Helgens stora tema var KYLA.

Det började med att jag kom fram till Rättvik någon gång efter 12 på natten mellan torsdag-fredag. Jag klantade till mej när jag skulle boka vandrarhem och ringde när det redan var fullbokat. Jag fick ta fram min gamla husvagn. En Solifer årsmodell 1977. Knallen B hade paxat en plats till min husvagn och fick kliva ur bingen för att hjälpa mej hamna rakt utan att köra på allt i min väg.

Det hade blivit riktigt rått i vagnen och det var dags att sova på momangen... och då säger B: "har då fixat värmen nu då?!"

Det han kom ihåg men som jag inte hade en tanke på var att värmen tramsade senast jag campade, för 1,5 år sen på samma ställe.

Nåja, jag skulle få låna en cupévärmare av honom så genast blev jag lite gladare igen.

Då kom vi till problem nr 2: Strömförsörjningen.
Den här gången hade B fixat platserna en redig bit från elskåpet och därför räckte inte mina två sladdar fram. Alltså kopplade jag in mej på samma dosa som B. Allt frid och fröjd bara man inte överbelastar med för mycket elslukande grunkor. Exempel på elslukande grunkor är cupévärmare och vattenkokare. Man kan absolut inte köra dessa grejor samtidigt och nästan inte över huvud taget. Cupévärmaren kunde endast köras på lägsta växeln men jag har ju en redigt tjockt duntäcke så jag frös inte så hysteriskt när jag vär fått upp värmen under det.

Fredag morgon:
Jag har lyckats få Rättviks kallaste blåshål till marknadsplats och dessutom var det en tom plats på den sidan blåsten kom från. I solen var det hyfsat skönt men om man tillbringar 9 timmar under en pressenning i skuggan mestadels stillastående blir man jädrigt ruggig. Jag och grannen M började drömma om varma duschar...
Direkt efter stängning packade jag ihop allt snabbt som blixten och begav mej ner till campingen för att duscha. Det är KALLT i själva toa/duschutrymmet och man gruvar sej för att klä av sej. Dessutom är det en glipa på ca 2 cm under dörren men den tätade jag med min stora blåa IKEA-kasse som jag hade packningen i. FIFFIGT!! Eftersom jag vet att varmt vatten inte är någon självklarhet på campingar så klädde jag av mej och kollade att det var varmt INNAN jag började blöta ner mej. Jodå, det var varmt. In i varma härliga vattnet och blaskade. DÅ visade det sej att det var en sån där dusch som man ska trycka på var 17:e sekund och att det bara var under de första 17 sekunderna det fanns tillgång till varmvatten denna dag. IIIIiiiiiiiiii.... vad kallt. Jag skyndade mej att blaska av mej och trodde sen att jag skulle frysa ihjäl där jag stod, dyngsur på det iskalla kakelgolvet med ett redigt drag från det misslyckade tätningsförsöket av dörrspringa. Minns någon hur det var när man var liten och man var i och badade en sån där dag när alla vuxna hävdade att det var för kallt för att bada. Man var i tills man blev blå och läpparna och när man till sist, efter mycket tjat, steg upp hajade man vad de menade. Det var kallare på land än i vattnet och man trodde man skulle skaka knäskålarna av sej av köld. Man stod med handduken som en slängkappa och vågade inte tänka tanken att ta av sej den, torka sej torr eller över huvudtaget göra något som skulle kunna få kall luft att komma åt en. SÅ kallt var det!

Sen bar det av till favoritrestaurangen ANNAS. Jag tog ryggbiff med grönpepparsås och det är supergott! Har ätit det där flera ggr förr och man blir aldrig besviken. Deras röding är också kanon förresten..
Vanan trogen beställde jag även in ett glas rött vin till maten och fick in nåt av det kyligaste jag någonsin druckit. De måste nästan ha haft det i frysen för jag tror inte att det kan bli så kallt av att stå i en vanlig kyl. Burr... Var ju tvungen att nästan svepa det för att kunna beställa in ett nytt glas, och det var perfekt :o)

Lördagen var faktiskt något varmare och på kvällen rappade jag på ändå mera för att hinna iväg och duscha och HURRA, det fanns varmvatten! Jag duschade hur länge som helst. Underbart!

