Marknadsföring är A och O för att lyckas här i världen och det gäller bara att hitta det perfekta stället för sin annonsering för att man ska få den genomslagskraft som man förväntar sej.

Ska man finnas med i telefonkataloger tex?

Jag läser aldrig telefonkatalogen så jag skiter i det. Hemsida då? Ja, det tycker jag väl. Ett minimum är väl i alla fall att man har som ett visitkort på nätet med kontaktuppgifter.

Annonsering på internet då?

Nyss såg jag en jävligt malplacerad annons. Läste en artikel om en man som förgripit sej på småflickor. Man blir äcklad och undrar hur man kan göra så mot barn och dessutom filma skiten...

Under denna artikel fanns det länkar till två andra artiklar gällande samma man:

Stockholmspedofil filmade våldtäkter 180 filmer har hittats i 34-åringens hem – har spelat in övergrepp på flickor mellan sex och tio år

Pedofilen: Jag vill hämnas på tjejer 34-åringen spelade in 180 filmer med grova övergrepp och våldtäkter mot flickor

Under dessa länkar fanns denna annons:

Jag har verkligen inget emot dejtingsajter men fan vad fel det kändes att ha den annonsen under den här artikeln.

Det händer vanligen inte så mycket i mitt liv så när jag nu äntligen har fått lämna hemkommunen kommer jag förmodligen hålla på ett tag och mjölka ur det mesta ur resan.

Japp, det är fortfarande USA vi är kvar i. Amerikat så att säga.

På det här jippot som jag och min chef och jobbarkompis var med på fanns en hel hög med rara och trevliga människor. De tog väl hand om oss, faktiskt så väl hand om oss att jag och jobbarkompisen stundtals hade föredragit att få känna oss lite mera annonyma...

En tjej var särskilt rar. Hon var söt och bra på alla sätt så när vi hade en rast första dagen frågade jag henne om hon hade nåt tips om var man skulle kunna drälla runt och göra av med reskassan, shoppa liksom.

Hon sa namnet på ett shoppingcenter och när jag bad henne skriva upp namnet på det så började hon skriva en färdbeskrivning för att ta sej dit. Med bil. Alltså, inte en chans att jag skulle ge mej på att köra bil där inte! Jag har lite sjåigt med rondellerna här hemma i Söderhamn och vill absolut inte bli orsaken till ett trafikkaos i kalifornien. Men eftersom hon var så rar så lät jag henne hållas och tog tacksamt emot hela hennes beskrivning.

Rart gjort av henne!

Elakt gjort av mej!

Senare samma dag var det rast igen och eftersom jag satt och blängde te och kaffe mest hela tiden för att hålla mej vaken så var jag en av de som ilade på toa så fort det blev en lucka.

Något som är lite spännande när man reser är det här med toaletter. I Bulgarien var det ett hål i golvet och 2 markerade fotspår för var man på korrekt sätt skulle placera sina fötter. I USA är toaletterna som stora bidéer med hur mycket vatten som helst i och med enormt många varianter på spolningsanordning. En del spolade av sej själv, andra vred på på en spak, nästa kunde vara en minimal knapp som man nästan inte hittade.... Spännande!

Samma sak med vatten i handfaten.

Första gången jag var med om vattenkran med automatstart var jag i Stockholm för ett antal år sen så det där har jag varit med om förr men man vet ju aldrig riktigt när det är så och inte. Här var det den funktionen på tvålen visade det sej. Jag var inte beredd på det utan hoppade till och pep när jag fick en klick med tvålskum i handen. Sen satte jag världsvant händerna under vattenkranen och väääntade på att vattnet skulle komma. Det gjorde det inte förrens jag hittade kranen och vred på vattnet. Sen var det torkning av händer. Jag fick tag på några små tunna servetter och började repa loss ett gäng för att kunna torka händerna. Så insåg jag att det jag höll på att repa loss var små näsdukar. I en annan korg fanns pappershanddukar. Jag gav mej på den traven och fick med mej sådär 10 handdukar på en gång. Jag försökte smyga tillbaka dem och hela tiden då jag sysslat med denna tvagningsprocedur kände jag mej lite lätt iaktagen. Japp, det var den rara tjejen med färdbeskrivningen som roat kollade in vad jag höll på med. Antar att jag såg ut som Mr Bean.

