Igår var vi hembjudna till storebror G med familj på halloweenparty, eller som brorsans svärfar säger halogenparty... innan jag glömmer det måste jag säga att det var otroligt kul och gott och trevligt!  

Nån vecka innan kalaset chattade jag med han som jag tycker är snygg och frågade lite på skämt "vad tänker du klä ut dej till?" varpå han lite småstressat frågade "VA? ska man klä ut sej???"

Där hade jag kunnat sagt att jag skojade.. men eftersom jag för tillfället var lite elak så valde jag att skoja en stund till. Sen hade jag nån idé om att jag skulle säga som det var, att vi inte alls blivit tillsagda att klä ut oss. Det har ju varit lite körigt med ditt och datt ett tag nu så det föll liksom i glömska.

En av gossens roliga sidor är att han inte är bangen och att han kan bli rätt entusiastisk över saker som man verkligen inte skulle kunna tro honom om att bli entusiastisk över. Som det här med att klä ut sej tex.

Vid ett flertal tillfällen har han glatt funderat över vad vi ska klä ut oss till och jag har nästan skrattat på mej men hållt masken.

I går morse hade det gått så långt att jag började få ångest och skickade nöd-sms till bröderna. Den snygge hade tex börjat spekulera i vad broder G skulle vara och jag var otroligt nära att att avstyra allt. Istället åkte vi på turné och fixade saker att maskera oss med. Ångesten växte... skulle han bli skitsur om ingen annan var utklädd? Hade jag fått de andra att klä ut sej så måste ju vi komma utklädda annars skulle väl de bli sura... Gaaahhhhh vilken soppa!

Nåja, jag blev raskt en häxa och gossen en röd och fin djävul

Tackom och lovom hade broder G med familj nappat så vi möttes av en pirat (broder G) en pumpa (brorsdottern) ett par bleka emos/zombies (brorson m tjej) och en pumpafärgad svägerska.

Min unge hade klätt ut sej till "Holy Shit!"
Hon hade bruna kläder och ett stort kors runt halsen + en turban av toapapper. Mycket påhittigt och klädsamt!

Maten var fantastisk. Dypölar, spindelköttbullar, avklippta fingrar med blodsås, grönt potatismos, myrägg, gryta, spöknuggets... sen till dessert en tårta m halloweentryck, likfingrar, spökmaränger och säkert nåt mer.

Bruden som såg ut som en pumpa kvällen till ära hade dessutom fixat en läskig tävling där man skulle köra ner händerna i diverse snusk, med förbundna ögon såklart, och gissa vad man hittade. Det man grävde runt i var: mjöl, bomull, kalla makaroner, isvatten... iiiii... vad läskigt alltså! Jag tror att vi fick första pris hela högen fast jag var bäst det vet jag.

Broder H med familj var icke maskerade men nu ser jag fram emot nästa års fest för nu verkar det som att de är sugna på maskerad också. Tjohoooo...  

I morgon tänker jag dra igång det stora nystandet och då menar jag inte att jag tänker börja handarbeta.

Morsan har fel på hjärtat, har flimmer i tid och otid och sen har hon gallsten och har fått grönstarr och hon hör dåligt och för ett tag sen hade hon giftstruma. Välter hon så går nåt av på henne för hon är benskör. Hon har just opererat bort en grej på kinden som vi inte vet vad det var. Annars är hon en pigg jänta som gärna spelar golf, reser, träffar vänner och släkt, som gärna hälsar på och som passar ihop med de flesta människor.

Min mor är en mycket envis kvinna som till och från har drivit oss andra lite smått till vansinne med just sin envishet. Hon är inte en sån människa som går på vad som helst. Hon läser det finstilta och hon ser till att rätt ska vara rätt.

Om man har den egenskapen och blir sjuk får man det väldigt jobbigt.

Nu i kväll ringde hon och meddelade att hon inte orkar längre. Och då har hon orkat väldigt mycket ska ni veta. Grejen som fick henne att inte orka var att en av hennes hjärtläkare ringde upp henne och meddelade att han "tappat bort" henne. Hon har stått i kö för en ganska avancerad hjärtoperation med kö på 15 månader. Hon ställde sej i kön för ett år sen. Nu är hon borttappad. Egentligen ville hon inte ens stå i den här kön för hon vill bara bli frisk men att bli borttappad när man har gått och gruvat sej ett år. Hur känns det?!

Hon hör som sagt dåligt och den här läkaren talar inte den renaste svenska vilket gjorde det svårare för tanten att hänga med. OCH han sa dessutom åt henne att HON ska framföra det han sa till henne (de pratade i 15 minuter) till den hjärtläkare hon ska träffa i Bollnäs om 2 veckor. Nu är hon livrädd att hon inte har hört/förstått allt och rädd för operationen och rädd att hon inte ska få göra operationen och rädd att det inte finns något mer att göra och rädd att de ska prova ut ännu ett gäng nya medikamenter på henne som med tanke på hur dåligt de har lyckats hittils kanske till och med gör att hon blir sämre...

