Jaha, så var det med att köpa bil då.

Jag har klara problem med månen sen tidigare. När månen är full blir den en riktig partynisse och håller igång ungefär tills min väckarklocka ringer.

Det är helt omöjligt att sova under natten tack vare den festprissen är i farten men när morgonen kommer har han väl till sist ramlat ner och somnat. DÅ skulle jag då kunna sova hur lätt som helst jag med, men då ska man ju upp till jobbet och är astrött hela dan. Sen när kvällen kommer har han visst sovit ikapp och är full igen.

Jag lurar på om han är periodare eftersom han bara håller igång några nätter i månaden, tack och lov! -men jag skulle då vara gladare om han höll fred på sej under veckorna i alla fall.

Nu har jag fått reda på att Merkurius backar och då ska man inte göra affärer.

Tja, jag vet inte hur jag ska förklara det här men det här är tydligen allmänt kännt i vissa kretsar och jag har bara levt lyckligt ovetande i 42 år. Merkurius kommer att fortsätta backa till den 7:e september för att sen köra på framåt som vanligt ett tag. I mitten av december backas det igen så passa på att handla julklapparna i tid för efter typ den 11:e december är det enligt Merkurius inte värt att handla nåt större.

Exakt varför man inte ska göra större affärer under backperioden har jag inte fått kläm på men jag hoppas att det inte är så farligt för jag har just köpt en ny mobil. Fick hem den i kväll och jag är lite barnsligt glad över den. Tyvärr kan jag inte riktigt använda den än så bara den har laddat klart ska jag pilla över simkortet i den gamla pålitliga mobben så jag kan ha larmet på väckning. 

Annars så lär jag väl göra som månen i morgon... ta sovmorgon.

Nu ska jag tala lite om kärlek.

Om man älskar nån så är det ju känslan av samhörighet och trivsel som är viktigast. Efter den första förälskelsen så vågar man jangsera lite. Man kanske hasar runt mera i mysbrallor och storskjortan än man gjorde i början, man äter vitlök för man tycker det är gott och struntar i konsekvenserna. Man vågar ha olika åsikter och ryker då och då ihop men inte är det hela världen, man håller ihop i alla fall.

Samma sak är det med en bil. Man växer liksom samman till ett "vi" och bilen accepterar att man inte alltid kör på det mest bensinsnåla sättet, att man då och då råkar komma nära en trottoarkant och att man tycker det är viktigare med spolarvätska än ny olja i bilen. Såna saker lär sej en gammal bil att tåla för att man är ett team.

Den som äger bilen får mindre och mindre den där känslan av att man äger en sak och mer och mer känslan av att det finns en själ där inne och att man inte alls ska ta för givet att den startar varje morgon. Man lär sej att känna en stark tacksamhet de dagar den gör det och man inser hur jävla förbannad och frustrerad man blir när den inte gör det. Sen, när felet är avhjälpt, bilen har fått en ny startmotor, nytt batteri eller vad det nu var som tramsade den här gången så bara äääälskar man ju det gamla skrället igen och vill inte ha nån annan. -Även om det finns mycket finare och fränare bilar. Nä, är man ett par så är man.

Sen har vi ju det här med att komma till en gräns, droppen som får bägaren att rinna över, när man så att säga börjar fundera på att göra slut.

Det kan vara efter år av slitage som det plötsligt händer nåt litet som liksom öppnar upp ögonen på en och man inser att man skulle kunna ha det mycket bättre. Man börjar fundera på om inte gräset är lite grönare på andra sidan, om det finns andra bilar som inte stänger av strömmen helt varje gång man vrider av tändningen, som inte saknar avgasrör, som orkar backa också och inte bara åka framåt, som har fungerande radio varje gång man knäpper på radion och inte bara efter ett ordentligt hamrande på instrumentbrädan för att få den glappa kontakten i rätt läge.

Idag kände jag för första gången på allvar att den gränsen faktiskt börjar närma sej och jag överväger på stort allvar att köpa mej en annan bil. En mera pålitlig modell som inte gör som den jag har nu gjorde idag. Självdör så fort man närmar sej ett rödljus eller en korsning och som hackar och hostar värre än jag själv i förkylningstider.

Nu har vi ju det här med kärleken till en Volvo då. Var finns Du som kan bortse från små skavanker och som skulle kunna ta dej an uppgiften att sköta om en lätt funktionshindrad gammal Volvo. Hör av dej för snart kan fanskapet var till salu.

