Han som jag gillar att umgås med köpte biljetter till Rock weekend i Mohed för några månader sen och nu har vi varit och provat på festivallivet.

Det var otroligt trivsam stämning och det var maffigt att se alla tält och jag funderade ju såklart direkt "HUR HITTAR MAN TILL RÄTT TÄLT!?" Antagligen gör man inte alltid det men eftersom det var så trivsamt där så kanske det inte gör så mycket om man råkar ramla in i fel tält fram på morgontimmarna. När vi skulle ramla hemåt i går kväll fick jag syn på en krake som somnat med bara ben och öppen tältdörr. Myggorna klappade händerna av förtjusning och eftersom vi gick på utsidan av staketet in till campingavdelningen så bad jag en kille på insidan om hjälp att få in benen på killen som sov och att få igen dragkedjan. Utan krusiduller fipplade han in benen på den för honom helt okände människan och fixade och trixade med dragkedjan tills han var utom räckhåll för myggor och knott. Vilken hårdrockare!! Jag blir rörd bara jag tänker på honom :o)

Alla åldrar var det och en liten tjej satt på axlarna på sin pappa när Deep Purple uppträdde. Hon hade det väldigt trassligt med fingrarna för att få in det rätta hårdrocksgreppet. Jag har samma problem men efter lite justeringar så fick både hon och jag till det. Deep Purple bildades förresten samma år som jag föddes, 1968. Pigga gubbar tycker jag.

Hur är det förresten med rockmusiker. Många äldre blir ju kvällströtta men morgonpigga. Blir man inte det om man spelar hårdrock ett helt liv? Annars så måste det ju vara sketajobbigt att åka på festivaler där man kanske ska upp på scen mitt i natten. Undrar om de borstar tänderna innan de går upp på scen och har pyjamas under skinnbrallorna så det bara är att tippa omkull när det är färdigspelat...

På fredan blev det nattbuss hem och efter det en riktigt mysig promenad från stan upp till Nymåla. Mina skor var jädrig hala. På INSIDAN så jag fick gå och spreta med tårna för att de skulle sitta kvar. Det slutade såklart med skavsår på lilltån och att jag gick barfota. Nu har jag fått fila ren fötterna. Vet inte om asfalten har smält i värmen eller vad det kan vara. Svarta var dom i alla fall. Som tur var kunde vi mellanlanda på den snygges jobb för att låna toaletten och i ärlighetens namn så snodde jag med mej en kopp cuppoccino på promenaden. Smarrigt och värmande. Vi kom hem nån gång vid halv 4 på morron tror jag och gud vad min säng var skön då.

I går fick vi skjuts av den snygges brorsa och jag kan inte nog betona hur mycket jag uppskattade att slippa ta den där promenaden hem från bussen en gång till. TACK SNÄLLA SNÄLLA!!!

Nyss satt jag ute och käkade och kollade i veckans tidningar. Såg den här annonsen som jag tycker ger ett riktigt stilpoäng till firman som satt ut den.

Fiffig annons, festivalarmband, hårdrockspose.

Många bekanta träffade man på och det var skoj men det skojigaste tycker jag nog ändå att det är att göra såna här kula saker med den där snygga killen jag känner. Nu vill ju inte jag vara sämre än honom så jag har också fixat en grej. Ja, nu har man ju så att säga fått blodad tand så på fredag är det dags för musikevenemang igen.

Vad? ...harkel, jo... vi ska åka till Stenegård i Järvsö på Diggilooo..... Värsta coolt. Nu kan jag ju både headbanga och göra hårdrockstecken med båda händerna samtidigt så nu ska jag minsann rocka fett.

Artister på Diggilo är bla Alcazar, Moje och Lasse Holm.

Jag jobbar på Krukis idag.

Krukis heter egentligen "Krukmakeri & Hantverk" och ligger mitt på gågatan i centralaste Söderhamn. Guldläge med andra ord.

Nu är det festivalyra i stan och det är riktigt lattjo att kolla in alla skumma typer som dragit sej inåt stan från Rockweekend i Mohed. Den främsta anledningen är förmodligen för att besöka bolaget men en del har faktiskt yrat in till mej också. Det är rätt mycket utländska turister och med min språkbegåvning blir det inte bara förvirrat, det blir även underhållande för de som hör på.

Som för en stund sen när jag snackade med ett par från tyskland och undrade varför tyskarna är så galen i älgar. De köpte det vi hade i butiken med älgtema och jag passade på att förklara för dom hur KUL det är att spela musik för älgar. De stannar liksom upp och viftar med öronen för de blir så förvånade. Jag körde såklart mest teckenspråk och jag riktigt känner hur jag såg ut som en förvånad älg med viftande öron. Undrar förresten om det är mycket älg på festivalen...

