag munter igen.

Kniven har jag köpt av systerdottern Lina och den är jag superglad för!

I mitt jobb ingår det en hel del telefonpassning.

Oftast är det trevligt folk man får snacka med men lite titt som tätt råkar man ju ut för såna där människor som är helt fantastiska på att hitta fel, saker att bli upprörda över och som verkar ge sej fanken på att göra dan sur för den de snackar med. Alltså i det här fallet för mej.

Jag är ju en väldigt trevlig prick :o) och jag försöker vara tillmötesgående, förstående och artig, till och med ett lite skämt kan jag försöka mej på. Allt för att få glada nöjda kunder. Det funkar oftast. Ibland inte.

Nu är min fråga: Var går den här gränsen för när man inte behöver vara sådär trevlig längre utan får vara helt spontan?

Det känns stundtals som att den där gränsen har en hel del att göra med hur dagsformen för mej är, dvs om jag sovit bra, hur stressnivår i övrigt ligger på jobbet osv men samtidigt känns det som att man inte ska behöva ta emot en massa negativt oavsett hur man mår. Jag menar, om jag mår skitbra så tål jag ju mera, men till sist så mår jag inte skitbra längre och då sänks ju min nivå av ork/tolerans för nästa som ringer och gaggar.

Alltså, jag skulle vilja ha nåt att gå på här. Siffror, staplar eller nåt som visar var gränsen går. Tills vidare ligger jag kvar i soffan och hetsar upp mej över dagens utskällning.

Tackar!