Japp, det var det det.

Igår kväll kom jag hem från den lilla lilla resan som jag åkte på med jobbet.

Jag var borta från Sverige i drygt 5 dagar och reste drygt 2 dygn totalt så man kan väl säga att det blev just -drygt!

Ja, nu ska man ju inte klaga för vi hade ju flygmaskiner att tillgå, det är värre för flyttfåglarna som får flaxa för egen maskin men som de flesta vet så blir det lite segt efter nån timme när man bara ska sitta och avvakta.

På vägen ner åkte  vi via London och sen vidare till Houston för att till sist ta det sista lilla planet till slutdestinationen Irvine i Californien.

Redan på Arlanda gick jobbarkompisen ut stenhårt med att knappt få sin väska med planet. Min väska checkades in och 3 sekunder senare när hennes väska skulle checkas in var det finito med tid för att få med något mer bagage. Det började förresten bli finito med tid för att få med oss själva också så vi kutade iväg och fick väskan inskickad på specialbagageavdelningen och sen var det språngmarsch till planet. Hann bara fika och oja oss över hur låångt vi hade kvar att åka så var vi framme i London.

Där var det buss mellan terminalerna och där fick vi tillfälle att se hur man på ett arrogant och ointresserat sätt kan få sitt jobb att bli riktigt underhållande.

Jag och kompisen K hade fått berättat för oss att det var brååådis som fan på flygplatserna och att man inte direkt kan gå och flanera när man ska byta plan och eftersom det var så långt att man var tvungen att ta bussen så var vi extra adrenalinstinna. Vi kom insladdande i ett stooort rum med endast en person i. En liten kille med terroristliknande utseende. Eftersom man inte vill komma fel så hastade jag fram till honom och visade honom alla papper jag hade och undrade om vi var på rätt spår. Han såg helt nollställd ut och pekade på en dörr på andra sidan rummet. För att ta sej till dörren fick man gå i en labyrint, ja ni vet så där som det kan vara på tex IKEA när det är lång köö i matsalen. Avstängt så man ska snirkla sej fram liksom. Lite onödigt kan man tycka det där eftersom det som sagt bara var vi tre i rummet. Jag, kompisen K och terroristen.

Vi snirklade oss fram fort som fan till dörren och sen ängnade vi sådär 3 minuter åt att försöka få upp dörrfan.

Det var en sån där skjutdörr som brukar öppnas bara man kommer i närheten av den så vi gick med bestämda steg fram till dörren. Dörren var stängd. Vi testade att smyga fram. Dörren var stängd. Vi viftade med händerna, skuggboxade mot den, pillade på den. Dörren var stängd.

Hela tiden satt den lille terroristen och tittade tomt och uttryckslöst på oss.

Efter de 3 minuterna såg jag en A4-lapp på dörren på sidan om den vi attackerat. Där stod det att dörren öppnas AUTOMATISKT när det kommer en buss.

Hade pojkfan inte kunnat sagt det? -Jo, förmodligen... men FATTA vad mycket roligare det blev för honom de här 3 minuterna när han lät bli att berätta!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

SÖNDAG Knut träffar sin kompis Emma på simskolan (babysim, men det låter så barnsligt säger Knutte...) Knut och Emma hälsar på varann och snackar ut om vad som hänt sen sist. Det kan vara vad de fått smaka för konstig mat, hur de upplever att...

Det ÄR allt lite bökigt att veta vad som är vad i hyllorna på affären här i Geneve men även här hemma i hyllor och skåp då det här är den fransktalande delen av landet och de envisas med att skriva etiketter och annat på franska. -Rätt logiskt med ta...

Hittade en liten sak jag skrivit om resan till Kreta 2004  i en mapp döpt "NOSTALGI" i min dator.   Jag, barnets far och dottern nästan 12 år drog iväg på semester till Kreta och med oss hade vi även mamma/mormor. Det var en trevlig resa med myck...

Jag sov bra även denna natt på soffan och Jennie sov också skönt med behaglig temperatur i sovrummet. Jag hann med en kopp kaffe och nåt varv på stickningen innan jag hörde hur Jennie var i farten med att packa upp mera kläder och saker. Jag hade riv...

Jag sov som en stock.   Svalt och skönt och jag behövde inte oroa mej för att störa Jennie med mitt snarkande. Så otroligt irriterande med folk som snarkar och nu är jag rädd att jag blivit en av dem som irriterar. Det krävs liksom inte mycket fö...