Det är lätt att bli bitter på personer men på nåt vis måste det ändå vara själva systemet de använder sej av för att hålla ordning på journaler, remisser och patienter som inte funkar. Hur får man det att funka?

Jag har sovit för lite på sista tiden. Jobbade 93 timmar förra veckan. Min faster dog i torsdags.

Jag orkar inte heller.

-Bara sitta och lyssna alltså!

I morgon ska jag ta tag i det storstilade arbetet att hjälpa morsan i sjukvårdsdjungeln. Undrar var man börjar?

Jag är från landet och jag är även lite naiv.

Nu är jag nere i storstaden Stockholm på mässa över helgen och har fått låna boende av en av mina rara återförsäljare. Gossen i fråga har sin massagelokal bara några kilometer från mässhallen och här finns allt man behöver; bäddsoffa, pentry och toa/dusch. Kanonbra!

Mat måste man ju ha så igår kväll traskade jag iväg för att finna föda. Med mej hade jag karta för att hitta tillbaka och telefon som jag var tvungen att använda för att ringa juorhavande pojkvän med. Han fick guida mej fram till restaurangerna i närheten och för det är jag ytterst tacksam! Tänk annars om jag travat iväg en par kilometer åt fel håll hungrig å trött som jag var.

Jo, men på min vandring stötte jag på diverse skumt folk. De första var 3 killar varav den ena hade en stor köttyxa i handen som han vevade runt med. Jag har en idé om att man ska hälsa på folk som verkar lite stimmiga så blir de positivt inställda till en och stimmar med nån annan istället så jag morsade glatt på dom och dom morsade tillbaka och högg inte yxan i mej.

Sen träffade jag en tjej med morrhår och öron.

Ett gäng med häxhattar och stora sjok....

Är det månne nu det är Halloween?

Förra helgen hade jag den äran att ha gossen här på besök. Ja, han den där snygga jag envisas med alltså.

Samma helg lyckades jag trampa in en sån där minimalt liten glasbit i ena foten.

Det är mera en glassticka än en glasbit och det är just det som försvårar möjligheterna att få ut den.

Jag och gossen försökte förra hegen. Sen har jag inte hunnit.

Det har varit en obehaglig vecka.

Jamen hon är ju otrolig!

Jäntungen jag har alltså. Som idag tex, då tog hon körkort. Hur lätt som helst.

Jag är extremt stolt och lite rädd.

Hon är nåt liknade med tror jag.

Jag har haft Söderhamns Lottakår på besök i kväll!

Det var en samling sköna damer som kom till mej och hur jag än försökte så fick jag inte ur dem receptet på knäckäpplena de säljer nere på stan när det är julskyltning.

Det var ett bra tag sen jag fick ett mail från en av Lottorna som undrade om de kunde komma till mej på ett litet studiebesök och inte kan man ju tacka nej till en sån sak. Klart de var välkomna!

Jag berättade lite för dem om aromaterapi, eteriska oljor, massage, mitt hemkok och sen gjorde jag ren en av Lottorna så de andra fick se hur det ska gå till... dvs jag gjorde en liten ansiktsbehandling på den av damerna som faktiskt vann detta på lottdragningen som vi anordnade eftersom ALLA ville ha en behandling och jag inte är bläckfisk :o)

Himla kul att alla ville testa, ibland kan folk vara lite fega men inget får en Lotta att backa, det har jag då förstått efter den här kvällen.

Ja, jag bjöd ju på fika också och direkt efter jobbet slank jag in på ICA för att hitta nåt att mumsa på. Bäst jag stod där vid bakeoff avdelningen så kände jag mej iaktagen. Jag var tvungen att slita blicken från muffins och bullar för att få syn på en liten herre vid min sida som verkligen stirrade på mej och sa "ursäkta, ursäkta"

Jag tittade tillbaka lite fundersamt för jag hade absolut aldrig sett människan förr och då säger han "ursäkta... men vilka OTROLIGT FINA ÖGON du har!"

Jag blev både paff och glad och tackade för komplimangen varpå han stod och stammade att "ja, jag visste inte om jag skulle våga säga det... men sen så måste jag säga det och du blev väl inte arg?!"

Jag sa som det var, att jag blev bara glad men sen började jag allt bli lite generad eftersom han stod kvar och kollade... jag menar såååå värstans är dom ju inte... Så jag rafsade ner varenda muffins jag såg och ställde till med ett jäkla besvär för kassörskan eftersom jag inte bara hade skippat att räkna muffinsarna, jag hade blandat ihop sorterna också!

