Anledningen till detta blogginlägg är bla att jag är trött och skulle vilja åka hem men känner mej lite piskad att ägna min lilla firma lite tid.

Nu kallnar diverse cremer och som alternativ till att tömma hela mitt chokladförråd kom jag på denna lilla fundering:

Hur fort växer ögonbryn?!

För några dagar sen plockade jag hejvilt bort diverse strån som satt på sidan om den ögonbrynsbåge jag har valt att ha som min officiela ögonbrynsbåge.

Den inofficiella bågen är betydligt mera skrymmande än den här och det tog en stund att plocka undan de mest ivägskenande stråna.

Hemma har jag rätt kass badrumsbelysning och därför var det med en blandning av förvåning/fasa som jag för all del lätt imponerad noterade hur pass mycket långa och vildvuxna strån det hunnit utvecklas under dessa få dagar i lugn och ro.

De längsta stråna var nån halvcentimeter långa och med tanke på att de inte alls fanns där härom dan är ju detta riktigt skumt.

En sak är säker, låter jag dem  hållas ser jag snart ut som Bert i Sesam.

       Oansad men snygg ändå!

Något jag har babblat en  hel del om före min resa till staterna var BANKETTEN som vi skulle få vara med på på lördagens afton.

När man googlar på bankett och klädkod så får man reda på att det är aftonklänning som gäller för damer.

Jag är inte mycket till dam och äger därför inte mycket till aftonklänning.  Jo, en äger jag, men eftersom den är ganska slank i sin skärning och jag inte ville räkna med pinsamheter vid eventuellt uppblåst resmage så lånade jag en något större klänning av min medresenär.

Jag kände mej på intet sätt bekväm i den klännigen heller och på nåt sätt hade jag hoppats på att ett under skulle ske så jag tog med mej alternativa festkläder, en liten topp med blingbling på och ett par brallsingar och ett par skor som passade till detta.

In i det sista velades det över vad vi skulle ha på oss och helst hade man ju velat kila ner och tjuvkika på de andra men med resonemanget att "vi träffar aldrig de här människorna igen" klädde vi oss som vi kände oss bekväma med, alltså ICKE i festblåsa.

När vi kom ner på den sk banketten visade det sej vara en jävla tur att vi inte klätt upp oss mera! I sällskapet hade vi tex 2 kinesiska små tanter iförda fleecejackor och solhatt och de flesta hade inte ens bytt kläder efter dagens konferens. Alla var fina men inte fan var det nån som skred runt i långklänning och handskar inte.

Maten var smaskens och till min stora glädje hade jag ett spanskt par vid bordet och på den spanska damens förslag delades en flaska vin mellan dem och en annan dam vid samma bord. Det var ju ett hälsoevent det här som jag var på och när jag kikade mej omkring konstaterade jag att vi var de enda i hela salongen som beställt in vin. Skit samma, träffar dom aldrig igen... Förresten så innehåller rödvin massor med antioxidanter.

Efter middan sparkade folket av sej skorna och dansade loss till bandet som underhållit under middan och jag lovar att de inte dansade wienervals!

Med denna  sk bankett som erfarenhet kommer jag i alla fall att ha väldigt svårt för att tro på den som säger att jag ska på bankett i framtiden. Jag kommer icke att börja leta långklänningar och läsa på om vett och etikett.

Faktum är att amerikanerna inte ens äter med kniv och gaffel, inte ens på bankett! De skottar glatt in maten med bara gaffel och det tycker jag är fiffigt av dom!

Men Ååååå vad jag är trött idag!

Det känns som att jag bara sitter och försöker fördriva tiden tills man liksom helt legalt kan dega ner sej i soffan på rikigt i kväll då det är MELODIFESTIVAL!

Jag äääälskar melodifestivalen. Förr älskade jag den mer än nu i och för sig men det är ok nu med.

Mitt mål för dagen är att orka ta mej iväg till nån affär och få tag på en påse chips och dipp så inte traditionen bryts.

Jag åker snart.

Ska bara dega lite till.

Snart är jag på väg.

Kollar på en liten musikvideo först bara...

Fortsätter babbla om resan till staterna.

