Direktlänk till inlägg 22 maj 2009
Ett ton är tungt. 6-ton är tyngre...
Nu är dottern i tonåren och jag har med automatik blivit en jävligt jobbig typ. Jag tjatar om allt! Hon skiter så hejdlöst i vad jag säger att det inte går att ignorera det tydligare. Hon har kopplat på nåt filter som filtrerar bort allt jag säger till henne så det tydligen bara blir som ett behagligt surr...
SEN, när det börjar bli lite brådis. DÅ ställer hon en massa frågor om det som jag just sagt. Jag blir jääävligt irriterad men kommer ihåg hur det var att vara i hennes ålder och försöker bita ihop. Att bita ihop är inte min starka sida och alltså är jag bara tvungen att droppa nån bitsk kommentar om att hon är seg... att jag redan har sagt det där...
Kort sagt, jag BLIR irriterande!
Om man inte vill att hon ska missa bussar, frysa knäna av sej på moped, komma fram till Stockholm med hälften av packningen hemma.... och man tycker att det är barnsligt att INTE säga till om man märker att hon håller på och missar nåt. HUR undviker man då att vara tjatig. Det är en oerhört svag gräns mellan ansvarsfull/omtänksam/hönsmammig/tjatig...
Nu har hon åkt. Jag tycker det känns sorgligt att hon åkte och var irriterad.
Hurra!!! i morgon kommer hon ju hem igen! Jag älskar den där ungen :o)
Jag sov bra även denna natt på soffan och Jennie sov också skönt med behaglig temperatur i sovrummet. Jag hann med en kopp kaffe och nåt varv på stickningen innan jag hörde hur Jennie var i farten med att packa upp mera kläder och saker. Jag hade riv...
Jag sov som en stock. Svalt och skönt och jag behövde inte oroa mej för att störa Jennie med mitt snarkande. Så otroligt irriterande med folk som snarkar och nu är jag rädd att jag blivit en av dem som irriterar. Det krävs liksom inte mycket fö...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
|||||||
4 | 5 |
6 | 7 | 8 | 9 |
10 |
|||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
31 | |||
|