Vintern har varit lång och kylig. Många är vi som farit illa och som har varit tvungna att äta konstant för att inte stryka med.

Ja, jag talar om småfåglarna och om mej själv. Det gäller att ha ett skyddande späcklager om man ska palla med den svenska vintern och det är talgbollar och liknande som gäller för att inte så att säga trilla av pinn.

Jag har väl kört nåt alternativ till talgboll i form av mat och lite semlor i kombination med stress, lite sömn och lite motion. Lägg till detta min ålder (snart 43) och ni hajar att det här inte blir klädsamt med för lätt klädsel.

I morgon ska jag och den här snygga, som är oförskämt smal, iväg och simma. Vi gjorde det förra fredan också och det är ju ett bra sätt att gripa tag i problemet. Saken är dock den att jag skulle vilja klä mej i något som är mindre utlämnande tills jag har kommit i min gamla kropp igen. Tex en sån där fiffig burkini som jag läste om för nåt år sen. Nån som vet var man får tag på en?

Helst före kl 12 i morgon!

  Kolla vad fint!

Dottern och jag lever stundtals lite avskärmade från varandra.

Hon tränar och pluggar en hel del. Den här veckan har hon dessutom hunnit med ett besök i Uppsala för att spana in nån skola som hon funderar på att söka till. Förra veckan var hon till KTH i Stockholm och förvirringen är total för både henne och mej. Jag fipplar med datorn, kokar cremer, lagar mat och annat tråkigt som mammor gör. Den här veckan har jag trasslat lite med bilen för batteriet tvärdog vilket resulterade i att jag var tvungen att skaffa ett nytt och sen fick den där snygga killen fippla i det nya och vips hade 2 kvällar bara visslat förbi med sånt krångel. I kväll har jag till och med dammsugit och vattnat blommor. Man är då för huslig...

Men som sagt, det som blir lidande är ju stunderna då man får rå om ungen!

Jag misstänker att hon också tyckte det var länge sen hon blev områdd för i kväll kom hon och gav mej ett fint erbjudande som jag absolut inte kunde motstå.

Jag har fått raspa hennes fötter!!!

För att inte lämna ut henne för mycket vill jag bara säga att man skulle kunna baka bröd till en hel liten by i afrika av det mjöl som filades bort bara på stortårna. Tog och dammade av mina egna fötter lite också och sen satt vi här i soffan och smörjde in våra nyraspade fossingar.

Det kallar jag kvalitetstid.

Det finns saker som jag är rädd för.

Tex är jag rädd för knark. Det har jag lärt mej att man ska låta bli eftersom det är farligt. Det där med knark är ganska lätt för min del, jag låter helt enkelt bli det och om jag ska vara ärlig så vet jag inte riktigt var jag skulle få tag på det här i Söderhamn om jag skulle bli lite sugen att testa.

Ja, sen är man ju uppväxt på 80-talet och tacka tusan för att man är rädd för AIDS! Nu har jag inte några planer på att få det heller så jag ligger inte sömnlös över detta för min egen del även om det är ett stort problem i världen.

Cancer är jag rädd för. Det är lite knepigare för det kan man ju faktiskt drabbas av men jag slappnar av lite i den rädslan eftersom det ju faktiskt går att bota. När jag var liten var Cancer samma sak som döden så tacka för att jag är skiträdd för att jag eller nån jag tycker om ska få det. Men men... det får man ta då.

Jag är även rädd för kärnkraft. Jag har alltid varit det och när det var folkomröstning 1980 var jag för liten för att få säga mitt i frågan men om någon hade frågat mej så hade jag sagt NEJ! Det där vet jag att många tycker är lite barnsligt och om man som jag är rädd för kärnkraft så ska man genast vara den som serverar det ultimata alternativet. Jag kan inte tillräckligt mycket om sånt där men jag kostar på mej att vara rädd i alla fall.

Jag vill inte ha kärnkraft, jag  vill inte ha växthuseffekt, inte betala 700 spänn eller mer varje gång jag tankar bilen, inte betala 6000:- i elräkning och först funderade jag på om det här är rätt land att bo i. Nu undrar jag om det är rätt planet?

Man kanske skulle ta och försöka komma på nåt billigt miljövänligt alternativ till all skit vi har nu! Nån som har funderat på det? Jag tar och funderar lite på det nu och återkommer när jag har kommit på nåt.

Det går mot vår och när det är vår ska man bo i hus.

Man ska så tomater på vårvintern som man sen håller på planterar om i omgångar tills de växt sej hiskeligt stora och många och man har jord i hela huset. Dessa tomatplantor ska sedan skötas om hela sommaren och ge massor med tomater.

Sist jag bodde i hus råkade jag ha 60 halvstora tomatplantor på G. Jag ville ju inte slänga bort dem utan fråga folk till höger och vänster om de inte skulle ha sej en planta eller 7? Jo, det ville ju folk gärna, i alla fall en... men de ville inte ha den NU utan SEN när det var dags att plantera ut dem. Så där stod jag med 60 st tomatplantor som till sist var över halvmetern höga. De bars ut och in på dagarna för att få sol och härdas och de bars in på natten för att inte frysa ihjäl. Sen kom då äntligen sommaren och jag satte ut de jag skulle ha i växthuset. Där glömde jag oftast bort att vattna dem men de var snälla och härdiga och höll sej skapligt vid liv i alla fall. Sen började det plötsligt bli kallt ute... och jag hade fortfarande jäääädrigt mycket tomater på G. Dock gröna.