"It´s ok" sa hon och viftade bort mina misstag.

Rart av henne!

Pinsamt av mej!

Sista dagen vi var med på det här jippot hade vår chef dragit iväg och lämnat oss. Hon går en utbildning och såklart var det en av de här rara människarna som undrade var den 3:e av oss var. Jag hade en riktig svacka vid det tillfället och kunde för mitt liv inte komma på vad kurs heter på engelska..

Efter att ha mumat nåt obegripligt om att hon är på... mummel mummel så kom jag på vad det heter och klipper till med "entertainment" som ett litet stödord. Jag var för en nanosekund nöjd med att kunna göra mej förstådd men såg att damen som frågat såg JÄTTEFÖRVÅNAD ut och hon hade dessutom fått sällskap av den rara tjejen som jag stött på tidigare och hon såg också väldigt lång ut i ansiktet. Ah, då kom jag på att det heter ju inte entertainment, det heter ju education! jaja, att vara ute och roa sej eller gå en utbildning... nästan samma sak va?

Jag är i alla fall tacksam över att jag inte behövde stå på scenen och babbla engelska. En liten kinesisk doktor gjorde det och drog ner några skrattsalvor då hon sa helt galna saker i samma stil som mitt som jag nyss nämnde. Hon fattade inte vad folk skrattade åt förrens en snäll amerikan upplyste henne om felsägningarna.

Tex drog hon ett exempel på vad akupunktur kan göra mot sömnlöshet. Hon berättade om en man som lidit av stora sömnproblem och som fick hjälp med akupunktur. Hon babblade på om mannen och hans akupunkturbehandling och så rundade hon av det hela med "and then he never woke up again"

Anledningen till detta blogginlägg är bla att jag är trött och skulle vilja åka hem men känner mej lite piskad att ägna min lilla firma lite tid.

Nu kallnar diverse cremer och som alternativ till att tömma hela mitt chokladförråd kom jag på denna lilla fundering:

Hur fort växer ögonbryn?!

För några dagar sen plockade jag hejvilt bort diverse strån som satt på sidan om den ögonbrynsbåge jag har valt att ha som min officiela ögonbrynsbåge.

Den inofficiella bågen är betydligt mera skrymmande än den här och det tog en stund att plocka undan de mest ivägskenande stråna.

Hemma har jag rätt kass badrumsbelysning och därför var det med en blandning av förvåning/fasa som jag för all del lätt imponerad noterade hur pass mycket långa och vildvuxna strån det hunnit utvecklas under dessa få dagar i lugn och ro.

De längsta stråna var nån halvcentimeter långa och med tanke på att de inte alls fanns där härom dan är ju detta riktigt skumt.

En sak är säker, låter jag dem  hållas ser jag snart ut som Bert i Sesam.

       Oansad men snygg ändå!

Något jag har babblat en  hel del om före min resa till staterna var BANKETTEN som vi skulle få vara med på på lördagens afton.

När man googlar på bankett och klädkod så får man reda på att det är aftonklänning som gäller för damer.

Jag är inte mycket till dam och äger därför inte mycket till aftonklänning.  Jo, en äger jag, men eftersom den är ganska slank i sin skärning och jag inte ville räkna med pinsamheter vid eventuellt uppblåst resmage så lånade jag en något större klänning av min medresenär.

Jag kände mej på intet sätt bekväm i den klännigen heller och på nåt sätt hade jag hoppats på att ett under skulle ske så jag tog med mej alternativa festkläder, en liten topp med blingbling på och ett par brallsingar och ett par skor som passade till detta.