Sen var det käk och babbel på restaurang igen och eftersom man blir ganska trött av att vara på turné så traskade jag hem mot husvagnen för att sova. På väg till den passerade jag elskåpet med alla säkringar och kollade så alla säkringar var åt rätt håll. Mörkt var det så jag såg inte så noga och kallt var det... jag satsade på att det fanns ström i vagnen och gick hemåt. ICKE fanns det ström där inte. Kallt, rått och mörkt eftersom batteriet inte heller funkar så den inte laddar upp för att kunna bevara såna småsaker som belysning. Lite listigt kom jag på att B borde komma hem snart och eftersom vi var ihopkopplade så skulle ju han märka att inte han heller hade nån ström. Alltså gick jag å la mej under det extremt råa, kalla täcket. Fy farao vad kallt det var. Som tur var tog det bara en liten stund tills B kom hemvinglande och började gorma över elen. Till sist blev det tyst och jag tog för givet att han fixat med säkringarna. Efter att ha gruvat mej länge steg jag upp för att dra igång  värmen men den var fortfarande helt strömlöst. Konstigt! Inte orkade jag klä på mej och gå ut heller så jag huttrade mej till sömns.

Morgonen efter kom jag ut och fick syn på min elsladd. B hade helt resolut dragit ur min sladd och sen fixat till säkringen och fått igång värmen i sin vagn. Varmt och skönt blev det och han hade somnat bums. JÄVLA GUBBE!!! Nästa år ska jag boka vandrarhem i tid och ha det varmt och gott!

Till sist kom jag hem och såg fram emot en natt i varm skön säng, hemma. Klockan 1 kom dottern och meddelade att hon hade fått magsjuka och för att slippa de värsta bacillerna sov vi med öppet fönster. Det var inte direkt varmt i natt heller.

I helgen är det marknad i Rättvik och jag är såklart på plats med hemkoket.

...eller såklart var det då rakt inte eftersom jag fumlade till det lite och fick in min anmälan nån dag för sent och min gamla plats blev såld. SKIT OCKSÅ vad jag grämer mej över det! Men men... nu har jag en annan plats och den ska ligga nere vid Konsum om jag inte fattat det här helt fel.

Husvagnspremiär kan det bli också eftersom jag ÄVEN klantade mej så det är fullt på vartendaste vandrarhem den där helgen. FIFFIGT att vänta till sista minuten med att boka!

Som genrep för detta lilla jippo var jag på mässa i Stockholm helgen som var men jag måste då säga att jag gillar marknaderna bättre än mässorna. Jag tror jag gillar att stå och beklaga mej över väder och vind, envisas med att packa in allt i bilen över natten för att plocka upp allt dan efter igen. På en mässa blir det lite för lätt. Man packar upp och sen kan man lämna allt över natten. Det är behaglig temperatur, man kan gå på vanliga toaletter och det finns oftast serveringar... ja, ni hör väl: klart det är roligare att vara på marknad!

Jag har i alla fall platsnummer 24 och marknaden är fredag, lördag och söndag.

Vilka kommer och hälsar på mej?

Jag har ju tagit upp det här med mina färdigheter i språk. Svenska är mitt huvudspråk och väldens övriga språk har hamnat typ i tårna. Väldigt långt ifrån mun och hjärna i alla fall.

Dottern har varit på släktträff med amerikanska släktingar som visats runt av dotterns farmor. Hon ska ha en eloge för att hon verkligen försöker och det är ju fint att amerikanarna får lära sej att tala på "mål".

Läs och njut: http://skrivenavjennie.blogg.se/2010/may/utkast-maj-3-2010-1.html

Man ska inte ta livet så hårt. Lek är bra och varför inte börja dagen med att spela STRUMPMEMORY!

Varför?
Du anar att det kommer att bli en kylig dag och beslutar dej för att ha strumpor på fötterna. Eftersom det vore attans pinsamt att ha udda strumpor (lika illa som att ha de fulaste kalsingarna på sej) om man råkar ut för en olycka, hamnar på sjukhus och inte kan förklara hur det kommer sej att man är så slarvigt klädd under... så vill man ha ett PAR strumpor, inte bara två strumpor liksom vilka som helst. Nej nej... MEN... hur var det nu då sist du tvättade? Parade du ihop strumporna då? Eller... hamnade de huller om buller i väntan på mera tid och inspiration?