Här står den i kvällssolen utan att bländas det minsta. Säga vad man vill om ovaxade bilar men de är vilsamma för ögat att titta på.  

Ja, som jag skrev igår så blev jag uppringd av en amerikan.

Ungefär så här gick samtalet:

Jag: Anniqa

I luren: Hi, is this Anniqa Looeefgreeen?

Jag: Yes!

I luren: Ok, my name is Bob (eller Bart, Joe, Steven, Jerry... minns inte men vi kallar honom Bob) and I am calling from Fnruuummm bla bla bla... (jag hörde/fattade inte vad han sa)

Jag: Okey...?!

Bob: how are you today Anniqa?

Jag: (som är lite förkyld) Oh, im fine, just a little cold... (dottern hävdar att det heter i have a cold för annars blir det liksom "jag fryser")

Bob mumlar nåt ohörbart och dottern hävdar igen att han inte alls var intresserad av hur jag mår utan att det liksom bara är en artighetsfras som man bara tar sej igenom utan att avlägga rapport om snuva, feber och hosta.

Bob: (the way I got it) You have a website and now I am interested in a green card.... bla bla bla bla...

Jag: Eh... but no, I do not have any green cards to sell...

Bob: Oh, I'm sorry, I must explain.... och här följer en oerhört lång utläggning om vem han är och var han jobbar (jag vet fortfarande inte det för jag liksom frikopplade hjärnan en stund) och så säger han plötsligt att JAG har varit in på deras webbsite och registrerat mej för att få ett grönt kort och det var då jag hejdade karln...

Jag: But hello, I do not even know what a green card is!

Bob: bla bla bla bla bla... work in USA bla bla bla bla bla...

Jag: Oh, that must have been a mistake and I do not want to work in USA (cause i don't behärskar the language for exampel)

Där rundade vi av samtalet och jag googlade genast på "green card" och listade då så fiffigt ut vad det hela handlade om. Var jag har skrivit i registreringen och lämnat mitt telefonnummer har jag ingen aning om men men det var ju fint av Bob (eller Bart, Joe, Steven, Jerry...) att ringa upp mej så vi fick reda ut det här på ett så smidigt sätt.

Dottern tyckte att jag skulle lägga till den här videon också

Jag brukar normalt sett inte svara i telefon när det är dolt nummer för det är ju alltid försäljare. Inte för att jag har svårt för att säga nej men det innebär ändå en del tramsande.

Nu har jag i flera veckors tid undvikit att svara i telefon när ett visst nummer har visat sej på displayen. Det är en trevlig gosse som har tagit upp frågan om mina telefonkostnader och jag har efter hans första samtal nästan varit sömnlös för jag inte vetat hur jag ska bete mej. Fortsätta med det abonemang jag har nu, skaffa nåt annat, passa på att byta telefon? Vad ska man ha för telefon i sånt fall och vad kostar det om man köper en telefon utan abonemang? Hur mycket ringer jag för egentligen osv osv..

Nu, nyss... svarade jag i alla fall honom och nu är affären avslutad. Förmodligen finns det 20 andra lösningar som är fiffigare men jag ORKAR inte hålla på med sånt där. Jag är alldeles för ointresserad helt enkelt.

Tja, då är det ett DOLT NUMMER som jag har undvikit också då i nån vecka och lite stärkt av att jag klarat av telefonkillen så svarade jag och möts av en amerikan.

För att göra ett oerhört förvirrat samtal kort och hyfsat begripligt kan jag väl säga att han påstod att jag ansökt om ett "green card".

Efter att han babblat länge och väl så passade jag på att erkänna att jag inte har en aning om vad det är ens.

Jo, det är alltså ett fiffigt kort om man har planer på att emigrera till USA och ett sånt har jag alltså ansökt om. Undrar hur sjuk jag har varit?!

Jag tackade i alla fall nej för den här gången och ska akta mej lite för vad jag surfar på för sidor hädanefter.

Ja, vad ska man göra då när man har fått bacillen, eller kanske viruset i kroppen?

Jag är inne på dag tre i soffan nu och jag börjar ledsna lite lätt på att ligga här. MEN samtidigt så har man ju fått upp ögonen för vad man missar på teve när man är och jobbar också!