In i det sista velades det över vad vi skulle ha på oss och helst hade man ju velat kila ner och tjuvkika på de andra men med resonemanget att "vi träffar aldrig de här människorna igen" klädde vi oss som vi kände oss bekväma med, alltså ICKE i festblåsa.

När vi kom ner på den sk banketten visade det sej vara en jävla tur att vi inte klätt upp oss mera! I sällskapet hade vi tex 2 kinesiska små tanter iförda fleecejackor och solhatt och de flesta hade inte ens bytt kläder efter dagens konferens. Alla var fina men inte fan var det nån som skred runt i långklänning och handskar inte.

Maten var smaskens och till min stora glädje hade jag ett spanskt par vid bordet och på den spanska damens förslag delades en flaska vin mellan dem och en annan dam vid samma bord. Det var ju ett hälsoevent det här som jag var på och när jag kikade mej omkring konstaterade jag att vi var de enda i hela salongen som beställt in vin. Skit samma, träffar dom aldrig igen... Förresten så innehåller rödvin massor med antioxidanter.

Efter middan sparkade folket av sej skorna och dansade loss till bandet som underhållit under middan och jag lovar att de inte dansade wienervals!

Med denna  sk bankett som erfarenhet kommer jag i alla fall att ha väldigt svårt för att tro på den som säger att jag ska på bankett i framtiden. Jag kommer icke att börja leta långklänningar och läsa på om vett och etikett.

Faktum är att amerikanerna inte ens äter med kniv och gaffel, inte ens på bankett! De skottar glatt in maten med bara gaffel och det tycker jag är fiffigt av dom!

Men Ååååå vad jag är trött idag!

Det känns som att jag bara sitter och försöker fördriva tiden tills man liksom helt legalt kan dega ner sej i soffan på rikigt i kväll då det är MELODIFESTIVAL!

Jag äääälskar melodifestivalen. Förr älskade jag den mer än nu i och för sig men det är ok nu med.

Mitt mål för dagen är att orka ta mej iväg till nån affär och få tag på en påse chips och dipp så inte traditionen bryts.

Jag åker snart.

Ska bara dega lite till.

Snart är jag på väg.

Kollar på en liten musikvideo först bara...

Fortsätter babbla om resan till staterna.

Jag är en väldigt slätstruken och vardaglig prick. Jag har tillbringat de flesta av mina dagar i Stråtjära och min jobbarkompis har inte heller ett så speciellt världsvant utseende. Hon kommer från Maråker men har faktiskt flyttat in till Ljusne :o)

Nåja, efter att ha tagit oss till London och kommit med rätt buss till rätt terminal var det dags att ta sej igenom säkerhetskontrollen. Det var MÅNGA som skulle igenom den där säkerhetskontrollen och någon ska ju stoppas för extrakoll.

Den här gången valdes jobbarkompisen från Maråker ut för att få handbagaget igenomgånget och som extra knorr rundades kollen av med en kroppsvisitering.

Det är fint att de har såna här rutiner men det vete då väl fan om jag inte hade valt nån annan att kolla upp. Jag tror inte man kan vara så mycket oskyldigare än den här bruden och eftersom hon är 3 äpplen hög och inte väger så mycket mera än en låda bananer så har hon då i vilket fall omöjligt kunna fört in några större mängder av sprängmedel och knark.

Har dom nåt system de går efter, typ... "Nä hörni, idag tar vi alla som har nikeryggsäckar" eller... "idag tar vi dom som börjar på bokstaven K" eller...

Har dom kanske listat ut att det blir mycket mindre med jobb om man tar de här som ändå inte för med sej nåt illegalt....

Japp, det var det det.

Igår kväll kom jag hem från den lilla lilla resan som jag åkte på med jobbet.

Jag var borta från Sverige i drygt 5 dagar och reste drygt 2 dygn totalt så man kan väl säga att det blev just -drygt!

