Är det bara jag som gnolar på den visan när jag känner mej utnyttjad och kedjad vid spisen?

Nu har det varit så där hektiskt ett tag igen och bara för att tajma det som bäst så är det ju såklart fullmåne på G. Detta innebär att jag inte kan sova fast jag är astrött och blir lite vresigare än vanligt mot den som inte hinner undan i tid.

Eftersom det har varit sådär hektiskt så har det blivit grisigare än vanlig här hemma också och nu har jag noterat att jag, han som kommer hit och pussas på helgerna och dottern och för all del hennes kusin som kommer hit då och då på veckorna och förgyller vår tillvaro... alla vi dricker visst väldigt mycket vatten! Det står vattenglas med eller utan vatten här och där. Man skulle kunna säga överallt! Oftast många tillsammans.

I fredags kväll tog den snygge med sej ett glas vatten upp i sovrummet. Det tog han inte ner på lördag. På lördag kväll tog den snygge med ett NYTT glas vatten upp i sovrummet. Inget av dessa glas dracks ur. Det stod kvar på golvet igår när jag flängde runt och bytte en massa sängkläder och hade mej.

När kusinen från landet är här sover hon och min unge i min stora säng och jag flyttar in i ungens säng. Fiffigt va! Så jag hörde hur dom tog med sej vatten upp... och sen la jag mej för att sova. Gick det? Nej. Fullmåne på G.

I morse hörde jag hur det liksom skramlade till och senare frågade jag vem av dem det var som hade snubblat på de två kvarlämnade glasen sen helgen. -Det var dottern.

I kväll var det dags att gnola... "å jag får bära slask... å ved... å vatteeeen...." Jag var bara tvungen att försöka städa lite här. Alltså kastade jag in tvätt i maskinen, disk i den andra maskinen, drog igång att suga damm med nästa maskin och så kom jag till sist upp i sovrummet där jag NÄSTAN dammsög upp vattnet från morgonens snubbling. De två glasen hade fått sällskap av ett nytt glas och just DÅ brann det till i skallen på mamman och jag stegade ner till den intet ont anande dottern som satt med datorn i knät och pluggade. Först gav jag på henne för att hon hade datorn i knät och pluggade ur en bok samtidigt. DÅLIG studieteknik (ska jag säga som slutade skolan efter 9:an och för all del sällan läste på till proven..) och sen började jag mitt martyrtal om att det minsann alltid är jag som tvättar, diskar, städar, lagar mat... bla bla bla och jag såååg hur hon liksom bara skruvade på sej där i soffan. Sen fortsatte jag med vattenglasen och det där urvälta glaset som inte ens var uppställt igen eller upptorkat.... och till sist så ser jag hur dottern liksom har hajat budskapet och att hon nog gjorde det för en stund sen och att jag kanske har malt på för mycket men vill ändå runda av med nåt slagkraftigt så jag klargjorde för henne att:

"ANTINGEN FÅR DU BÖRJA TA UNDAN SAKER EFTER DEJ ELLER SÅ FÅR DU SLUTA DRICKA VATTEN!"

Ja, och där bröt vi ihop och flabbade. Jag städade vidare, hon sket i det. Det är bra att sätta ner foten då och då!

Jag har förresten just hängt upp den lilla gullungens strumpor på tork som jag har tvättat åt henne. De är inte så rena eftersom hon tar av sej dem så de är ihoprullade som en liten korv och för att hon inte rullar ut dom fast jag har tjatat om det och för att jag inte heller har gjort det för där går min gräns.... men jag är inte bittäääär! -Jag älskar henne och dom andra kamelerna som vistas här och dricker vatten både här å där.