Nu är jag i Rättvik på mitt första arbetspass här på Vidablick. Det är jag och ett gäng hantverkare som ska hålla i ruljansen i bygnaden som sitter ihop med utkikstornet här uppe på toppen och i dagarna tre är det alltså jag som har juoren.

Eftersom det alltid är lite tramsigt första gången man ska jobba någonstans så åkte jag hit redan i går kväll. Med mej i bilen hade jag en redig påse med godis och när jag tankade hemma i Söderhamn köpte jag en kopp fullständigt odrickbart kaffe som jag trots detta drack upp. I alla fall det mesta.

Jag kom fram vid halv nio igår kväll lagomt för att vara med och göra dagsavslut och fick då nycklar till alla ställen jag behöver tillträde. Det är dels vår lilla butik, sen är det den lilla lilla stugan jag ska bo i och till sist är det till vandrarhemmet som ligger här uppe.

Vandrarhemmet behöver jag komma in i för att gå på toa och hålla mej ren och sen har jag tagit med en massa mat för att klara de här dagarna och då är det fiffigt med kylskåp och det finns också där inne.

Nu har det ju stått tomt nåt åt det här vandrarhemmet men kylen fick jag igång och kissnödig som jag var testade jag toan också. Den funkade.

Vattnet i handfatet funkade dock inte men jag är inte så sjåpig utan gick ut till duschen för att tvätta händerna istället. Där kom det vatten.

Kallt vatten.

Det blev dessutom bara kallar och kallare ju längre jag spolade!

Nåja, har man badat i en älv i Älvdalen så klarar man väl att blaska av sej i en iskall dusch så jag hetsade inte upp mej över det där.

Sen vinkade jag av hon som jobbat igår och gick in i min lilla lilla mysiga stuga och plockade fram ett glas vin och den gigantiska chipspåsen! Sen kom godispåsen fram igen också... Efter ett evigt tuggande borsade jag till sist tänderna och gick å la mej.

Det är väldigt spännande i mitt liv just nu och jag har haft lite svårt att sova igen. Vid halv 3 i natt vaknade jag sjöblöt i svett och hade ångest över allt spännande och hade oooont i magen. Efter ett evigt snurrande somnade jag om i alla fall.

Vaknade igen på morgonen och konstaterade att magen gått i strejk. Jag var ju inte så gosig efter nattens svettbad heller så jag packade ihop duschgrejor och nya kläder och tandborse och begav mej mot vandrarhemmet. Först var det muggen. Jätteförst! Ni vet hur det kan vara när man är riktigt riktigt kissnödig och till sist ser toan. Då får det liksom inte trassla sådär jättemycket med knappar och sånt för då kissar man på sej!

Den känslan hade jag nu men jag var inte kissnödig.

Nåja, jag uträttade nåt som skulle ha fått vilken elefant som helst djupt imponerad och sen skulle det spolas då.

Då händer det som bara inte får hända! Det är slut på vatten i toan!

Vad göra vad göra vad göra.....???? Jag antar att jag såg ut som en uppjagad kopia av Mr Bean när jag stod där och försökte skyla över det jag gjort men så kom jag på att det ju fanns vatten i duschen! Jajamen, alltså joggade jag ut i köket och hämtade en hink att tappa upp vatten i. Jag kollade för säkerhets skull vattnet där också men där kom det inte en droppe.

Väl på plats i duschen konstaterade jag att det vatten som funnit  i ledningarna innan jag anlände till toppen var ALLT vatten som gick att få fram. Nu var det tvärtorrt. Men ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!!!!!!

ATTANS!

Efter att ha övervägt att åka ner till Siljan för att hämta upp vatten kom jag på att Värdshuset som ligger här uppe kanske har personal som börjar tidigare! Jag ilade dit. Fortfarande hade jag morgonfrissa och oborstade tänder och kände mej oerhört snuskig efter nattens svettningar. OCH nu frågar jag dej kära läsare: "Hur kul tror du det är att gå och presentera sej för en människa som man aldrig har träffat förr när man ser ut och känner sej på det sättet. OCH hur kul tror du det är att erkänna vad man har gjort och att man nu är stor spekulant på en hink vatten för att kunna röja undan sina spår..."