Här utanför butiken har vi det väldigt fint. Vi har ett litet bord och två stolar som vi pyntar fint med det vi säljer.

Fint va! Se även www.krukis.se

I morse när det var som mest med folk i farten här utanför var det en som passade på att vila benen på en av de här stolarna. Det var en pisspackad herre på uppskattningsvis 83 år. Han satt här och vinglade med en ölburk och rökte så jag var orolig för brandvarnaren här inne och till sist kände jag att jag måste be honom flytta sej.  Jag gick alltså ut och sa nåt i stil med "Hej! Du, jag vill inte att du sitter här och röker och dricker. Jag är rädd att det blir dyrt för dej om du råkar aska eller spilla på något här" (fårfällar, trasmatta, keramikgrejor, linnesaker...) Farbrorn sa nåt om att "Men HÖRRÖ!!! Jag ska bara röka klart och dricka ur den här söörrööö så ska jag gå sen. HATA mej inte för det!!!" Jag sa nåt om att hata är ett starkt ord och att det inte alls var såna känslor inblandade i mitt beslut men att jag som sagt absolut ville att han skulle flytta på sej på momangen. Då pekade han tvärs över gatan och morrade "TITTA, ser du löpsedeln!?"

Hmmm.... Nu SÅG han ju inte så farlig ut men jag fattade liksom budskapet. Jag bad honom i alla fall vänligt men bestämt att gå en gång till och hotade med att tillkalla vakt om han inte packade sej iväg. Sen var jag tvungen att gå in i butiken och ta hand om lite kunder. Farbrorn vinglade iväg och jag pustade ut. Ett ögonblick senare kom han dock tillbaka. In i butiken. Nu ville han ha beröm. "Ja, nu har jag flyttat på mej, kalla på POLISEN nurå om det är det du vill!" sluddrade han ljudligt så tanterna jag hade på besök ryggade tillbaka. Inne i butiken har vi lotteri på en fin kniv som fram tills nu låg framme på disken. Det gör den inte längre. Jag tycker det är trivsammare med piercade rockungdomar än fulla sura gubbar.

Undrar förresten om ölburken är kvar här ute? Farsan sa att panten skulle gå upp i höst...

Han som inte vill bo med mej är här på besök.

Jag tror det var hungern, min grill och det fina vädret som drev honom hit och nu är han och hans lilla dator här. Datorn är med så han kan sköta sitt jobb.

-Gossen är nämligen med i maffian lite sådär på fritiden och det är inte nåt man hoppar över bara hur som helst ostraffat.

Ja, han är alltså med i Mafia Wars på Facebook. Jag har aldrig fattat vad det går ut på men det är bra med intressen så jag låter honom glatt hållas!

Nyss fick han i alla fall ett sammanbrott/utbrott för han har tydligen gjort av med sin energi som man tilldelas dygnsvis eller hur det var på ett tämligen ofördelaktigt sätt. Detta kommer att innebära att han sinkas i sitt levlande och kommer förmodligen inte att bli boss över maffian än på många år.

Jädra skit alltså!

Men först en liten lägesrapport om helgen som gått...

Nu har det varit midsommar och sillen är uppäten, myggorna klappade och släkten träffad.

Vi tillbringade dagen och natten hos broder H med familj och det var som vanligt en trevlig tillställning. Det är tradition att fira midsommar hos dem och vi lägger mycket tid på att leka och tävla. I år var det broder G som hade fått till de festligaste tävlingsgrenarna. Jag och mitt sällskap hittade helt enkelt inte inspirationen så vi hade jädrigt trista tävlingsgrenar med. Fy skäms på oss! MEN de KULA tävlingarna var blåsboll och kaviarrace.

Blåsboll går ut på att man ska blåsa över en pingisboll till motståndarsidan på en liten spelplan som han byggt. Hur kul som helst om man inte spelar mot broder H....

Kaviarracet bestod i en fin bana gjord av en massa knäckebrödsmackor som man skulle klämma en sammanhängande sträng av kaviar på så snabbt som möjligt.

Syrrans dotter var kanonbra på det. Hon klarade det på 22 sekunder och alla var oerhört impade. Sen var det dags för den här snygga typen som jag hade med mej att tävla. Han klämde till och var klar på 11 sekunder. Han har oanade talanger den gossen!

