Det är få saker som kan få mej så i obalans som en tramsande skrivare!

I slutet på sommaren var jag så att säga ekonomisk och skickade efter toner till min fantastiska skrivare. Satte i den svarta tonern och det funkade finfint.

Några månader senare var det dags att byta nån av de andra färgerna och eftersom jag varit så ekonomisk så hade jag såklart beställt av alla färgerna samtidigt.

Det blev bara skit av allt, färg läkte ut och det slutade med att jag ringde och reklammerade tonerna och fick pengarna tillbaka helt och hållet utan krusiduller.

Eftersom jag är så himlans ärlig så sa jag som det var, att den svarta funka fint men inte de andra. Jag behövde inte ens returnera tonerna så man anar ju att firman fått tillbaka flera av samma modell.

Förra helgen gav sej jag och den snygge på den andra skrivaren jag har, den som står hemma. Eftersom han helst inte vill att jag berättar om den operationen så kan jag väl bara nämna att den endast är lite sämre nu än innan vi gav oss på den och att det inte alls är så svårt att tvätta bort tonerrester i ett helt badrum som man kan tro!

Sen var vi ner på firman och kikade på den skrivaren som står här eftersom den redan då tramsade och trodde att vi fick fart på den. Det fick vi inte kan jag säga med facit i hand.

Nu är det som vanligt lite akut för mej att få ut etiketter till en massa burkar med cremer och jox och DÅ väljer fanskapet att gå i strejk. Å ena sidan skriver den inte ut svart så bra, men å andra sidan så gör den en bred gråsvart rand efter hela högersidan av pappret. Jävlar vad förbannad jag blir!

Nu har jag fått tag på en toner i en lokal butik och hoppas verkligen att det här kommer att funka. Annars måste jag ner på Willy:s och köa för att få tillbaka balansen.

Något stort har hänt här hemma i Söderhamn!

Vi har fått en alldeles egen Willys butik. Visserligen bara en Willys Hemma butik men ändå.

När jag är till Gävle brukar jag passa på att gå in på Willys och kolla vad de har. De har bla en superfin frukt och gröntavdelning och det finns en massa fiffiga storförpackningar och sånt gillar jag. Man kan tex köpa 5 kilo fryst hackad lök om man vill. Nu vill jag inte det men jag gillar känslan att ha möjlighet till det. Frysta bär och kyckling och lax brukar det bli för mej åsså en massa onödigt godis förståss...

Sen har dom ju för all del diverse konstigheter också. Tex komage på glasburk och det är ju bra att det finns något för alla smaker.

Utbudet i en Willys Hemma butik är såklart inte lika gediget som i de stora "riktiga" Willysbutikerna men eftersom Lidl har visat att Söderhamnarna gillar lågpris så tycker jag det är lite kul med en lågprisbutik inne i stan och inte utanför. Att sen denna lågprisbutik råkar ligga precis mitt emot Krukis (Krukmakeri & Hantverk som jag är med och driver tillsammans med ett gäng duktiga hantverkare) gör ju inget alls. Hurra för allt som kan ta tillbaka folket till stadskärnan igen!

Men, det var ju det här med att hitta lugnet det här skulle handla om.

Det var där i den ohyggligt långa kön till kassan på Willys som jag hittade mitt lugn. Det händer ofta när jag hamnar i en kö. Vissa blir oerhört stressade av att köa. Jag har bestämt mej för att det är ett enastående tillfälle att göra absolut ingenting alls och det brukar sluta med att jag står och glor tomt eftersom huvudet är tomt på tankar. Jäkligt skönt!

Hoppas att det är kö nästa gång jag ska handla där också.

Ni är väl några som haft era aningar om att det är nåt fel på mitt huvud. Jag vill bara bekräfta att ni har haft helt rätt. Det är trasigt en bit in i skallen.

Det som är defekt är småsaker i öronen och det gör att jag hör dåligt och det kommer med all säkerhet att bli sämre med tiden. Åkomman kallas otoskleros och ställer till så att de små benen i örat liksom växer ihop eller fast.

