Det finns mycket man kan drabbas av ångest över. Jag klarar inte av när tekniska saker som jag är beroende av tramsar.

För nåt år sen hade jag allvarliga problem med en Samsung färglaserskrivare. Det aset agerade lynnigt och fungerade bara då det själv hade lust. Skrev jag ut nåt totalt oväsentligt så gick det hur bra som helst men annars kunde den avbryta mej i mitt arbete med en liten enkätundersökning:

"Jag märker att du vill skriva ut. Är det något viktigt du försöker skriva ut?"

Där svarar jag JA

"Är det så att det även är lite bråttom?
Även där svarar jag JA

"Då vill jag bara meddela att då gååååår det inte"

Ja, ungefär så funkade den. Till sist hade jag tramsat färdigt med den och ringde supporten. Där fick jag till svar att min garanti hade gått ut.

Jag hade haft det lite tufft ett tag då och det där med skrivaren och avsaknaden av garanti blev droppen. Jag tog till lipen. Jag klarade knappt av att prata färdigt med supportkillen. Jag bölade som ett litet barn och var helt uppriven. Hulkande ringde jag sen till min kompis J som har datafirma och som jag hade köpt aset av. Han satt tyst ett tag (antagligen inte varje dag det ringer bölande fruntimmer ang trasiga skrivare till honom) och sen sa han bara "men LUUUUGN, de har fel!!! Du har 3 års garanti på den där och de ska till och med komma och hämta den!"

Ok, det löste sej den gången och alla andra gånger den jävlades med ända tills den TILL SIST blev utbytt mot en annan skrivare. Då hade den varit iväg på lagning 2 ggr och det hade varit hem en tekniker till mej 2 ggr. Jag höll dock på att drivas till vansinne INNAN det löste sej och ett tag nötte jag med mina skrivarproblem med alla jag känner, inte minst kompisen E som också höll på att få spader på mitt tjat om tramsiga skrivare. Efter en av mina rapporter till honom om hur jävla irriterande skrivaren var sa han att ville få den stora äran att ringa till Samsung och få dem att fatta allvaret i det hela. "Jamen hur då?" sa jag, som hade sagt allt som fanns att säga i frågan. TRODDE JAG... E hade sin replik klar i den händelse att han skulle få ringa Samsung support...

"JA HEJ, DET HÄR ÄR ANNIQA LÖFGRENS POJKVÄN! VI HAR INTE HAFT SEX PÅ TRE MÅNADER TACK VARE ERAN JÄVLA SKITSKRIVARE!!!"

Jag fick så precis skrivaren utbytt så han slapp/gick miste om att få säga det.

Just nu har jag problem med bilen. Den har förvarnat lite, som i morse då den inte startade direkt men den är gammal och det är vinter. På eftermiddan när jag och dottern kom hem velade vi mellan garaget eller parkeringen. Det blev i sista sekunden parkeringen och eftersom jag körde lite tveksamt fick jag motorstopp och sen var det kört. Elen funkar för det blåste friskt i bilen och lamporna tändes på instrumentpanelen men det sa inte ens "NJÖÖ" när jag försökte starta om. MIn gissning sådär direkt var startmotorn eller nåt annat som jag inte kommer ihåg vad det heter och som man ska knacka på med en hammare om det är det felet som är trasigt. Jag hade ett skitstort paraply i bilen som jag lurade på att knacka med. Problemet är att jag inte vet var man ska knacka. Alltså ringde jag juorhavande ex. Han var också inne på att jag skulle knacka.

Upp med motorhuven och tittade in. Jag känner igen följande delar under motorhuven på just denna bil (på andra bilar ser det förmodligen annorlunda ut och då känner jag nog igen färre saker):

• Spolarvätskelocket
• Motoroljalocket
• Oljestickan
• Kylarvätskelocket
• Batteriet

Eftersom det inte var något av dessa saker som skulle knackas på så försökte han tålmodigt att guida mej. "jamen det är nog bakom växellådan..." osv och jag gav upp och ringde jourhavande pojkvän istället. Han och hans snälla pappa kom med nåt att knacka med men av nån anledning knackade de aldrig och nu har jag djup ångest. Jag har inte råd att köpa nån ny bil (eller någon gammal bil) jag har 8 km till jobbet. Det är kallt som fan. Jag KAN INTE nåt om bilar så jag kan inte laga bilen själv och jag vet inte ens vad som ska lagas. Det är helg och då är det stängt där de kan laga bilar och jag måste kunna ta mej till jobbet på måndag klockan halv 8.

Dags att peppa sej med ett bibelcitat pastorsdotter som man är:

Herren är min herde, mig skall intet fattas (=hakona matata, det löser sej)

 

Mjölkmamman

29 januari 2010 23:07

Jag har ju ett förslag förståss.....
Men ååå jag känner frustrationen komma som tunga skyar över ända hit... bajs när man inte är hemma på saker.. jag är inte hemma på nåt...
Livet är en strid och pitten är ingen leksak..

 

Ulrika

30 januari 2010 07:49

Jag vet hur det känns.....den där ångesten man får när saker går sönder och man inte vet hur man ska laga dom. Men man får ta ett djupt andetag (gärna flera), tänka lite till och komma igen! Kanske åka buss? Ringa och grina till en verkstads snubbe? Fjäska för pojkvännen, eller någon händig brorsa (inte han som spelar trummor)??
Hakoona Matata!!

http://www.metrobloggen.se/ullin

 

anniqa

30 januari 2010 09:45

jamen det är ju precis så det är, jag kan inte nåt om det här. jag vet inte om det är dags att se sej om efter en ny bil eller om det räcker med att knacka. -och i sånt fall, var?! Buhuuuu... nu ska jag muntra upp mej med ett melodikryss. Tack för stödet.

http://anniqa.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

SÖNDAG Knut träffar sin kompis Emma på simskolan (babysim, men det låter så barnsligt säger Knutte...) Knut och Emma hälsar på varann och snackar ut om vad som hänt sen sist. Det kan vara vad de fått smaka för konstig mat, hur de upplever att...

Det ÄR allt lite bökigt att veta vad som är vad i hyllorna på affären här i Geneve men även här hemma i hyllor och skåp då det här är den fransktalande delen av landet och de envisas med att skriva etiketter och annat på franska. -Rätt logiskt med ta...

Hittade en liten sak jag skrivit om resan till Kreta 2004  i en mapp döpt "NOSTALGI" i min dator.   Jag, barnets far och dottern nästan 12 år drog iväg på semester till Kreta och med oss hade vi även mamma/mormor. Det var en trevlig resa med myck...

Jag sov bra även denna natt på soffan och Jennie sov också skönt med behaglig temperatur i sovrummet. Jag hann med en kopp kaffe och nåt varv på stickningen innan jag hörde hur Jennie var i farten med att packa upp mera kläder och saker. Jag hade riv...

Jag sov som en stock.   Svalt och skönt och jag behövde inte oroa mej för att störa Jennie med mitt snarkande. Så otroligt irriterande med folk som snarkar och nu är jag rädd att jag blivit en av dem som irriterar. Det krävs liksom inte mycket fö...