30 veckor är en ganska lång tid om man går och velar över något och det är just vad jag har gjort.

Saken är den att jag har lite svårt för att skiljas från bilar. Jag blir liksom ett med dem och det har tyvärr gått så långt några gånger att jag inte har bytt med mindre än att det har varit skrot av bilen.

En gång var det en Nissan som jag voltade med, en annan gång en Toyota som jag körde på en älg med. En PV har jag kvaddat också, men den hade jag bara i tre dagar så den hade jag då kunnat haft ett tag till. De andra har jag förmodligen kört med än bara de hade haft kraften och viljan....

Den som känner mej vet att jag har haft det lite tramsigt med min lilla Volvo. Det började vecka 7. Nu är det vecka 37.

Min kära gamla hallonröda bil har varit en riktig toppenbil! Det som egentligen bara fattas den just nu är ett avgassystem som sitter fast under bilen och som dämpar ljudet, inte som det den har nu; ett bortramlat avgassystem som ligger i bakluckan. Eftersom jag inte kan laga bilen själv och det är så oerhört tramsigt att vara billös så bestämde jag mej för att köpa en bil till. Alltså, var det inte helt spikat att jag skulle skiljas från Volvon vill jag bara poängtera!!! Den är ju fortfarande samma toppenbil. MEN jag måste kunna ta mej kors och tvärs. -Till jobbet, till firman, till marknader, hämta han som är så snygg (för han har inte klarat av att köpa bil sen han kvaddade sin bil för snart 3 år sen...), handla mat, skjutsa dottern osv osv.

Den stora biljakten började och med den började jag krisa ordentligt. För att göra en lång kris kort så kom min kompis kille till undsättning. Han gillar bilar, han läser gärna bilannonser, han hittar till bilfirmorna, han kan pruta, han ser om det är fel på en bil.... han är jääädrigt oumbärlig helt enkelt!

Först kom han med lite tips och till sist frågade jag helt resolut om han hade lust att åka med. Han hade lust!!! TACKOM OCH LOVOM!

På lördag förmiddag bar det iväg. Jag hade skrivit ut en massa bilannonser. HAN hade gjort en snabblista!!! Alltså, han hade gjort iordning en rutt så att vi skulle kunna ta oss genom alla bilfirmorna och alla annonserna på snabbaste sättet! Vilket geni! Så här i efterhand så inser jag att jag och den snygge skulle ha givit upp på vägen ner till Gävle. Han som var med, han höll humör och ånga uppe hela dagen!

Lagom till lunch hade vi betat av varenda bilfirma på listan och skulle börja gå över på blocketannonser. Vi slöt upp med familjen till den räddande ängeln som var med oss och som extra bonus fick vi med oss ängelns son. Även han genuint intresserad av bilar och även av lyftkranar, traktorer, minibussar, motorcyklar och katter visade det sej. Jag vet detta för jag delade baksäte med gossen då vi åkte vidare :o)

Och till sist fick vi så stifta bekantskap med Nisse.

Nisse är en Nissan Primera från år 2000 har jag för mej. Han har lite småblesyrer här och där på utsidan men det är ju ändå insidan som räknas. 

Insidan luktade förresten väldigt gott när jag provkörde honom. Inte mindre än tre doftgranar kunde jag se och bestämde mej genast för att kasta ut dem om bilen blev min. Bilen blev min och både jag och killen jag köpte den av var lika nöjda. Han ville väl liksom ge mej nåt fint och kom därför springade med en NY doftgran som han bytte mot två av de gamla. Jag vågade inte möta blicken med någon av de andra av rädsla för att bryta ihop i ett gapflabb.

Det luktar ganska starkt av en ny doftgran! Om det redan innan är mättat med dofter i en bil kan man uppleva det som snudd på migränframkallande. Min bilkunnige vän och hans bilkunnige (och lyftkranar, traktorer, minibussar, motorcyklar, katter..) son tog Nisse och jag åkte med han som är så jädra snygg men som måste låna mammas bil när han inte kan åka med mej.

Målet var Biltema för nu skulle det baske mej köpas takbox också!

De som åkte i min bil var mättade med doftgransdofter och det där hysteriska gapflabbet som jag till varje pris ville undvika när vi var i närheten av killen jag köpte bilen av kom där på parkeringen istället när han som hjälpt mej hela dan hittade ÄNNU en doftanonrning i bilen, en sån där plastlåda med nån doftande gelé i som man tex har på toaletten. Helt otroligt vad han jag köpte bilen av var rädd för naturliga dofter! Just nu är bilen sanerad på doftgranar och jag väntar med spänning på att få fram den doft som han har engagerat sej så oerhört för att skyla över. Kan det vara surströmming tro?

Nåja. Ny takbox inhandlades och monterades strax efter stängning på parkeringen och sen åkte vi hemåt.

Jag somnade på soffan. Trött. Nöjd. Glad. Lättad.

I morse vaknade jag och hade först den där stressen i mej som jag haft på sista tiden. Sen kom jag på att jag ju har en fungerande bil igen och lugnet var där igen.

TACK SNÄLLA PER-ÅKE!!!

Här är den förresten, bilen. Med nya takboxen såklart!