Det har onekligen sina fördelar det här! Om det tex är nåt störande ljud när man ska sova så lägger man sej helt enkelt bara på det örat som man hör bäst på så blir det mer eller mindre tvärtyst.

Men något som inte funkar så bra när man hör halvtaskigt är att höra vad folk säger på teve om det är för hög bakgrundsmusik. TV4 har dille på att varva prat med musik och då gärna ganska lågt prat med hög musik. Oftast så växlar dom mellan prat och musik och då är det ju bara att ligga beredd med fjärrkontrollen och höja/sänka/höja/sänka/höja/sänka.... men ibland så klipper de till med att ha det låga pratet samtidigt som den höga musiken och jag tror att det kan vara då som den som hör riktigt dåligt höjer ljudet riktigt ordentligt och sen låter det vara kvar på högt.

Under reklampauserna höjs ljudet ytterligare... eller det komprimeras så man upplever det som högre även om det inte är det (säger han som är så snygg..) men det är i alla skränigt.

Just nu hatar jag tex reklamen för vitaePro, ett kosttillskott. Reklamsnuttens sista del har otroligt enerverande musik som totalt dominerar och man orkar inte höra vad de säger utan drar ner ljudet helt.

Gud vad korkat!

I lördags var jag och den här snygga gossen som jag hänger med ner på ICA Alen och shoppade loss lite i chipshyllan för att kunna ta oss igenom Melodifestivalen.

Mitt emot snacksavdelningen har de placerat tidningshyllan och det var då jag såg det. -Utbudet av tidningar för traktorintresserade!

Det är med en blandning av förvåning och glädje som jag konstaterar att det mitt inne i stan finns inte mindre än 3 tidningar speciellt riktade till dessa människor.

Jag har jobbat på ICA i Stråtjära i en massa år och jag tror faktiskt inte att vi hade detta utbud trots att närheten till bönderna var större där ute än här inne i stan.

Jag inser vilken sortering de har och ska faktiskt ta mej en rejäl titt på deras tidningshylla så fort jag har tid. Jag har nämligen aldrig hittat någon tidning som jag riktigt gillar. Spännande ska det bli att se vad de mer har i sina gömmor.

...undrar förresten vilken som blev årets traktor 2011?

Marknadsföring är A och O för att lyckas här i världen och det gäller bara att hitta det perfekta stället för sin annonsering för att man ska få den genomslagskraft som man förväntar sej.

Ska man finnas med i telefonkataloger tex?

Jag läser aldrig telefonkatalogen så jag skiter i det. Hemsida då? Ja, det tycker jag väl. Ett minimum är väl i alla fall att man har som ett visitkort på nätet med kontaktuppgifter.

Annonsering på internet då?

Nyss såg jag en jävligt malplacerad annons. Läste en artikel om en man som förgripit sej på småflickor. Man blir äcklad och undrar hur man kan göra så mot barn och dessutom filma skiten...

Under denna artikel fanns det länkar till två andra artiklar gällande samma man:

Stockholmspedofil filmade våldtäkter 180 filmer har hittats i 34-åringens hem – har spelat in övergrepp på flickor mellan sex och tio år

Pedofilen: Jag vill hämnas på tjejer 34-åringen spelade in 180 filmer med grova övergrepp och våldtäkter mot flickor

Under dessa länkar fanns denna annons:

Jag har verkligen inget emot dejtingsajter men fan vad fel det kändes att ha den annonsen under den här artikeln.

Det händer vanligen inte så mycket i mitt liv så när jag nu äntligen har fått lämna hemkommunen kommer jag förmodligen hålla på ett tag och mjölka ur det mesta ur resan.

Japp, det är fortfarande USA vi är kvar i. Amerikat så att säga.