Jag är en väldigt slätstruken och vardaglig prick. Jag har tillbringat de flesta av mina dagar i Stråtjära och min jobbarkompis har inte heller ett så speciellt världsvant utseende. Hon kommer från Maråker men har faktiskt flyttat in till Ljusne :o)

Nåja, efter att ha tagit oss till London och kommit med rätt buss till rätt terminal var det dags att ta sej igenom säkerhetskontrollen. Det var MÅNGA som skulle igenom den där säkerhetskontrollen och någon ska ju stoppas för extrakoll.

Den här gången valdes jobbarkompisen från Maråker ut för att få handbagaget igenomgånget och som extra knorr rundades kollen av med en kroppsvisitering.

Det är fint att de har såna här rutiner men det vete då väl fan om jag inte hade valt nån annan att kolla upp. Jag tror inte man kan vara så mycket oskyldigare än den här bruden och eftersom hon är 3 äpplen hög och inte väger så mycket mera än en låda bananer så har hon då i vilket fall omöjligt kunna fört in några större mängder av sprängmedel och knark.

Har dom nåt system de går efter, typ... "Nä hörni, idag tar vi alla som har nikeryggsäckar" eller... "idag tar vi dom som börjar på bokstaven K" eller...

Har dom kanske listat ut att det blir mycket mindre med jobb om man tar de här som ändå inte för med sej nåt illegalt....

Japp, det var det det.

Igår kväll kom jag hem från den lilla lilla resan som jag åkte på med jobbet.

Jag var borta från Sverige i drygt 5 dagar och reste drygt 2 dygn totalt så man kan väl säga att det blev just -drygt!

Ja, nu ska man ju inte klaga för vi hade ju flygmaskiner att tillgå, det är värre för flyttfåglarna som får flaxa för egen maskin men som de flesta vet så blir det lite segt efter nån timme när man bara ska sitta och avvakta.

På vägen ner åkte  vi via London och sen vidare till Houston för att till sist ta det sista lilla planet till slutdestinationen Irvine i Californien.

Redan på Arlanda gick jobbarkompisen ut stenhårt med att knappt få sin väska med planet. Min väska checkades in och 3 sekunder senare när hennes väska skulle checkas in var det finito med tid för att få med något mer bagage. Det började förresten bli finito med tid för att få med oss själva också så vi kutade iväg och fick väskan inskickad på specialbagageavdelningen och sen var det språngmarsch till planet. Hann bara fika och oja oss över hur låångt vi hade kvar att åka så var vi framme i London.

Där var det buss mellan terminalerna och där fick vi tillfälle att se hur man på ett arrogant och ointresserat sätt kan få sitt jobb att bli riktigt underhållande.

Jag och kompisen K hade fått berättat för oss att det var brååådis som fan på flygplatserna och att man inte direkt kan gå och flanera när man ska byta plan och eftersom det var så långt att man var tvungen att ta bussen så var vi extra adrenalinstinna. Vi kom insladdande i ett stooort rum med endast en person i. En liten kille med terroristliknande utseende. Eftersom man inte vill komma fel så hastade jag fram till honom och visade honom alla papper jag hade och undrade om vi var på rätt spår. Han såg helt nollställd ut och pekade på en dörr på andra sidan rummet. För att ta sej till dörren fick man gå i en labyrint, ja ni vet så där som det kan vara på tex IKEA när det är lång köö i matsalen. Avstängt så man ska snirkla sej fram liksom. Lite onödigt kan man tycka det där eftersom det som sagt bara var vi tre i rummet. Jag, kompisen K och terroristen.

Vi snirklade oss fram fort som fan till dörren och sen ängnade vi sådär 3 minuter åt att försöka få upp dörrfan.

Det var en sån där skjutdörr som brukar öppnas bara man kommer i närheten av den så vi gick med bestämda steg fram till dörren. Dörren var stängd. Vi testade att smyga fram. Dörren var stängd. Vi viftade med händerna, skuggboxade mot den, pillade på den. Dörren var stängd.

Hela tiden satt den lille terroristen och tittade tomt och uttryckslöst på oss.

Efter de 3 minuterna såg jag en A4-lapp på dörren på sidan om den vi attackerat. Där stod det att dörren öppnas AUTOMATISKT när det kommer en buss.

