I morgon tänker jag dra igång det stora nystandet och då menar jag inte att jag tänker börja handarbeta.

Morsan har fel på hjärtat, har flimmer i tid och otid och sen har hon gallsten och har fått grönstarr och hon hör dåligt och för ett tag sen hade hon giftstruma. Välter hon så går nåt av på henne för hon är benskör. Hon har just opererat bort en grej på kinden som vi inte vet vad det var. Annars är hon en pigg jänta som gärna spelar golf, reser, träffar vänner och släkt, som gärna hälsar på och som passar ihop med de flesta människor.

Min mor är en mycket envis kvinna som till och från har drivit oss andra lite smått till vansinne med just sin envishet. Hon är inte en sån människa som går på vad som helst. Hon läser det finstilta och hon ser till att rätt ska vara rätt.

Om man har den egenskapen och blir sjuk får man det väldigt jobbigt.

Nu i kväll ringde hon och meddelade att hon inte orkar längre. Och då har hon orkat väldigt mycket ska ni veta. Grejen som fick henne att inte orka var att en av hennes hjärtläkare ringde upp henne och meddelade att han "tappat bort" henne. Hon har stått i kö för en ganska avancerad hjärtoperation med kö på 15 månader. Hon ställde sej i kön för ett år sen. Nu är hon borttappad. Egentligen ville hon inte ens stå i den här kön för hon vill bara bli frisk men att bli borttappad när man har gått och gruvat sej ett år. Hur känns det?!

Hon hör som sagt dåligt och den här läkaren talar inte den renaste svenska vilket gjorde det svårare för tanten att hänga med. OCH han sa dessutom åt henne att HON ska framföra det han sa till henne (de pratade i 15 minuter) till den hjärtläkare hon ska träffa i Bollnäs om 2 veckor. Nu är hon livrädd att hon inte har hört/förstått allt och rädd för operationen och rädd att hon inte ska få göra operationen och rädd att det inte finns något mer att göra och rädd att de ska prova ut ännu ett gäng nya medikamenter på henne som med tanke på hur dåligt de har lyckats hittils kanske till och med gör att hon blir sämre...

Det är lätt att bli bitter på personer men på nåt vis måste det ändå vara själva systemet de använder sej av för att hålla ordning på journaler, remisser och patienter som inte funkar. Hur får man det att funka?

Jag har sovit för lite på sista tiden. Jobbade 93 timmar förra veckan. Min faster dog i torsdags.

Jag orkar inte heller.

-Bara sitta och lyssna alltså!

I morgon ska jag ta tag i det storstilade arbetet att hjälpa morsan i sjukvårdsdjungeln. Undrar var man börjar?