Ja, nu ska man ju inte klaga för vi hade ju flygmaskiner att tillgå, det är värre för flyttfåglarna som får flaxa för egen maskin men som de flesta vet så blir det lite segt efter nån timme när man bara ska sitta och avvakta.

På vägen ner åkte  vi via London och sen vidare till Houston för att till sist ta det sista lilla planet till slutdestinationen Irvine i Californien.

Redan på Arlanda gick jobbarkompisen ut stenhårt med att knappt få sin väska med planet. Min väska checkades in och 3 sekunder senare när hennes väska skulle checkas in var det finito med tid för att få med något mer bagage. Det började förresten bli finito med tid för att få med oss själva också så vi kutade iväg och fick väskan inskickad på specialbagageavdelningen och sen var det språngmarsch till planet. Hann bara fika och oja oss över hur låångt vi hade kvar att åka så var vi framme i London.

Där var det buss mellan terminalerna och där fick vi tillfälle att se hur man på ett arrogant och ointresserat sätt kan få sitt jobb att bli riktigt underhållande.

Jag och kompisen K hade fått berättat för oss att det var brååådis som fan på flygplatserna och att man inte direkt kan gå och flanera när man ska byta plan och eftersom det var så långt att man var tvungen att ta bussen så var vi extra adrenalinstinna. Vi kom insladdande i ett stooort rum med endast en person i. En liten kille med terroristliknande utseende. Eftersom man inte vill komma fel så hastade jag fram till honom och visade honom alla papper jag hade och undrade om vi var på rätt spår. Han såg helt nollställd ut och pekade på en dörr på andra sidan rummet. För att ta sej till dörren fick man gå i en labyrint, ja ni vet så där som det kan vara på tex IKEA när det är lång köö i matsalen. Avstängt så man ska snirkla sej fram liksom. Lite onödigt kan man tycka det där eftersom det som sagt bara var vi tre i rummet. Jag, kompisen K och terroristen.

Vi snirklade oss fram fort som fan till dörren och sen ängnade vi sådär 3 minuter åt att försöka få upp dörrfan.

Det var en sån där skjutdörr som brukar öppnas bara man kommer i närheten av den så vi gick med bestämda steg fram till dörren. Dörren var stängd. Vi testade att smyga fram. Dörren var stängd. Vi viftade med händerna, skuggboxade mot den, pillade på den. Dörren var stängd.

Hela tiden satt den lille terroristen och tittade tomt och uttryckslöst på oss.

Efter de 3 minuterna såg jag en A4-lapp på dörren på sidan om den vi attackerat. Där stod det att dörren öppnas AUTOMATISKT när det kommer en buss.

Hade pojkfan inte kunnat sagt det? -Jo, förmodligen... men FATTA vad mycket roligare det blev för honom de här 3 minuterna när han lät bli att berätta!

Man ska äta varierat.

Jag vet inte om jag och dottern har gjort det den här veckan. Mycket har vi väl ätit men varierat?

Detta har gått åt sen i söndags kväll (torsdag kväll nu)

• drygt 3 liter bollnäsfil
• drygt en stor burk turkyoghurt
• drygt 2 stora burkar keso
• 22 ägg
• ca 800 gram blandade nötter
• 1 kilo kyckling
• 1 kilo broccoli
• ½ vitkålshuvud
• dessutom (det är nog här variationen kommer in tror jag) pasta, bananer, avocados, tomater, frysta bär, paprika, matlagningsgrädde, lök, kanel, svartpeppar....

Men allvarligt, är det normalt att 2 personer sätter i sej 22 ägg på 4 dagar?

Jag äter ju förståss 2 till frukost varje dag men det här med filen och nötterna då? Jag tror jag har ätit en tallrik fil den här veckan och högst 1 dl nötter totalt.

Snart börjar väl dottern kvittra av alla frön -jag kacklar ju redan av alla ägg...