Hade pojkfan inte kunnat sagt det? -Jo, förmodligen... men FATTA vad mycket roligare det blev för honom de här 3 minuterna när han lät bli att berätta!

Man ska äta varierat.

Jag vet inte om jag och dottern har gjort det den här veckan. Mycket har vi väl ätit men varierat?

Detta har gått åt sen i söndags kväll (torsdag kväll nu)

• drygt 3 liter bollnäsfil
• drygt en stor burk turkyoghurt
• drygt 2 stora burkar keso
• 22 ägg
• ca 800 gram blandade nötter
• 1 kilo kyckling
• 1 kilo broccoli
• ½ vitkålshuvud
• dessutom (det är nog här variationen kommer in tror jag) pasta, bananer, avocados, tomater, frysta bär, paprika, matlagningsgrädde, lök, kanel, svartpeppar....

Men allvarligt, är det normalt att 2 personer sätter i sej 22 ägg på 4 dagar?

Jag äter ju förståss 2 till frukost varje dag men det här med filen och nötterna då? Jag tror jag har ätit en tallrik fil den här veckan och högst 1 dl nötter totalt.

Snart börjar väl dottern kvittra av alla frön -jag kacklar ju redan av alla ägg...

Jag har nån gammal prenumeration hos jobbjakt.se kvar så titt som tätt får jag mail med lediga jobb som de anser matchar min profil. Idag kikade jag till för ovanlighetens skull och det vete fan om man inte skulle ta och lägga nån timme på att uppdatera CVt i alla fall... Det här fick jag napp på. Jag visste inte att det var mina drömjobb!
 

"Hej,  

Vi vill tipsa om nedanstående jobb som matchar din profil:

Jobblyftet söker arabisktalande etableringslots i Söderhamn, Heltid, Söderhamn

 
Jobblyftet söker arabisktalande etableringslots i Gävle, Heltid, Gävle

Industriregistret öppnar kontor i Gävle!, Heltid, Gävle

 
Mystery Shopper i Söderhamn, Deltid, Söderhamn

Glöm inte att uppdatera din CV!
Genom att se till att din CV är uppdateradd, har du större chans till att få ditt drömjobb."

Dottern fick ett akvarium av sin kusin för några år sen.

Det är ett ca 75-100 liters litet trevligt hem för några mindre fiskar och vi har talat om att de är rätt seglivade och vi har undrat över hur länge en akvariefisk lever.

Det är några Black Molly, Guppys och annat vanligt. Sen har vi även en sk slamfisk, eller algätare.

Då dottern fick akvariet var intresset större hos henne än vad det är nu och hon smittade av sej i sin entusiasm. En kompis ville absolut ha en fisk uppkallad efter sej och så kom det sej att just städfisken fick heta Ellen.

Den första Ellen har gått hädan till fiskarnas himmel och ersatts av en av samma modell. Det måste vara lite trist att städa själv och jag har ibland undrat över hur petiga fiskar är att umgås med andra fiskarter. Får dom liksom ut nåt av att råkas med en småfisk av annan art eller skiter dom helt och totalt i det. Stör dom sej på de andra arterna och vad rör sej i en fisks lilla hjärna?

Sen har vi ju det här med käääärlek. Kan en Guppi bli förälskad i en Molly?

Nåja, det jag ska berätta om som gjorde mej så himla förvånad då är detta!

Nyss var jag in i dotterns rum och då passade jag på att mata de små. Härom natten oroade jag mej för slamfisken så jag nästan inte kunde sova. Jag kom nämligen på att vi har haft slut på algtabletterna ett tag och det ska städfiskar ha, annars slutar dom inte bara städa, dom svälter ihjäl.

Sen dess har jag kikat till slammis lite extra och nyss trodde jag att jag hade drabbats av dubbelseende! DET ÄR TVÅ ELLEN I UNGENS AKVARIUM NU!

Alltså, vi har bott i denna lägenhet i drygt ett år och vid flytten fiskades alla fiskar upp och transporterades hit i en kylväska. Då var det då bara en Ellen.

Kan någon svara på hur det här har gått till?!

Nu funderar vi på namnbyte. Ellen 1 får heta Maria och den nya Ellen Jesus.