Hannes är min brors son. Han blir 6 år nu i maj och vi har haft det lite si och så med kontakten de senaste åren.

Jag kan väl ta på mej det till stor del eftersom jag hade den dåliga smaken att skämta grovt med gossen för en par-tre år sen. Skämtet som var av ironisk karaktär handlade dessuom om ett så känsligt ämne som glass.

Släkten var på turné i Stjärnsund i den andra brorsans svärföräldrars stuga. Vi hade en jädrigt trevlig tillställning med 5-kamp och mat och prat. Efter att ha klarat av tävlingar och middag tog vi oss en promenix runt byn och det blev en redig runda. På väg tillbaka till stugan hör jag hur Hannes säger till sin mor att "mamma jag vill ha glaaasss" och det är då jag säger det: "näe, Hannes, nu är det så att glassen är bara för dom vuxna".

Naturligtvis bryter han ihop och naturligtvis pratar inte gossen med mej. På flera år. Tja, visst har han väl svarat på tilltal och så men det har liksom inte varit några långa och ingående snack vi haft efter min fadäs.

I lördags hade jag en liten bjudning för familjen och eftersom jag har fyllt år också så fick jag lite presenter. Allt var bra, kul, fiffigt, nödvändigt och så men det mest överraskande var dock presenten från Hannes. När han och den familjen kom tog han liksom täten och sa GRATTIS och sen körde han fram en hand med en liten påse. I påsen låg det en klubba, en kola och en liten tablett! Till mej, från Hannes!!!! OCH sen hade han dessutom med sej en svart, lite taskigt pumpad men för all del rätt klibbig ballong och en stor och jättefin bukett med vitsippor och blåsippor som han varit ute med sin mormor och plockat.

Jag frågade om han ville ha en kram men han avböjde. Någonstans går ju ändå gränsen för hur långt man kan sträcka sej.

Finns det nåt som klår att få sova intensivt i 9-minuterspass på morron?!

Nu har jag snozat mej igenom 40 minuter och gissa om det börjar bli körigt...

Upp å iväg!

Ullfettsalva
En salva med hög koncentration av ullfett som är jättebra till självsprickor!

När jag var liten brukade min pappa klia våra får när han hade självsprickor. Det här är lite smidigare än att skaffa ett gäng får. - Får på burk så att säga!  

För bästa effekt tar man en klick av salvan och sätter fast med ett plåster. Kanterna på självsprickan hålls mjuk och läker snabbt ihop. Salvan kan kombineras med tex ullfettcreme som passar bra att smörja hela händerna och fötterna med. 

Innehåll: olivolja, bivax, ullfett, sheasmör. 

Burk med 30 ml för 55 kr eller
burk med 50 ml för 90 kr

Se www.hemkokat.nu för flera produkter 

Ännu en födelsedag har passerat och med detta har jag och dottern konstaterat att jag är halvvägs till 84. De första 42 åren har ju gått rätt bra så vad är det som säger att det inte ska fortsätta i samma käcka stil?!

I serien "krutgummor vi minns" har vi tex min mormor Viola. Hon var glad, sprallig och obotligt envis in i det sista. Viola spelade melodikryss och plockade svamp och bakade massor med olika sorters puddingar. Jag spelar redan (fortfarande) melodikryss och gillar att plocka svamp, puddingarna kanske kommer senare. Med åren liksom...

Dotterns gammelmormor Edit, såg inte en dag äldre ut än 70 den dan hon firade sin 90-års dag och går berättade morsan om min mormors syster, morsans moster alltså, Astrid. Astrid är född 1920 och är blir således 90 bast i sommar. Nyligen var hon på sjukhus en sväng och fick där dela rum med en herre. När Astrid varit ute på ett litet ärende och kom tillbaka till rummet möttes hon av denne herre som körde in handen innanför särken på henne och klämde henne på tuttarna! Senare på kvällen när det var dags att sova ropade herren till henne: "Astrid, kom och lägg dej här hos mej!" Astrid var inte så sugen på att gosa med honom så det slutade med att han fick byta rum men håll med om att det här inger ett visst hopp inför kommande ålderdom!

Har haft vårpremiär för utomhusmarknader i helgen. Fredag-lördag i Sandviken med kyla, fukt och glest med besökare. Sen tog jag och rundade av helgen med en solig och välbesökt dag i Forsbacka.

Det är kul med såna här mindre marknader. Folket uppskattar mera att det händer nåt och går så att säga man ur huse för att kolla på vad vi knallar säljer. Det är många som står och rotar i mina cremeburkar och ibland kan man bli rikigt förvånad. Tex idag blev jag det.