Sen blev det en sväng ner till Lillviken för ett dopp för de utan förstånd, dvs barnen. Jag berättade för min granne på Åsbäcksgatan att jag tycker det är märkligt att barn inte KÄNNER att det är iskallt när det är iskallt men enligt honom så görs den kopplingen långt senare. Min koppling har blivit lite för bra tror jag för jag har då blivit en rikigt badkruka jag... Kan ha blivit helt feldraget för jag kan gruva mej för att hoppa i vattnet på Hällåsen när det är varmbad och 27,1 grad i vattnet.

Vi sov i min husvagn, en Solifer från 1977. En trevlig liten vagn med mossa på baklysena och trögvevade stödben. Jag fick sån ångest över hur vanskött den är så jag var tvungen att ta med den in till stan på lite tillfixning.

Vi tog med den hem till den stiliges föräldrar och där fick den sej en riktig storrengöring. Vi tvättade tak så ventilerna lossnade och jag gick till och med lös på kylskåpet med nåt medel som var så starkt att mina brallor blektes. SEN smetades det fast silikon i fogar och uj vad trevligt det blev.

Idag har vi latat oss lite. Det var ju så fint väder att jag packade termos och matsäck åsså åkte vi till Storsand. Där var det varmt och soligt så länge man låg ner. Satte man sej var det soligt och svalt. Stod man upp, eller till och med gick och framförallt om man närmade sej vattnet.... då var det kyligt men dock soligt. Fick man för sej att känna på vattnet så var det iskallt. Det var barn där och de hade inte fått den där justeringen i skallen på hur vattentemperatur ska upplevas. Alltså badade de. Vi gjorde det icke!

Nåja, tillbaka mot stan och fixade det sista med husvagnen och sen bestämde jag med för att ta den tillbaka till tryggheten i Ståtjära. Jag har den hos dotterns far eftersom han är både snäll och har utrymme för den. 

När han skulle hjälpa mej att ställa vagnen tillrätta frågar han sådär i förbigående "vart har du avgasröret då?"

BLAAAAAHHHHHHHHHH.... där försvann den harmonin. I morgon är sista dagen för ombesiktning av min bil och den som spar han har. Jag har tex inte besiktat den och måste iväg i morgon. Något säger mej att det kan bli enklare att få den att gå igenom om jag har en komplett bil med mej.

ALLTSÅ åkte jag och letade efter snutten som fattas. Jag åkte tex hela vägen ut till Storsand och letade. Jag hittade det ICKE!

Ska bli kul att berätta för besiktningsgubbarna (och tjejen) att jag i normala fall har även avgasrör men att jag valt att plocka bort det precis den dag jag ska besöka dem.

Man kommer till insikt då och då.

Jag har ju nämnt att dottern är på vift. Nu är det EN vecka kvar tills hon kommer hem och det är jag som ska hämta henne och några av de andra resenärerna på Arlanda. Jag LÄÄÄÄÄNGTAR!

Den här tiden när hon har varit borta har jag jobbat på jobbet och sen jobbat på min lilla firma. Sen har jag kommit hem. Oftast sent som tusan och det har varit oerhört trist på matfronten. När jag tänker tillbaka vet jag knappt vad jag har petat i mej till middag under den här tiden.

Igår var vi bjuden på grillat hemma hos den här snygga killens pappa och det var supersmaskigt och trevligt! -Annars, såhär på vardagarna har det varit så snabbt och så enkelt som möjligt. TRIST!

Vi har akvariefiskar. De har tajmer på lyset och det hinner inte slå på innan jag åker till jobbet och det har redan slagit av när jag kommer hem. Jag väcker fiskarna och matar dom och de ser inte ut att gilla det.

Den snygga gossen trivs skrämmande bra i sin lägenhet och vill inte alls bo här med mej.

Ok... nu till insikten. Det är alltså så här det kommer att bli den dag dottern flyttar hemifrån.

Det innebär att jag inte alls behöver ha en 3:a. Jag har en husvagn och i princip skulle jag kunna klara mej med den eller jag kanske skulle kunna bo i min lokal som jag har till firman, fast jag har ju inte nån dusch... och jag är ju ändå där mera på min vakna tid än hemma... Eller så tar man helt resolut och flyttar efter dottern... Jag la fram det förslaget härkom kvällen när jag snackade med henne och då sa hon att det var toppen. Antagligen är det inte lika toppen resten av livet men om det fortfarande är det om sådär ett år då är det jag som flyttar!

Undrar vart jag ska ta vägen? Vart pluggar man vidare som teknikstuderande? Vad försörjer man sej på om man flyttar till en helt ny ort och inte har världens mest gedigna utbildning?