Jag zappar rätt friskt och halvsover en hel del om dagarna så jag missar säkert en många gobitar men det jag har siktat in mej på hittills är Racel Ray. - En show med en babblig jänta som intervjuar kändisar och varvar det med matlagning. Racel har tydligen fått för sej att hon ser lite charmigt gullig ut när hon sitter med axlarna uppe vid öronen men sanna mina ord, hon kommer att få nackbesvär om hon inte redan har det. Igår gjorde hon nåt annorlunda. Hon tog skivade tomater och klappade ihop med ost mellan, doppade sen dem i mjöl, ägg, och sist hackade nötter och stekte dessa. Jag testade till middan och det blev jädrigt rökigt av alla brända nötter men annars var det rätt ok bara man saltade och pepparade lite. Dottern såg skeptisk ut när jag gjorde dem men sen åt hon den lilla myggan :o)

Chattade med en rar jänta härom dan förresten som skulle äta fiskbullar till lunch, så det blev fiskbullar för oss med igår, till de konstiga tomaterna. Undrar var det blir idag?! Allt kan hända...

Jo, men sen så är det ju Days Of Our Lives som jag bara inte missar när jag är hemma och maskar. För den som missat Days kan jag berätta att det heter "Våra Bästa År" på svenska och det är en serie som pågått i över 40 år.
Det krävs 2-3 avsnitt av Days för att bli beroende. Före det är det lika obehagligt som att försöka börja röka eller börja dricka kaffe. Det är usla skådespelare till stor del, en förbryllande usel handling och framförallt så upprepas allt i det oändliga så en dag i Salem (det är där dom är) tar ca 1-2 veckor för oss tittare.

Sen är det fantastsikt vad de har bra läkförmåga i den där hålan!

Vi har tex Philip, en självgod kille som efter träget trånande passade på att bli ihop med den oerhört mjäkige och lipsilliga Belle när gossen Shawn blev bortrövad och tillfångatagen av en gammal klasskompis till Belle och Shawn, den onda och bra nog korkade bruden Jan. Jan har visst haft det lite trassligt har jag förstått och efter en oönskad graviditet nån gång tidigare i serien, jag tror jäntstackarn blev våldtagen, tog sej Shawn an henne och tog då på sej rollen som far till barnet. Jag missade det och fattar inte riktigt vad de skulle vinna på det men så är det i Days. I alla fall, Jan hade tydligen ett förflutet som svetsare så hon hade lite snitsigt svetsat ihop en stor bur med en säng i och i den buren låste hon sedan in Shawn. (kan inte låta bli att nynna på signaturmelodin till Fåret Shawn när jag skriver hans namn...) Shawn var där hur länge som helst och eftersom Jan passade på att snappa åt sej honom just efter att Shawn och Belle haft en liten kris så trodde ju bölsippan Belle att han lämnat henne for ever så att säga och det var DÅ Philip passade på att vara lite manligt stöttande så Belle trodde hon var kär i honom istället....

Jamen läkköttet då. Jo, Shawn smet till sist från buren och lyckades då sladda omkull på motorcykeln och gick efter det kraftigt bandagerad i flera månader och hade då minnesförlust och humörsvängningar. Sen såg jag inte serien på ett tag men nästa gång jag kollade, några månader senare ändå alltså, var bandaget borta. Minnesförlusten med tror jag. Inte 100 på den saken faktiskt.

Philip gifte sej med Belle men fick dra ut i krig och där hände nåt så karln blev förlamad i benen och blev rullstolsbunden för resten av sitt liv.

Nu kan han dock gå igen så tydligen har man kommit på nån bra metod för att trolla med förlamningar i Salem.

Belle och Philip är fortfarande gifta och har en dotter. Som visst är Shawns dotter! Hoppsan, där missade jag nåt. Nu vill Shawn ha delad vårdnad om jäntan och det tycker hans sambo känns jobbigt för hon är sotis på Belle. Nu väntar visst Belle barn igen och det är Shawns barn det med!!! Hmm... En gång är ingen gång...

Ja, jag kan hålla på hur länge som helst men jag har glatt konstaterat att de har bytt skådis på karaktären Shawn. Den förra var oerhört usel och såg bara barnslig ut. Den nya är grymt snygg. Så snygg att jag skiter i om han kan skådespela eller inte  .

Shawn nr 1

Shawn nr 2

Jag snackade med chefen igår och lovade att dyka upp på måndag men att jag inte kommer att kunna arbeta förmiddagar om vi inte får en teve till firman, jag är fast i Days träsket.

Här kan den intresserade kika, man kan ladda hem avsnitt å kika på dem i datorn också! www.days.nu

Jo, sen så brukar jag kolla på Gordon Ramsay också, men han ger mej mest högt blodtryck för han är så jädra arg hela tiden.

Men rackarns vad förkyld jag blev då!

