Jag har haft ont i skallen några dagar. Sån där riktigt rejäl huvudvärk som påminner om tandvärk men inte bara i en tand utan i hela hjärnan liksom.

Igår skjutsade jag modern till Uppsala för hon ska göra en hjärtoperation på torsdag och just det där med att åka bil i starkt solljus, umgås med en hypernervös mamma en hel dag och sen åka bil i mörker och möta bilar med helljus gjorde inte skallebanken bättre.

Mamman ska vara på plats några dagar för provtagningar och annat och hon har det nog bra där på plats och blir väl omhändertagen av kunnigt folkt men jag förstår att hon tycker att det är läskigt. -Jag menar, vem tycker inte det!!!

Men nu skulle detta handla om mummel...

Vi har ju ett litet  byggteam som håller på och förvandlar vårt hem från koja till slott och de kan inte hålla sej till de tider vi finns tillgängliga. De har fått egen nyckel sen långt tillbaka och när man kommer hem hit ibland är stugan full av arbetande pensionärer som vi uttryckligen har meddelat att de får ta ut allt jobb i ledighet. De satsar på att få vara ledig i mellandagarna så nu är det full fart.

Just i kombination med den här huvudvärken är det inte det ultimata upplägget.

Jag valde att stanna hemma från jobbet idag eftersom jag har haft superont i skallen och dessutom toppade det med feber. I natt var jag eventuellt uppe i 57 grader eller nåt men när jag kollade för ett tag sen hade jag 37,8. Jag är JÄTTESJUK när jag har den tempen för normalt ligger jag på 36,5.

Nåja.

För nån timme sen hörde jag hur nån låste upp dörren och ropade "HALLLÅÅÅÅÅÅ" Jag hörde att det var svärfar, dem mest entusiastiske i team "hyr en pensionär". "ÄR DU HEMMMAAA?????" ekade det i mitt huvud och jag svarade att jag är sjuuuuuuk.

Han stampade in och satte igång med sina projekt och dagens projekt är visst att byta ett fönster direkt ovanför där jag har gömt mej i sängen. Det låter ju en del såna där projekt men jag är så tacksam för hjälpen att jag inte tänker vara den som är den.

Man vill ju vara trevlig också så jag gick upp och frågade om han ville ha kaffe. Det ville han så jag satte på kaffe. Han gick ut.

Efter en liten stund gapade han på mej och ville ha en såg. Laminatsågen ville han ha... den vet jag att den snygge är lite rädd om men man vill väl inte verka snål så jag hämtade den och skickade ut den genom fönstret.

Så kom han in så jag frågade om han ville ha macka. Det ville han inte. Åsså gick han ut igen. Jag tog med mej kaffe och macka och gick och la mej igen.

"ANNIQA!!!! HAR DU SETT DEN BLÅÅÅÅA SÅÅÅÅGEN?!" ekade det i mitt huvud.
"Näe, sa jag

"ÄR DU NEEREEE?"
"Ja, jag har gått och lagt mej igen..."

Jag gick upp igen. Väl i trappen hör jag ett babblande och mumlande så jag tänker att nu är det nog nån mer här. Det är det ICKE! Det är alltså svärfar som mumlar nåt så inåt helvete så det låter som att det är flera som snackar och diskuterar! Imponernade.

Detta fick mej att tänka på Evald.

Evald var en av mina favoritgubbar på den tiden jag jobbade hemma i Ståtjära på affären. Han var väldigt förtjust i "burkmat" som han uttryckte det och därför var vagnen oftast laddad med ölburkar när han tog sej ett varv runt affären. Han var pratglad och kul och man bytte ofta nåt ord med honom men lika ofta gick han och mumlade för sej själv. Det där är ju lite marigt. Det är svårt att veta om man ska lyssna/svara liksom.

En gång frågade jag helt resolut: "Evald, pratar du med mej nu?"

"Nja, du vet jag är ju van att prata med mej själv för jag går ju ofta och gör det där hemma...."

"ok, sa jag" :o)

"...nja, och du vet ibland, då säger jag VA?! -precis som att jag inte hörde vad jag sa"

I alla fall har jag planer på att fly från detta byggprojekt för min skalle spricker snart av allt bankande.

Jag har en skön soffa på Åsbäcksgatan och där är det tyst och lugnt. När jag har samlat krafter tar jag nog och flyr dit. Bort från hammare, såg och mummel.