Jag tog det så diskret det nu går och fick tack och lov min hink med vatten och kunde spola i toalettfan.

Sen var det den personliga hygienen då.

Inne på värdshuset finns det toaletter och dom öppnar inte för allmänheten förrens kl 10. Klockan var nu bara strax efter 9 så jag hade ju en stund på mej. Jag gick in på toa och skulle liksom låsa om mej och påbörja mitt så kallade fågelbad i handfatet när jag konstaterade att det inte gick att låsa om sej.

Det var det här klassiska upplägget för offentlig toalett där man först kommer in i ett rum med handfat. Den dörren går inte att låsa. Sen har man innanför detta 2 toaletter men där inne finns inte handfat. Gaaaaahhhhh....

Ja hur gör man då?

Jag gjorde så här:

Först tvättade jag håret i handfatet. Iskallt vatten även här.

Sen var det överkropp och sist åkte fötterna i en sväng i handfatet. Då tycker jag man har fått med det viktigaste för att klara en dag i en butik.

Allt detta skedde under stor stress och med ett öga mot dörren. -precis som att det hade blivit bättre om jag sett om nån öppnat dörren.. jag hade ju sällan klarat mej i alla fall. Nu klarade jag mej igenom detta blaskande utan att bli ertappad och glad är alla för det.

På eftermiddan dök en med lite ansvar upp i butiken och jag fick henne att dirigera upp nån gubbe hit för att dra på vattnet.

Jag känner en djup tacksamhet för detta.

Jag var ute och gav mej på gräset på den lilla plätten jag har här utanför lägenheten i kväll.

Klockan hann bli efter nio innan jag kom hem och satte fart med det. Här på området klipps gräs på gemensamma ytor men inte på de små plättarna utanför lägenheterna på framsidan. Dom får man fixa själv med och det är ju bra för det är ju lite olika hur man vill ha det på sin lilla täppa.

Grannarna på ena sidan är som små trädgårdstomtar och fixar och donar mest hela tiden så den plätten som jag delar med dem har jag helt och hållet överlåtit till dem. Den andra sidan är det värre med. Den har jag inte lyckats "ge bort" och där har vi gräs kantat av några extremt fula buskar.

Jag traskade iväg och hämtade gräsklipparen som är av förkriggsmodell. En sk. frrrrrrrn frrrrrrrn frrrrrrn.... Ja, en sån där utan maskin med blad som snurrar utav bara fan när man rullar den och som för all del klipper gräset men icke mer än en gång som lite modernare gräsklippare gör. Det ser antagligen bedrövligt ut men nu har jag i alla fall gjort det.

Efter klippningen var jag tvungen att ge mej ut med en sax för att få bort lite tuvor runt ett liiiitet träd och vid stenkanten som går runt plätten.

DÅ KOM MYGGORNA!!!! Som på given signal gav dom sej på mej. -Alla 3000 myggorna på en gång. Bzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz.....
.

Jag gick in och insåg att det är hög tid att hårdlansera mitt giftfria myggmedel. Det finns på Krukmakeri & Hantverk i Söderhamn, ute i Skärså, i min webbshop (www.hemkokat.nu) och hos de flesta återförsäljarna.

Sådärja, då var det fixat.  

Förresten! För precis ett år sen var det så här i mitt liv enligt bloggen: http://anniqa.bloggagratis.se/2010/05/25/3026199-confused-moi/

Har vi kommit fram till kapitlet om vita soffor.