På det här jippot som jag och min chef och jobbarkompis var med på fanns en hel hög med rara och trevliga människor. De tog väl hand om oss, faktiskt så väl hand om oss att jag och jobbarkompisen stundtals hade föredragit att få känna oss lite mera annonyma...

En tjej var särskilt rar. Hon var söt och bra på alla sätt så när vi hade en rast första dagen frågade jag henne om hon hade nåt tips om var man skulle kunna drälla runt och göra av med reskassan, shoppa liksom.

Hon sa namnet på ett shoppingcenter och när jag bad henne skriva upp namnet på det så började hon skriva en färdbeskrivning för att ta sej dit. Med bil. Alltså, inte en chans att jag skulle ge mej på att köra bil där inte! Jag har lite sjåigt med rondellerna här hemma i Söderhamn och vill absolut inte bli orsaken till ett trafikkaos i kalifornien. Men eftersom hon var så rar så lät jag henne hållas och tog tacksamt emot hela hennes beskrivning.

Rart gjort av henne!

Elakt gjort av mej!

Senare samma dag var det rast igen och eftersom jag satt och blängde te och kaffe mest hela tiden för att hålla mej vaken så var jag en av de som ilade på toa så fort det blev en lucka.

Något som är lite spännande när man reser är det här med toaletter. I Bulgarien var det ett hål i golvet och 2 markerade fotspår för var man på korrekt sätt skulle placera sina fötter. I USA är toaletterna som stora bidéer med hur mycket vatten som helst i och med enormt många varianter på spolningsanordning. En del spolade av sej själv, andra vred på på en spak, nästa kunde vara en minimal knapp som man nästan inte hittade.... Spännande!

Samma sak med vatten i handfaten.

Första gången jag var med om vattenkran med automatstart var jag i Stockholm för ett antal år sen så det där har jag varit med om förr men man vet ju aldrig riktigt när det är så och inte. Här var det den funktionen på tvålen visade det sej. Jag var inte beredd på det utan hoppade till och pep när jag fick en klick med tvålskum i handen. Sen satte jag världsvant händerna under vattenkranen och väääntade på att vattnet skulle komma. Det gjorde det inte förrens jag hittade kranen och vred på vattnet. Sen var det torkning av händer. Jag fick tag på några små tunna servetter och började repa loss ett gäng för att kunna torka händerna. Så insåg jag att det jag höll på att repa loss var små näsdukar. I en annan korg fanns pappershanddukar. Jag gav mej på den traven och fick med mej sådär 10 handdukar på en gång. Jag försökte smyga tillbaka dem och hela tiden då jag sysslat med denna tvagningsprocedur kände jag mej lite lätt iaktagen. Japp, det var den rara tjejen med färdbeskrivningen som roat kollade in vad jag höll på med. Antar att jag såg ut som Mr Bean.

"It´s ok" sa hon och viftade bort mina misstag.

Rart av henne!

Pinsamt av mej!

Sista dagen vi var med på det här jippot hade vår chef dragit iväg och lämnat oss. Hon går en utbildning och såklart var det en av de här rara människarna som undrade var den 3:e av oss var. Jag hade en riktig svacka vid det tillfället och kunde för mitt liv inte komma på vad kurs heter på engelska..

Efter att ha mumat nåt obegripligt om att hon är på... mummel mummel så kom jag på vad det heter och klipper till med "entertainment" som ett litet stödord. Jag var för en nanosekund nöjd med att kunna göra mej förstådd men såg att damen som frågat såg JÄTTEFÖRVÅNAD ut och hon hade dessutom fått sällskap av den rara tjejen som jag stött på tidigare och hon såg också väldigt lång ut i ansiktet. Ah, då kom jag på att det heter ju inte entertainment, det heter ju education! jaja, att vara ute och roa sej eller gå en utbildning... nästan samma sak va?

Jag är i alla fall tacksam över att jag inte behövde stå på scenen och babbla engelska. En liten kinesisk doktor gjorde det och drog ner några skrattsalvor då hon sa helt galna saker i samma stil som mitt som jag nyss nämnde. Hon fattade inte vad folk skrattade åt förrens en snäll amerikan upplyste henne om felsägningarna.

