Förra sommaren töjdes min navelsträng ut till bristningsgränsen när dottern åkte på språkresa i utlandet i 3 veckor. Nu är det dags att stretcha ut den igen.

Den har för all del varit lite spänd mest hela sommaren eftersom hon har jobbat och varit hos sin far mest hela tiden men det är ändå en sak att ha henne hemma hos pappan och en annan sak att veta att hon är någonstans utan oss på armlängds avstånd.

Den här gången ska hon upp till Umeå och plugga och det har redan börjat dra i naveln. En stor del i mej hoppas att hon inte ska trivas så bra så hon kommer hem SNABBT! Men... sen så hoppas jag ju nästan ändå mera att hon ska trivas såklart. Marigt det där men ännu en gång är det bara att erkänna; jag är en hönsmamma!

Nu hoppas jag i alla fall att hon ska komma hit på fredag så hon och jag kan fixa lite inför avresan med pappan på lördag. Det gäller att inte få henne att haja hur tomt jag tycker det är utan henne i huset. Tex skulle man ju kunna låta bli att blogga om det... men sen gäller det att hinna förmana henne så mycket det går också utan att gå över till gnatig :o)

En sak som jag är innerligt tacksam för är i alla fall att det är flera Stråtjäraungar som ska till Umeå och plugga och heder och tack till M & N för att ni lånar ut lägenhet/låter ungen sova på soffan lite sådär i starten. Ruskigt snällt av er!!!