Jag har 2 såna och det är inte några större problem tycker jag. -Annat än då de inte är vita längre. Nu har framförallt den ena av dem varit ruskigt grådaskig ett tag och eftersom jag för en gångs skull befinner mej i mitt hem (sjukstuga här) så tänkte jag att tvättmaskinen kunde få göra sitt. Sagt och gjort. Jag drog av soffklädseln och började tvätta. Det tar 4 maskiner att ta sej igenom alla dynfodral och annat men för nån timme sen var allt tvättat och klart. Jag började på det här projektet redan igår så några överdrag har nästan torkat.

Just det. Jag började igår och de som tvättades då är inte torra än... MEN attans vilket torkväder vi har idag!!! Det blåser nåt så inåt helvete här hemma och vad passar väl inte bättre än att släpa ut torkställningen.

Jajamen. Nu kommer soffan att vara torr tills ikväll när jag ska ligga och se på House!

Då hör jag plötsligt ett ljud. SKRAAAAMMMMMMEEEEELLLLL  liksom från min uteplats och jajamensan, hela skiten har plåst omkull.

På denna uteplats står även en grill med en massa kol och sot i sen helgens grillning. Det är såklart även kol och sot på stenplattorna och kanske nån liten hund- eller kattskit också för jag såg nån sån som tinat fram här för ett tag sen och jag har inte orkat ta bort den lilla skiten.

Utan att ens orka titta hur det gick har jag i alla fall tagit in hela ställningen igen och undrar lite smått över hur stor förödelsen är? Undrar om klädseln är skitigare nu än före tvätt...

Suck.

Som Gustav Svensson så fint fick till det när han skulle motivera Postverket att skaffa mjukglassmaskiner till alla kontor...

Jag har fått bacillen, eller om det kan vara latmasken som har slagit till kanske.  

Hur som haver så är magen och skallen inte i form så jag har varit hemma från arbetet idag och var till mitt stora förtret även tvungen att avboka en massage. DESSUTOM borde jag absolut vara och koka grejs till helgens marknad i Bollnäs under all ledig tid nu men om jag vilar mej i form i morgon med kanske jag har fått oanade krafter för att fixa det mest akuta före helgen i alla fall.

Eftersom magen inte är som den ska har jag ätit rätt så sparsamt idag men efter middan kände jag att det skulle vara smaskigt med något och hittade några skivor färsk ananas i kylen. Dottern ville inte ha men det ville jag. Sen så blev jag lite tveksam till hur pass färska de egentligen var... men efter att ha resonerat med mej själv så kom jag fram till att min mage ju ändå är kass så varför inte ge dem till mej.

Det var ett väldigt dumt beslut för jag fick TRO DET ELLER EJ ondare i magen och lurar på om det kan vara gallsten jag har åkt på. Det gör nämligen ont i ryggen nu också men det kan ju ha att göra med att jag har tillbringat dagen och aftonen i soffan.

Nu ska jag gå upp och lägga mej i sängen tror jag. Det är trevligt med lite ombyte :o)

ÄR INTE DET BILLIGT!!!

En av de egenskaper jag önskade att jag hade är den  här lugna fina stilen. Ni vet, tala är silver - tiga är guld... Om man har den egenskapen kan man klippa till med kula saker på ett mycket effektivare sätt. Lite som Jarl Borsen liksom. Han var lugn och allvarlig för det mesta och sen kom han med nåt så kul att man höll på att skratta på sej.

En kul kille som jag känner har lite av den förmågan och häromsistens när vi råkades kom vi in på det här med marknader och han sa lugnt att han minsann också hade lite knalleblod i sej. Sen berättade han lika lugnt om när han och en annan herre stod på Strömmingsleken för en massa år sen och sålde grejor. Bla dessa rostfria hinkar för en tjuga eller nåt. Det är ju verkligen skitbilligt!!! Jag vill minnas att man får pytsa upp några hundralappar för sånt annars och jag blev ju både lite förvånad och samtidigt så undrade jag tyst för mej själv om man inte skulle kunna få tag på såna hinkar igen... Man skulle ju ta mej tusan kunna tjäna en hacka påt!!!

Då säger denna lugna fina kille "ja, det var ju PLASTHINKAR vi sålde... och dom är ju rostfria..."