Tex drog hon ett exempel på vad akupunktur kan göra mot sömnlöshet. Hon berättade om en man som lidit av stora sömnproblem och som fick hjälp med akupunktur. Hon babblade på om mannen och hans akupunkturbehandling och så rundade hon av det hela med "and then he never woke up again"

Anledningen till detta blogginlägg är bla att jag är trött och skulle vilja åka hem men känner mej lite piskad att ägna min lilla firma lite tid.

Nu kallnar diverse cremer och som alternativ till att tömma hela mitt chokladförråd kom jag på denna lilla fundering:

Hur fort växer ögonbryn?!

För några dagar sen plockade jag hejvilt bort diverse strån som satt på sidan om den ögonbrynsbåge jag har valt att ha som min officiela ögonbrynsbåge.

Den inofficiella bågen är betydligt mera skrymmande än den här och det tog en stund att plocka undan de mest ivägskenande stråna.

Hemma har jag rätt kass badrumsbelysning och därför var det med en blandning av förvåning/fasa som jag för all del lätt imponerad noterade hur pass mycket långa och vildvuxna strån det hunnit utvecklas under dessa få dagar i lugn och ro.

De längsta stråna var nån halvcentimeter långa och med tanke på att de inte alls fanns där härom dan är ju detta riktigt skumt.

En sak är säker, låter jag dem  hållas ser jag snart ut som Bert i Sesam.

       Oansad men snygg ändå!

Något jag har babblat en  hel del om före min resa till staterna var BANKETTEN som vi skulle få vara med på på lördagens afton.

När man googlar på bankett och klädkod så får man reda på att det är aftonklänning som gäller för damer.

Jag är inte mycket till dam och äger därför inte mycket till aftonklänning.  Jo, en äger jag, men eftersom den är ganska slank i sin skärning och jag inte ville räkna med pinsamheter vid eventuellt uppblåst resmage så lånade jag en något större klänning av min medresenär.

Jag kände mej på intet sätt bekväm i den klännigen heller och på nåt sätt hade jag hoppats på att ett under skulle ske så jag tog med mej alternativa festkläder, en liten topp med blingbling på och ett par brallsingar och ett par skor som passade till detta.

In i det sista velades det över vad vi skulle ha på oss och helst hade man ju velat kila ner och tjuvkika på de andra men med resonemanget att "vi träffar aldrig de här människorna igen" klädde vi oss som vi kände oss bekväma med, alltså ICKE i festblåsa.

När vi kom ner på den sk banketten visade det sej vara en jävla tur att vi inte klätt upp oss mera! I sällskapet hade vi tex 2 kinesiska små tanter iförda fleecejackor och solhatt och de flesta hade inte ens bytt kläder efter dagens konferens. Alla var fina men inte fan var det nån som skred runt i långklänning och handskar inte.

Maten var smaskens och till min stora glädje hade jag ett spanskt par vid bordet och på den spanska damens förslag delades en flaska vin mellan dem och en annan dam vid samma bord. Det var ju ett hälsoevent det här som jag var på och när jag kikade mej omkring konstaterade jag att vi var de enda i hela salongen som beställt in vin. Skit samma, träffar dom aldrig igen... Förresten så innehåller rödvin massor med antioxidanter.

Efter middan sparkade folket av sej skorna och dansade loss till bandet som underhållit under middan och jag lovar att de inte dansade wienervals!

Med denna  sk bankett som erfarenhet kommer jag i alla fall att ha väldigt svårt för att tro på den som säger att jag ska på bankett i framtiden. Jag kommer icke att börja leta långklänningar och läsa på om vett och etikett.

Faktum är att amerikanerna inte ens äter med kniv och gaffel, inte ens på bankett! De skottar glatt in maten med bara gaffel och det tycker jag är fiffigt av dom!