Jag jobbar på Krukis idag.

Krukis heter egentligen "Krukmakeri & Hantverk" och ligger mitt på gågatan i centralaste Söderhamn. Guldläge med andra ord.

Nu är det festivalyra i stan och det är riktigt lattjo att kolla in alla skumma typer som dragit sej inåt stan från Rockweekend i Mohed. Den främsta anledningen är förmodligen för att besöka bolaget men en del har faktiskt yrat in till mej också. Det är rätt mycket utländska turister och med min språkbegåvning blir det inte bara förvirrat, det blir även underhållande för de som hör på.

Som för en stund sen när jag snackade med ett par från tyskland och undrade varför tyskarna är så galen i älgar. De köpte det vi hade i butiken med älgtema och jag passade på att förklara för dom hur KUL det är att spela musik för älgar. De stannar liksom upp och viftar med öronen för de blir så förvånade. Jag körde såklart mest teckenspråk och jag riktigt känner hur jag såg ut som en förvånad älg med viftande öron. Undrar förresten om det är mycket älg på festivalen...

Här utanför butiken har vi det väldigt fint. Vi har ett litet bord och två stolar som vi pyntar fint med det vi säljer.

Fint va! Se även www.krukis.se

I morse när det var som mest med folk i farten här utanför var det en som passade på att vila benen på en av de här stolarna. Det var en pisspackad herre på uppskattningsvis 83 år. Han satt här och vinglade med en ölburk och rökte så jag var orolig för brandvarnaren här inne och till sist kände jag att jag måste be honom flytta sej.  Jag gick alltså ut och sa nåt i stil med "Hej! Du, jag vill inte att du sitter här och röker och dricker. Jag är rädd att det blir dyrt för dej om du råkar aska eller spilla på något här" (fårfällar, trasmatta, keramikgrejor, linnesaker...) Farbrorn sa nåt om att "Men HÖRRÖ!!! Jag ska bara röka klart och dricka ur den här söörrööö så ska jag gå sen. HATA mej inte för det!!!" Jag sa nåt om att hata är ett starkt ord och att det inte alls var såna känslor inblandade i mitt beslut men att jag som sagt absolut ville att han skulle flytta på sej på momangen. Då pekade han tvärs över gatan och morrade "TITTA, ser du löpsedeln!?"

Hmmm.... Nu SÅG han ju inte så farlig ut men jag fattade liksom budskapet. Jag bad honom i alla fall vänligt men bestämt att gå en gång till och hotade med att tillkalla vakt om han inte packade sej iväg. Sen var jag tvungen att gå in i butiken och ta hand om lite kunder. Farbrorn vinglade iväg och jag pustade ut. Ett ögonblick senare kom han dock tillbaka. In i butiken. Nu ville han ha beröm. "Ja, nu har jag flyttat på mej, kalla på POLISEN nurå om det är det du vill!" sluddrade han ljudligt så tanterna jag hade på besök ryggade tillbaka. Inne i butiken har vi lotteri på en fin kniv som fram tills nu låg framme på disken. Det gör den inte längre. Jag tycker det är trivsammare med piercade rockungdomar än fulla sura gubbar.

Undrar förresten om ölburken är kvar här ute? Farsan sa att panten skulle gå upp i höst...