Mitt i en kopp kaffe upptäckte jag en herre som kikade runt på bordet för att sen snappa till sej ett visitkort. Han frågade lite om grejorna och undrade om jag inte hade nåt varumärke för grejorna... jag vet ju knappt vad "varumärke" betyder så jag svarade att det heter Hemkokat det jag gör.

Eftersom han fortsatte snoka runt så frågade jag om han själv är i branchen, och det var han och han undrade om jag hört talas om Björk & Berries. TACK OCH LOV har jag det. Det är ett företag som tillverkar naturkosmetik i Högbo och jag har länge varit på väg att åka dit och kolla. Karl mitt emot mej visade sej vara självaste grundaren för produkterna och det var ju skitkul att få träffa honom.

Nu har jag googlat.

Han som jag babblade med heter Pierre Wulff. Han har en bror som heter Robert. Hans far skapade en gång ett företag i skönhetsbranchen med namn efter sina söner.

Pierre Robert heter den firman om nån hört talas om den.

Jag inser att jag borde börja intressera mej för vad som händer i välden för att inte framstå som en jubelåsna :o(

Nu är jag på semester i Funäsdalen tillsammans med den här enormt snygga karln som jag envisas med att träffa OCH hans familj. Dom är trevliga dom med så man får ju vara glad att dom vill ha en med.

Jag är inte så van vid fjällsemestrar, har väl varit iväg på nån kortare sväng några ggr men det var för det första länge sen och för det andra baserades de resorna mest på slalomåkning. Den här familjen åker på den plattare ledden och eftersom man inte vill visa sej omöjlig på nåt sätt så åker alltså även jag på den ledden.

Problemet för min del är väl så att säga tekniken och bristen på mod. Jag är lite av en passgångare och går liksom gärna med samma sidas fot och hand framåt samtidigt vilket inte ger så effektiv skidåkning. Sen är jag lite farträdd också så om jag på nåt sätt har fått upp farten, gör jag mitt yttersta för att dämpa den.

Grejen med fjäll är ju att det är berg, berg har en viss lutning. För att komma upp så kommer man inte ifrån uppförsbackar. De andra åkte skidor, jag bar skidor. Inga problem med det för alla var glada och nöjda med den lösningen. Stundtals hade jag sällskap på min promenad men till sist var vi uppe på själva fjället och man skulle ju ses som en fjant och amatör om man fortsatte bära skidor där så jag trasslade på mej dom.

Skidorna kommer jag hyfsat överens med, det är stavarna som är tramsigast. Eftersom vi åkte hela dan så hade jag gott om tid att fundera ut hur man skulle vilja ha det. JAG skulle vilja ha reglerbara stavar. När man åker på platten så att säga, då vore det attans bra med låååånga stavar så man kan fjöta på lite, sen när det är uppförsbacke skulle det vara smidigare med lite kortare. Alltså, reglerbara stavar måste vara grejen. Kom på att man skulle kunna ha samma konstruktion som det är i mitt skaft till golvmoppen. Man liksom vrider fast det i det läge som man tycker är lagomt. Fiffigt värre. Sen kom jag på att det skulle vara skönt med lite fjädring i stavarna också och TÄNK vilken fart man skulle få om det liksom studsade till lite varje gång man skjuter ifrån! Det här sista med fjädring har jag inte berättat för nån. Vill ju inte att nån ska sno patentet :O)

Sen så lurar jag på det här med telemark. För det första så tror jag de har stålkanter och att man kan sätta fast baksidan av foten också. Detta kommer att innebära att man kan stanna även med löparskidor, något som annars är mer eller mindre omöjligt om man kommit upp i en viss fart. Har testat att dutta med stavarna framför mej för att dämpa farten och det resulterar bara i att man gör illa sej och ännu en gång önskar att man hade stötdämpare i stavarna. Plogtekniken funkar inte om man behöver akutstanna.

På firman har jag en duschstång som jag har ett draperi på. Den är helfiffig. Man liksom skruvar ut det till lite längre längd än man behöver och sen trycker man ihop det så fjädrar det ut och sitter fast skitbra. SÅN konstruktion skulle man kunna ha i stavarna. Gudars vad jag blir nöjd med mej själv när jag är så här påhittig!

Ja, sen googlade jag på justerbara skidstavar och så var den drömmen över. Det finns ju för fan redan såna. MED fjädring dessutom. Blah!