Ska man börja packa. Eller ska jag helt enkelt nöja mej med en etta med kokvrå i centrala söderhamn och skaffa långtidsfoder till fiskarna...

Ååååååååå.... nu har min unge varit borta i en vecka och det har varit så trist att jag inte tagit mej för med att blogga.

För att inte längta ihjäl mej har jag JOBBAT! Man får ju en del gjort om man kör på till framåt midnatt men i helgen har jag faktiskt varit lite ledig också.

I går tex då var vi till farsan och firade hans 75-års dag som inföll den 19 februari. Mitt i värsta kylan och snöyran. Det var betydligt trevligare att fira nu även om vi fick hålla oss inomhus pga regnet.

Det var en trevlig liten tillställning och styvsystrarna var ju på plats dom med så vi var ett rejält gäng som samlats för att hurra. Lite fick man ju skämmas över att man inte hade med paket till minsingen i gänget, Lena som har fyllt 30 år!!! Bedrövligt att jag inte kom ihåg det :o( Bedrövligt var det också att jag inte hade en aning om att en av de andra styvsyrrorna väntade barn. Höggravid var hon och ska väntar kläckning inom 3 veckor!!! KORS!

Jamen min unge då... Ja, jag vet inte hur många som har sagt att jag ska klippa navelsträngen och att hon klarar sej utan mej. Klart att hon klarar sej utan mej, hon är ju en superunge, eller ett A-barn, som farsan alltid kallat henne... men det gör inte att jag tänker sluta längta efter henne och att trivas med att ha henne i närheten. Jag är lite av en vallhund och tycker det är bäst när flocken är samlad.

Jag pratade med henne på eftermiddan och hon längtar hem rätt mycket mellan varven har jag förstått, men sen är det rätt kul också mellan varven misstänkter jag... i alla fall så sa jag att "nu kan vi ju snart börja ha nedräkning!" Då sa hon: "men jag fattar inte varför du säger så, jag har haft nedräkning hela tiden jag!" Sånt hör man som mor med blandade känslor... skönt att hon vill hem, hoppas hon har det bra!

Ok, den 24:e åker jag och hämtar henne på arlanda. HURRRA!!!!

Snart kommer hon hem igen!!!

Så får jag gå och intala mej själv, och då har hon ändå inte ens åkt!

Dottern har kammat åt sej ett stipendium och tillsammans med några andra i klassen ska hon åka på språkresa till Schweiz. Avresa på söndag morgon och det kommer ju såklart att bli ett minne för livet, helt otroligt kul, kanske lite jobbigt men förhoppningsvis helt underbart. För henne.

Jag som tycker min unge är det mest fantastiska som finns här på jorden har ansökt om att att få hämta hem dem från Arlanda och kommer att ha nedräkning tills hon är hemma igen.

Hon frågade MEJ hur hon skulle göra, om hon skulle söka eller inte och jag sa som det var, att jag skulle ha blivit GALEN om jag inte hade fått den chansen när den fanns, när jag var i hennes ålder alltså. Nu kör vi pepp på henne som är lite nervös och på mej som är lite ynklig.

Hur lång är en navelsträng? Kan man töja den till Zürich?

Morsan har haft det lite tramsigt med hälsan.

Det har varit hjärtklappning, flimmer, högt blodtryck, för tjockt blod, för tunt blod, gallsten, bråck på magmun, sköldkörtel med giftstruma...

Alltså, man hajar ju att det inte är direkt roligt och vem har väl inte hört att "man ska vara frisk för att orka vara sjuk"!

För att få ordning på en sån här tant krävs det en massa provtagande, remissande, åkande kors och tvärs och utprovning av nya mediciner.... blah!

Nu snackade jag med damen i fråga härom dan och nu var det mycket på gång och dessutom hade hon fått nåt brev från Landstinget där det stod nåt obegripligt om provtagningar. "Jaha, vad har jag fått för fel nu då?" tänkte morsan, som har blivit felbehandlad sådär 100 gånger och snart fått varenda biverkning som har tryckts på en bipacksedel

Alltså ringer hon till Bollnäs sjukhus och funderade vad det var frågan om och vad hon NU fått för konstig sjukdom. Hon kunde inte ens uttala vad det stod men tog för givet att det var skrivet på latin.

Människan hon snackade med fattade först ingenting men sen klarnade det. "Ahhh... nu vet jag!!! Det du läser är LÄKARENS NAMN! Du har varit på undersökning för gallsten och nu ska du på återbesök till den här läkaren. Han heter så, det är inte alls nån ny sjukdom..."

Det är min mamma det!