Jag har fått massage i kväll av en kär gammal vän så gossen fick fixa nåt att äta på egen hand.

Han passade på att äta pytt i panna. Dels för att det förmodligen faller honom i smaken, dels för att det inte faller mej i smaken och dels för att det fanns hemma och dels för att det är lämpligt...

Det är helt ok att äta pytt i panna men jag är ändå ingen entusiast.

Ja, det är ju lämpligt med fryst pytt. -Bara att slänga i stekpannan och brassa på.

Men sen.. kommer man ju till själva disken av pannan. Snyggo hade så att säga blötlagt pannan, ja eller spolat vatten i den. Detta vatten hade löst upp det skikt av fastbrända potatisar som täckte hela botten på stekpannan. När dessa små potatisbitar får ligga i blöt en stund ( några timmar ) sväller de upp och blir till en hel portion pytt! När man häller ut dem i slasken tillsammans med vattnet så har man ett styvt jobb framför sej med att pilla upp dem ur silen så de inte ställer till med ett redigt stopp.

Jag gav mej på detta för nån timme sen. Sen vispade jag runt med diskborsten och fick loss nästa skikt med fastbrända potatisar. Mystikst det där hur det kan skapas ett lager till när man väl fått bort det första.... Efter att ha pillat upp även dessa ur slasken diskade jag ur pannan en gång till och började närma mej botten. Jag utnämde disken av stekpanna till veckans projekt och helt nyss hörde jag hur gossen gav sej på den. Jag ligger nån våning under köket men hörde tydligt hur han gick på med diskborste och eventuellt andra verktyg.

Det är därför jag inte är så är så förtjust i pytt i panna, man får snabbt mat man får ett jävla jobb efteråt. Tacka vet jag fiskbullar! Mumsigt, lättlagat och lättdiskat!