Den jag misstänker för att vara själva smitthärden har jag helt frivilligt pussat på så lite får jag nog allt skylla mej själv.

För nästan två veckor sedan var vi hem till syrran med familj i Torsåker och hälsade på lite. Mamsen var med och ett tag trodde jag det var det som fick min svåger att lämna oss och kräftkalas för en spännande utflykt. Syrran håller inte inne med saker och man har ju fått höra att han har sagt "du och din jävla syrra" eller "DIN mamma" lite sådär mindre glatt då vi har varit på tapeten. Nu var vi alltså på plats båda två, både hans kära svärmor och hans älskade svägerska.

Han åkte på akuten och fick penicillin mot Rosfeber.

Vi mumsade kräftor och badade tunna och hängde i den nysnickrade baren som han med rosfeber i knät hade trollat fram bara på nån dag. Han är en hejare på att snickra den gossen!

Jo, men den gossen som jag hade med mej dit då. Han hade ju ont i halsen redan då vi åkte dit och efter en natt i svinkall husvagn blev det inte direkt bättre. (Vi hade ju kunnat stänga takluckan...) Han hade sketaont i halsen och sov uselt. Det gjorde jag med för det svajade så dant. Trodde ett tag att det var barbesöket (-en) som orsakade svajandet men sen visade det sej att han med rosfebern inte hade vevat ner stödbenen på husvagnen. Nåja, vi åkte hemåt och efter en sväng på sjukstuga visade det sej att han fått ett virus i halsen och då är det inte mycket att göra.

Nu är det här!

Viruset. I min hals och även i mitt huvud och i mina lungor. Jag har feber, hostar, snorar och ynkar MEN jag passar även på att förundras över hur man förändras som sjuk. Rösten tex. I morse provsjöng jag lite smått för att sedan ringa upp dottern som satt på tåget till Gävle. När hon svarade så drog jag igång med min djupaste stämma och sjöng en trudelutt på "I Was Born Under A Wandering Star"

Youtubeklipp för den som vill höra. Efter drygt en minut tror jag sångfågeln börjar brumma.

(Tack TS för den, det är du som har visat mej de låga tonerna i den och jag river alltid av den här när jag har kraftig förkylning)

Lite senare idag så klarade jag inte de där låga tonerna lika fint men hade ett visst nasalt läte istället. Inte sådär gnälligt nasalt, utan mera burkigt, snorigt... som Kim Wilde liksom. Alltså har jag lallat på "You Came" senare halvan av dagen.

Här har vi den gamla godingen också då... 

Fortsätter min röst att förvandlas i den här takten resten av dagen kommer jag förmodligen att gå och kvittra på "En Dröm Ger Åt Tanken Vingar" från Askungen, alltså den där låten som småråttorna och fåglarna sjunger när de syr om klänningen åt jäntan, innan kvällen är här.

Hittade förresten det här klippet på det temat. Det är Jenny från Ace Of Base som intervjuas i Bulgarisk teve. Tydligen hängde inte tolken med riktigt och för att rädda situationen kör hon en trudelutt. Jag är impad!

Sommaren medför en viss stress hos mej.

Det gäller ju att hinna med så mycket som möjligt och det gäller framförallt att hinna få den rätta solbrännan. Den här sommaren har jag haft missflytet att jobba när solen varit framme och varit ledig vid mulet väder = stressad!

Nu är jag och den här snyggingen ni vet i Halmstad hos hans bror och JAJAMEN solen har varit på plats mot den ljusblåa bakgrunden. Fint och varmt blev det idag och just därför passade vi på att bege oss till stranden och stranden är ju skitlång här! Som att vara på Kreta ju och där är dottern så där fick hon :o)

När vi hävde oss iväg på förmiddan hade vi inte sånt hopp om längre solande och eftersom jag är född på 60-talet så hoppade jag över solskyddsfaktorn. Här gäller det att sola effektivt tänkte jag.

Soltimmen blev till timmar och fåfäng som jag är satsade jag helhjärtat på att sola framsidan. Nu är vi hemma och har duschat inför kommande middag och JAPP jag är röd som en tomat = stressen borta. Nu kan jag lugnt åka till Ullared i morgon för det finns inte en chans att jag kan vara ute i solen i morgon, i alla fall inte för att sola framsidan.

Uppdraget utfört med andra ord!

Kolla vad som fanns i min postlåda då!

Jättefin u-båt och bil från släktens yngsta konstnär Hannes.

Kolla baksidan av kuvertet på en gång då!

Tack så mycket Hannes!!!