I mitt fall är det alltid störtexponering och osorterat som gäller och alltså gör jag som så att jag river fram de strumpor jag får tag på och placerar på tex strykbrädan eller som här, i sängen. Sen gäller det att på kortast möjliga tid bilda par av strumpjävlarna. Oftast får jag inte till jämna par eftersom Stånktommy (tvättmaskinen) äter upp nån strumpa nu och då och eftersom strumporna kan hamna i olika maskiner och därför till sist inte ha sin ursprungskulör kvar.

Vill man försvåra leken kan man ha ett oroligt mönstrat tyg i grälla färger som bakgrund till leken och varför inte blanda hela familjens strumpor! Eller bjud in grannarna med deras strumpor och se om det kanske är lättare att få det att stämma då!  

eller... morgonbestyr?!

Låter det inte lite odramatiskt att säga morgonbestyr när det i själva verket är rena rama kaoset!

Varje morgon tar jag mej ner till köket där jag utan att fundera börjar med att koka ägg som ska med till morgonfikat på jobbet. Medan detta kokar tar jag mej till badrummet och försöker vakna genom att duscha. Detta kan ta en redig stund och ägget brukar hinna bli klart.

I morse var jag tydligen snabb för när jag kom ut i köket efter duschen var ägget inte klart. Detta ser jag genom att bara kasta en hastig blick i kastrullen för jag har en så rackarns smart sak som talar om när ägget är helt perfekt kokt.

En egg perfekt timer tror jag de heter det där...
Det är en äggformad sak som man kokar med äggen och från början är den helt röd för att bli svart utifrån och inåt vartefter den och givetvis även äggen som ligger med i samma kastrull blir kokta utifrån och inåt.

När jag kom ur dushen var det en redigt röd kärna på timern så kastrullen fick stanna på spisen medans jag ilade upp och torkade håret. När jag kom ner igen var det klart. Hårdkokt ska det va!

Då såg jag det. Hade glömt att stoppa i ägget idag. Kokade bara timern denna morgon.

Fikade på banan istället.  

Jag håller på och rensar i mailen eftersom Loopia tycker att jag tar för stor plats.

Det som gör mej förbryllad är att jag hade sådär 550 sidor med inpost och runt 200 sidor med utpost. Samma sak gäller min mobiltelefon. På 1 år och 9 månader har jag en total samtalstid på 191 timmar, 52 minuter och 9 sekunder. Av detta är utgående samtal 29 timmar, 41 minuter och 44 sekunder.

Detta kan tyda på några saker. Tex att jag är en poppis typ som folk gärna ringer till. Eller, att jag är en associal jävel som aldrig ringer och mailar nån utan väntar på att folk ska höra av sej till mej... Tror tyvärr mest på det sista. Jag är rätt dålig på att höra av mej :o(

MEN framförallt så tyder det här ju på att det bör finnas folk som har det precis tvärt om. Alltså, som har mera uppringda samtal än mottagna och mera i utkorgen än inkorgen. För att väga upp oblansen tror jag att jag kanske skulle fokusera på att kontakta dessa människor. Om inte annat så skulle jag kunna skicka alla kedjebrev till dem. Det kanske skulle muntra upp och jag läser det ändå oftast inte.

Och anledningen till detta, kan tänkas udda, fredagsmys är att jag just har gjort en sån fantastisk handpeeling med citrondoft som jag misstänker dödar fiskstank på händerna.

Supermjuk blir man i alla fall av aprikoskärnmjölet och får jag bara grisa ner händerna i nåt som luktar riktigt illa så får jag se om den är lika fiffig som jag misstänker.

Jag har givit mej på det GIGANTISKA projektet att rensa mailen och hittade detta mail från 2006 :o)

"Hej Anniqa!

Jag heter x.x och har prövat ditt hemkokta cerat lime.
Jag är musiker (trombonist) med Robert Wells och fick ett cerat av våran
busschaffis som körde  oss i sommras, jag tyckte att det var bra o såg
din hemsida och vore glad om du skickade ett gäng med cerat. ca 10 st

Du kan väl skicka det hem till mig (namn och adress...), skicka med räkning så jag kan betala.
 
Mvh
xx"

Jag tycker att det är konstigt att jag FORTFARANDE inte är milionär med en sån kundkrets...