Vi hade grillpremiär härom kvällen. Det var jag, snyggobert, brodern med familj, dottern och mamsen.

Det blev kanske lite fel när vi bjöd in morsan...
Jag: "Hej, vill du komma hit och grilla?"

Mor: "Jaaaa, ska ni grilla?" (hon brukar svara sådär med en fråga)
Jag: "Ja, välkommen! Klockan sex"
Mor: "Jamen så trevligt! Vilken tid?"

Jag slänger över luren till dottern och väser till henne "Fråga om hon tar med grillen"

Grejen var ju att jag inte har nån grill och eftersom jag har så svårt att bestämma vad jag vill ha för grill så fick det bli lånegrill så länge. AVIS som tusan blev jag när jag fick se att hon har prexis en sån grill som jag hade förr men som rostat sönder. EN SÅN VILL JAG HA tänkte jag...

Sen har jag surfat runt och letat efter den modellen men icke! De finns inte att få tag på längre verkar det som. Ok, drog igång omröstning om vad man ska ha för grill här och har mer eller mindre bestämt mej för en vertikalgrill från Clas Olsson när barnets far ringer och undrar om han ska köpa en grill åt mej. Han är alltså i stan och har hittat prexis den som jag vill ha. För 175 kronor!

Nu är krisen över. Det är 5 miljoner skruvar som ska pillas fast för att den ska hålla ihop hjälpligt men det gick ju bra ute i solen en dag som denna. Nu fattas bara kol och en halv ko så är lyckan total.

Tada... här är den.

Skapade en omröstning gällande grillar eftersom jag går i grillköpartankar.

Tidigare har jag haft sk plattgrill och varit nöjd med den. Senast var det en klotgrill som jag var lite trött på... EJ märkesgrill kan nämnas. Nu har jag kikat på vertikalgrill och tycker att det verkar lite småfränt...

Rösta eller kom med kommentarer. Jag är idel öra!

Ett ton är tungt. 6-ton är tyngre...

Nu är dottern i tonåren och jag har med automatik blivit en jävligt jobbig typ. Jag tjatar om allt! Hon skiter så hejdlöst i vad jag säger att det inte går att ignorera det tydligare. Hon har kopplat på nåt filter som filtrerar bort allt jag säger till henne så det tydligen bara blir som ett behagligt surr...

SEN, när det börjar bli lite brådis. DÅ ställer hon en massa frågor om det som jag just sagt. Jag blir jääävligt irriterad men kommer ihåg hur det var att vara i hennes ålder och försöker bita ihop. Att bita ihop är inte min starka sida och alltså är jag bara tvungen att droppa nån bitsk kommentar om att hon är seg... att jag redan har sagt det där...

Kort sagt, jag BLIR irriterande!

Om man inte vill att hon ska missa bussar, frysa knäna av sej på moped, komma fram till Stockholm med hälften av packningen hemma.... och man tycker att det är barnsligt att INTE säga till om man märker att hon håller på och missar nåt. HUR undviker man då att vara tjatig. Det är en oerhört svag gräns mellan ansvarsfull/omtänksam/hönsmammig/tjatig...

Nu har hon åkt. Jag tycker det känns sorgligt att hon åkte och var irriterad.

Hurra!!! i morgon kommer hon ju hem igen! Jag älskar den där ungen :o)