Andra knallar hade kommit fram till dom och varit uppretade över att de drog ner priserna och jag VET hur en sur knalle ser ut och jag kan ju bara tänka mej att dom tappade hakan lite när dom fick reda på hur det låg till med hinkarna :o)

Nu ska jag försöka mej på den där stilen tänkte jag. Tala är silver - tiga är guld...

Nån som tror att jag kommer att lyckas?

Dottern har blivit stora damen och har ju både körkort och bil så ikväll skulle hon ta sin bil och åka hem till sin far.

Jag satt i valet och kvalet över hur jag skulle lägga upp min afton. -Åka till firman och koka ihop nåt eller stanna hemma och fippla med saker här hemma... Det gav sej för hon hann bara ut på parkeringen så ringde hon och sa att det inte gick att öppna Urban. -Ja, han heter Urban. Bilen alltså, som är en grön Saab.

Efter att ha fipplat lite fick hon visst upp dörren.

Sen ringde hon igen för Urban ville inte starta!

Ok, jag klädde på mej och gick ut för att komma till undsättning.

Det visade sej att bakluckan förmodligen stått liiiite på glänt hela veckan och därmed dragit ur batteriet. För att kunna starta med startkablar var vi tvugna att putta ut Urban en bit. Dottern satt i bilen för att styra/bromsa. Jag puttade på. Man får putta på rätt ordetligt när man gör det själv och just när jag liksom tyckte jag hittat ett bra tag på bilfan dyker det upp en liten familj. Det var ett ungt snyggt par med en barnvagn och en sån där Paris Hilton hund i ett snöre. Jag ville ju ogärna backa över dem med Urban så jag avvaktade lite medans de skulle passera.

"Hej" sa jag som jag brukar göra när jag träffar på folk och får ögonkontakt.

"Vad göööör ni?" säger killen/pappan.

Jag berättar att jag ska putta på för att batteriet har dragit ur och undrar om dom har fått undan ungar och hundar. -Man kunde ju tro att han skulle hjälpa till men se där trodde man lite fel. Unga spolingar hjälper inte gamla tanter längre!

Nåja, jag knuffade ut bilfan en bit och sen åkte startkablarna fram.

Jag hann inte mera än på med kablaget så började larmet tuta på ungens bil. Vitsen med ett billarm är väl liksom att skrämma iväg tjuvar och att göra omgivningen uppmärksam på att nåt är i görningen.

TUUUUUUUT TUUUUUUUUT TUUUUUUUT TUUUUUUUUUT.... lät Urban och både jag och dottern fick upp blodtrycket. Jag tog bort ena klämman på batteriladdaren och rev i åt ungen att hon skulle stänga av larmet. Alla grannar runt oss kikade ut och det gjorde framförrallt dottern lite uppstressad.

Jag sa åt henne att ringa pappan för att få vet hur man skulle få av larmet om det drar igång sådär. Ungen ringde och prexis samtidigt ringde det i MIN mobil och därmed konstaterades att hon inte är så mycket mindre stressad än jag :o) Hon tog alltå fel och ringde mej istället för till pappan. Heja på!

Jag informerade de grannar som ändå stod och glodde och detta uppskattade dottern inte alls men jag tycker att dom hade rätt att veta. Det TUUUUTADE ju faktiskt ändå rätt så högt...

Jag försökte koppla på laddaren igen och JAJAMEN, det tutade hysteriskt om bilen igen. En kille som hade oturen att parkera sin MC prexis bakom ungens bil kom till undsättning och efter diverse trassel fick vi igång bilen, tyst på larmet och strax innan dottern svettades ihjäl kunde hon lämna detta bostadsområde med en pluttrande Saab vid namn Urban.

Jag som ändå var uppe på benen stack iväg till firman och kokade ringblomssalva och bläddrade i lite pappershögar.  

Är det bara jag som gnolar på den visan när jag känner mej utnyttjad och kedjad vid spisen?