Av en händelse råkade jag se filmen "Fried Green Tomatoes" på teve och började steka de omogna tomaterna. Smaskens som tusan med salt och peppar på!

Nu lärde jag mej lite av detta och bland annat så uppskattar jag odling i blomlåda väldigt mycket.

Jag uppskattar även att gå på affären och välja ut fina tomater och köpa med mej hem.

Jag behöver inte odla tomater längre men det är klart... om jag bara hade ett hus så kunde man ju ha sått några frön. Ja, eller en påse, man vet ju inte hur många som gror egentligen... och blir det för många så kan man ju alltid ge bort nån planta....

Onsdagkvällarna knäcker mej nu för tiden.

Saken är den att jag inte bara gillar att äta mat, jag gillar liksom att se på när folk lagar mat också och därför har har jag alltid uppskattat när de har haft gästkockar på teve. Tex på nyhetsmorgon eller så.

Nu missar man ju det när man jobbar men det var trevligt på den tiden man hade lite mera tid hemma framför teven på förmiddagarna.

Sen kom "halv 8 hos mej"och det började krävas en del av oss tittare.

Tex att man är närvarande mellan halv 8-8 fyra dagar i veckan. Det fixar inte jag. Vi har även fått programmet där "Sveriges Mästerkock" skall koras. Ungefär som IDOL fast med matlagning istället för sång. Lite småtrevligt det där även om jag inte sett alla avsnitten. Ja, åsså har vi "Vad får vi för mat" med Per Morberg och Jamie Oliver som lagar mat snabbt som blixten nu för tiden.

Allt detta har man lyckats pressa in på onsdagkvällarna. Man går ut stenhårt vid halv 8 och sen blir man kvar tills köttet nästan har lossnat från benen. Man får en överdos av matlagning och till sist känner man sej lite väl well done om man så säger.

Idag har jag varit hemma och maskat och ynkat från jobbet och då hade jag ju såklart teven på och hann med att se den där elaka Gordon i "Hells Kitchen" och en glimt av "Rachel Ray". Att sen Per Morberg hade besök i sitt kök av Leif Mannerström blev lite mycket för de två är tillsammans med Markus Aujalay den hårda men rättvisa juryn i just "Sveriges Mästerkock".

Allt går runt. Jag går och sover.

Den rara jäntan som är min dotters kusin ska visst göra oss den äran och hälsa på i kväll. Brudarna ska på nåt träningspass och sen ska det sovas kvar. HURRA!!!

Såna här evenemang livar upp en gammal mamma!

I alla fall så är tydigen kusinen på en liten spännande resa med ett gäng pensionärer nämligen hennes mormor, morfar och farmor.

Farmorn och morfarn hör uselt. Mormorn kör inte bil. Farmorn har inget lokalsinne. Morfarn gillar nog inte att åka och shoppa men har förmodligen inget val, han hittar ju både fram och tillbaka till Valbo. Ja, för det var visst dit de skulle idag.

Dottern var hem en sväng och fick rapporter via SMS.

"Det kan ta en stund innan jag kommer in till stan. Just nu har vi tex stannat i en rondell..."

Det ska bli kul att höra om dagens äventyr.

En ansvarsfull bloggare som man är har jag idag fattat beslutet att ta bort 2 av de inlägg som har lockat flest besökare till min blogg.

De är från maj och september 2009 och handlade om en herre som kontaktade mej ang eventuellt jobb. Eftersom han var lite hemlig om vad det rörde sej om och eftersom jag till sist av en slump fick reda på vad det rörde sej om så valde jag att blogga om det. Jag gjorde liksom en lite rolig grej av det hela men när jag har sett hur många det är som söker på karln namn så insåg jag att jag inte alls har någon rätt att lämna ut honom så här.

Jag ber härmed om ursäkt och hoppas att det lyckas bättre för John Rickard nu.
Det var inte alls nåt fel på själva jobbet, det var bara hemlighetsmakeriet som gjorde mej bloggsugen...

Inget illa menat, kanske lite omoget från min sida och som sagt:

Ber om ursäkt!

Men ååå vad obehaglig jag känner mej nu.

Jag är trött och kulen, men är samtidigt rastlös. Så trött/kulen att jag inte orkar lämna soffan men så rastlös att jag inte orkar koncentrera mej på nåt på teve utan zappar mellan kanalerna. Samtidigt har jag datorn i knät och försöker läsa om elendet i Japan, samtidigt som jag har återupptagit mitt spelande i Cityville på Facebook. Det är så tråkigt att jag tröttnar efter några minuter men sen återvänder jag efter nån timme och försöker ta nya tag igen för att lika snabbt ledsna.

Jag har lite taskig aptit sen några dagar och inget smakar gott. Ändå är jag liksom sugen på nåt och testar att äta både det ena och det andra för att konstatera att jag inte är så sugen ändå....

Jag börjar fundera på om jag skulle vinna på att göra kväller på rikigt och helt enkelt hoppa i säng för precis så här brukar jag bli när jag är övertrött!