"Men guuuud vad med saker man haaaar!"

Har ni hört den kommentaren nån gång från någon som är i flyttartagen?
Vi flyttar ihop två bohag till ett och man får ju bara vara tacksam över att det är en stor kåk så vi har så att säga ställen att göra av prylarna på.

Trodde vi i alla fall...

Nu har min snälla mamma varit hem till mitt forna hem och packat ihop det sista, det vill säga allt i köksskåp och liknande. Gossens mor och far och en snäll vän till den familjen har plockat ihop i princip allt i gossens hem. Ja, med hjälp av gossen. Jag har varit på O-ringen och sålt ullfettsalvor och liniment och bara gjort snabba intensiva ryck på förmiddagar och kvällar.

Nu har det roliga börjat.

I går morse hade vi tex bara fryst bröd och behövde en brödrost. Båda är innehavare av brödrostar men nu var frågan: var är de??

Vi utlyste snabbt en tävling "Försten att hitta brödrosten" och så kastade vi oss på våra respektive flyttlådor. Jag vet inte hur man ska dömma i den här tävlingen för det var gossen som hittade brödrosten först, men han var av någon anledning i MINA flyttlådor och rotade så vi kan väl säga att det blev oavgjort då.

I går kväll hade vi en lugn och stillsam afton här i nya hemmet. -Klart välbehövligt och efterlängtat. Först grillade vi lite och satt ute och kollade på när solen försvann och sen kom vi på att vi skulle se på teve. Teven stod på plats men mellan teven och den soffa som vi valt ut som just nu aktuell soffa fanns det tex en soffa som ej ska användas nu (är till salu på blocket se: http://www.blocket.se/gavleborg/3_sits_Soffa_och_fatolj_35069048.htm?ca=5&w=1 ) tillhörande fåtölj, ett köksbord, 4 stolar, en massa sladdar och tekniska prylar... mm mm.... så vi spottade i nävarna och flyttade undan sakerna så vi skulle ha fri sikt mellan soffa och teve.

Nu var det ju inte bara att maka sakerna åt sidan direkt. Först fick man lyfta undan köksbordet och lite av de saker som redan var ur vägen och sen bära in soffan, flytta tillbaka lite saker, flytta undan nåt nytt och maka lite på det som redan stod på plats som man TRODDE stod bra... ja, ni vet, som det där spelet man hade när man var liten. 15-spel. Man ska sortera in brickor i nummerordning men för att lyckas får man flytta runt alla andra siffror och till sist minns man inte vilken siffra man skulle ha på plats från början.

Ska man vara riktigt eftertänksam så är nog hela hemmet lite som ett sånt spel just nu så den leksugne är välkommen hit!

Ja, sen kom vi ju på där i soffan igår kväll att jag hade haft en stor skål med avocados i mitt kök. Undrar vart dom tog vägen.... Vi kastade oss på flyttlådorna igen och jajamen, de hade min mamma prydligt packat ner i en kartong med annat från köket :o)

Jag är lite glad att vi kom ihåg dem innan de ruttnade helt.

Nu ska vi snart åka och köpa en ny vindunk till kvällens tävlingar i sakletning och även en ny doppvärmare till gossens fiskar som väl går och drar på sej en förkylning om vi inte får upp temperaturen i vattnet åt dem snart. De ser lite bistra och skeptiska ut nu. De kommer från ca 27 grader till nu ca 19 grader. Burr!!!!

Lite kallare fiskar ändå :o)

Nu har jag tillbringat en vecka i Mohed på O-ringens mässa och det har varit så trevligt!

Det är ju alltid trevligt med mässor och större jippon men jag har liksom fått för mej att orienterarna är liiiite trevligare än medelsvensson. Det kan vara för att de vistas så mycket i skog och mark, springer och letar kontroller så de blir trötta i kropp och knopp och för att de ofta har intresset i hela familjen som en röd tråd.

En familj från Luleå impade speciellt på mej. Redan någon av de första kvällarna på mässan hörde jag och grannen ett iiiiiltjuuuut. Det visade sej att det var en väldigt liten männsiska som stod för tjutet. En liten lintott på bara nåt/några år. Just då tjöt han i dessa gälla toner eftersom storasyster försökte hålla lite ordning på honom. Det uppskattade den lilla inte alls! Han iiiiltjöt istället.

Efter en stund kom familjen fram till mitt och grannens bord och de var precis sådär harmoniska som de flesta orienterna visade sej vara. De tog det hela med ro och verkade inte hetsa upp sej nämnvärt över att gossen var så arg utan höll liksom lite snyggt ordning på honom så han inte rymde eller hade sönder nåt och sen så var det inte så mycket mera med det.

Sen har vi sett denna familj, och många andra under en veckas tid och nån dag har den lille varit tyst och nöjd och nån dag till har han varit lika förbannad som första dan. Resten av familjen var lika trevliga och lugna i alla fall.

Jag och gossen jag är galen i är uppe i en prövning just nu. Husköpet.

Eftersom det är många beslut som ska fattas, det har varit många saker som har flyttats, många saker som inte hittats och många saker som är kvar att göra innan det blir riktigt harmoniskt här så har stämningen varit lite tryckande stundtals. Som på förmiddan tex.

Då tror jag nog inte att han älskade mej fullt lika mycket som de gånger när jag är snäll och tyst (alltför sällsynta är visst de stunderna då jag är så...) och han tyckte nog att det var attans skönt när jag åkte bort till o-ringen.

Nu har jag funderat lite på om orientering skulle kunna stärka vår relation?!

Men... så kom jag på att jag inte har nåt lokalsinne.

Hur som helst så är det trevligt med orienterare. Jag hoppas på O-ringen i dessa trakter snart igen :o)

Jag åkte i alla fall hem och grillade med gossen jag är galen i och sen kastade vi undan lite saker så teven kom fram. Lyxigt!

Första myskvällen. Mysigt som bara den :o )