Nu har det varit så där hektiskt ett tag igen och bara för att tajma det som bäst så är det ju såklart fullmåne på G. Detta innebär att jag inte kan sova fast jag är astrött och blir lite vresigare än vanligt mot den som inte hinner undan i tid.

Eftersom det har varit sådär hektiskt så har det blivit grisigare än vanlig här hemma också och nu har jag noterat att jag, han som kommer hit och pussas på helgerna och dottern och för all del hennes kusin som kommer hit då och då på veckorna och förgyller vår tillvaro... alla vi dricker visst väldigt mycket vatten! Det står vattenglas med eller utan vatten här och där. Man skulle kunna säga överallt! Oftast många tillsammans.

I fredags kväll tog den snygge med sej ett glas vatten upp i sovrummet. Det tog han inte ner på lördag. På lördag kväll tog den snygge med ett NYTT glas vatten upp i sovrummet. Inget av dessa glas dracks ur. Det stod kvar på golvet igår när jag flängde runt och bytte en massa sängkläder och hade mej.

När kusinen från landet är här sover hon och min unge i min stora säng och jag flyttar in i ungens säng. Fiffigt va! Så jag hörde hur dom tog med sej vatten upp... och sen la jag mej för att sova. Gick det? Nej. Fullmåne på G.

I morse hörde jag hur det liksom skramlade till och senare frågade jag vem av dem det var som hade snubblat på de två kvarlämnade glasen sen helgen. -Det var dottern.

I kväll var det dags att gnola... "å jag får bära slask... å ved... å vatteeeen...." Jag var bara tvungen att försöka städa lite här. Alltså kastade jag in tvätt i maskinen, disk i den andra maskinen, drog igång att suga damm med nästa maskin och så kom jag till sist upp i sovrummet där jag NÄSTAN dammsög upp vattnet från morgonens snubbling. De två glasen hade fått sällskap av ett nytt glas och just DÅ brann det till i skallen på mamman och jag stegade ner till den intet ont anande dottern som satt med datorn i knät och pluggade. Först gav jag på henne för att hon hade datorn i knät och pluggade ur en bok samtidigt. DÅLIG studieteknik (ska jag säga som slutade skolan efter 9:an och för all del sällan läste på till proven..) och sen började jag mitt martyrtal om att det minsann alltid är jag som tvättar, diskar, städar, lagar mat... bla bla bla och jag såååg hur hon liksom bara skruvade på sej där i soffan. Sen fortsatte jag med vattenglasen och det där urvälta glaset som inte ens var uppställt igen eller upptorkat.... och till sist så ser jag hur dottern liksom har hajat budskapet och att hon nog gjorde det för en stund sen och att jag kanske har malt på för mycket men vill ändå runda av med nåt slagkraftigt så jag klargjorde för henne att:

"ANTINGEN FÅR DU BÖRJA TA UNDAN SAKER EFTER DEJ ELLER SÅ FÅR DU SLUTA DRICKA VATTEN!"

Ja, och där bröt vi ihop och flabbade. Jag städade vidare, hon sket i det. Det är bra att sätta ner foten då och då!

Jag har förresten just hängt upp den lilla gullungens strumpor på tork som jag har tvättat åt henne. De är inte så rena eftersom hon tar av sej dem så de är ihoprullade som en liten korv och för att hon inte rullar ut dom fast jag har tjatat om det och för att jag inte heller har gjort det för där går min gräns.... men jag är inte bittäääär! -Jag älskar henne och dom andra kamelerna som vistas här och dricker vatten både här å där.

...känner man ju när man som jag idag fick veta att en av mina gamla klasskompisar (hej Mats, hur går det?) läser min blogg regelbundet.

Denne herre läser bloggen i sin mobiltelefon och brukar enligt vad han berättade för mej idag passa på att göra detta när han "sitter på huset".

OM du tycker att det blir för glest mellan bloggarna så magen påverkas vill jag att du hör av dej omedelbart. Jag tar mitt ansvar, det ska du veta!