Jag är inte den som följer recept så noga när jag lagar mat. När jag kokar hudcremer är jag dock rackarns noga och håller mej till millilitrar och gram.

Ibland kör det ihop sej med frulle och lunch och det gör det visst för flera, annars skulle väl inte uttrycket "brunch" finnas... och idag blev det alltså våffelfrulle/lunch.

I den rutiga kokboken jag har fann vi ett recept som lyder enligt följande:

FRASVÅFFLOR (12 laggar)

4 dl vispgrädde

3 dl vetemjöl

1 dl vatten

lite salt

Först skulle man vispa grädden, sen röra ihop mjöl och vatten och gegga ihop med lite av grädden, låta det stå och dra till sej lite och sen klofsa i resten av grädden.

Detta bildade en tjock och degliknande gegga som vi klickade ut i våffeljärnet i god tro om att det skulle lösa sej.

Det löste sej inte.

Efter att ha tillbringat en stund i våffeljärnet kunde man plocka ut en oerhört kompakt och kalorität liten våffla. Sen testade vi att öka på klicken i våffeljärnet och till sist späddes smeten med mera vatten. Det var genomgående kompakt och så måttligt frasigt.

I alla fall så fick vi i oss i princip hela laddningen på två man och till detta serverades mera grädde och sylt.

Nu har jag gjort en dödskalle i kokboken så jag inte frestas att testa detta recept igen och jag har drabbats av den svåraste paltkoma jag har varit med om på många år. Jag halvligger i soffan och pustar och det är med mina sista krafter jag förmedlar detta till er kära läsare så att ni icke skall gå samma öde till mötes som jag.

Tacka vet jag våffelmix.