Jodå, man kan väl ta en komplimang :o)

Och Fredrik, jag tycker fortfarande att du är snyggast!

Jag är så extremt trött nu.

Den senaste tiden har jag varit så där sjukt trött som man kan bli rätt vad det är och precis när jag får en sån här svacka så är det såklart extra mycket som jag borde hinna med.

Idag var jag till mitt place för att få en massa saker grejade. Jag var tvungen att lägga mej i soffan en stund med dämpad belysning och nu ligger jag i soffan och försöker samla krafter för att ta mej till sängen.

Det som har hänt är att det är en liten motorbåt som har flyttat in i min skalle och så fort jag stressar på lite eller försöker tänka lite snabbare så durrar båtfan igång motorn.

Vems är båten? Kom och ta bort den!

Äntligen har jag och hedersjäntan jag jobbade med för några år sen gjort slag i saken och gjort nåt kul på tu man hand.

Egentligen var det ju hon som gjorde slag i saken och bokade in oss på ett hemligt evenemang. Efter lite ledtrådar avslöjade jag vad vi skulle ägna kvällen åt och var ju såklart oerhört kaxig för det.

Vi begav oss ner till Gävle i går eftermiddag och redan 1,5 km in på den gemensamma färden var matpratet i full gång. Jävlans vad hungriga vi var! Vi resonerade lite hit å dit om var man äter som godast i Gälve och eftersom hon och hennes sambo varit till ett ställe och ätit så magarna skrattade och eftersom  dotterns kompis (som också satt i bilen vid tillfället) utan krusiduller höll med om att det var smarrigt där så var det dit vi åkte. Det var en mexikansk restaurang med sombreros i taket och man skulle ju kunna tro att vi åt nachos eller nåt men icke! Vi gick ut stenhårt med såna där jätteräkor badande i nån sås som smakade vitlök och sweetchili, vansinnigt god att dippa bröd i... och sen blev det nån fläskfile med vitlökschampinjoner, rödvinssås och smarriga grönsaker. GRYMT GOTT! Visste jag vad stället hette så skulle jag lätt råda vem som helst att gå dit...

Jomen sen då, vi skulle ju vidare!

Jopp, vi och flera tusen andra tanter var på Läkerol-Arena och såg gossarna i Ladies Night! Ja, jag vet.. det är lite skämmigt det där men om man bara blundade för de fulla damerna som fick motas bort av vakter vid upprepade tillfällen, de gav sej liksom inte... de VILLE upp på scen och morsa på gossarna...så var det ju helt enkelt skitbra!

Jomen vi då, världsvana brudarna... vi tappade liksom farten lite när vi väl tagit oss in genom dörren och fattade inte vart vi skulle, var man gjorde av jackan, vad man köper i en bar när man är nykter... efter lite yrande travade vi iväg mot våra platser. M1 var vårt mål. Först tog vi oss uppåt, och uppåt... så när vi kom ut på läktaren såg vi att M var på helt andra sidan. Så vi tog oss runt hela skiten... och då fattade vi att vi var på våning 3 och då heter det M3... Vi skulle ju till M1... ja, det var ju typ där vi var innan vi började leta det! Blah!!!! Virrpannor!

Måns Möller -den lilla fåntratten som är så sjukt lik en annan gammal jobbarkompis! Han var lite glad över att få komma just till Gävle eftersom han hade så fina minnen därifrån. Han berättade tex att han blivit av med oskulden i Furuviksparken... sen såg han drömmande ut och berättade om klass 9b.... och att han varit lärarvikarie.... hmm...

Martin Stenmarck, själva anledningen till att vi var där... ja, det är ju hans grej det där liksom. Han är ju grymt snygg han... Jo, men han hade spelat tennis med frugan (tror jag att jag läste i nån skvallertidning) så hälsenan var av. Han struttade runt med ett stort paket på foten. Hur ont gör det att snärta av en hälsena egentligen? Jag tycker att det verkar vidrigt.

Jomen sen var ju Brolle med! Han är ju sketabra den gossen och nu börjar jag baske mej fundera på om det ändå inte är lite snyggt med tatueringar och Andreas Johnsson är jag inte nån fan av men bara för det så fick jag kvällens enda gåshudsattack när han sjöng "Glorious". Det är allt lite kul när man får sej en knäpp på näsan sådär när man tror att man inte tycker nån är så himla bra.

Ja, sen så var ju Steve Simmonds med också och han var bäst innan allt drog igång.. sen liksom försvann han lite bakom de andra men vem fanken hade inte kommit i skymundan av de där gossarna!?

Ja, vi sjöng med så håret fladdrade på de framför, klappade händerna så det kliade i händerna och sån fånigt glada ut hela föreställningen igenom. Fanken vad bra det var och gudars vad glad jag är att jag har vänner som fixar sånt här kul.

TACK!