Jag gjorde det.

Jag tog upp det här med längden på våra möten.

Jag tror inte det var så smidigt/lyckat.

Jag är RÄDD att det togs fel och att nån/några är arga/ledsna.

Om jag kunde vara tyst nån gång då!!!

Idag känner jag mej som en gammal bil. Jäääkligt trögstartad är jag.

Jag var  upp en sväng och vinglade när dottern käkade frukost. -Man är väl en god mor... En sekund efter jag pussat å kramat henne och stängt dörren efter henne var jag på plats i sängen igen. Med kläderna på.

Nu har jag bäddat sängen så jag inte ska få för mej att lägga mej igen och allt detta beror egentligen på att jag har skitmycket att göra.  Maj är nog årets mest hektiska månad för mej. Det ska liksom fyllas på grejor överallt. Det är inte bara de vanliga ställena jag säljer på som ska hållas laddade, det är alla dessa små trevliga sommarställen som ska se fina ut också. Åsså har vi det nästan roligaste av allt: MARKNADERNA. Det kan inte hjälpas, det är absolut roligast att åka på marknad. En mässa kan vara kul då och då men en utomhusmarknad kan vara bland det roligaste jag vet. Man träffar en massa trevliga, och för all del otrevliga männiksor också. Man tjänar pengar och får vara utomhus.

I vår serie otrevliga människor jag har träffat på marknader har vi tex Getostförsäljaren jag hamnade bredvid på Myckelby marknad för några år sedan. Han hade en unik försäljningsteknik som inte bara skrämde bort hans egna kunder utan även mina. Folk gick i en stor båge förbi oss. Han försökte mer eller mindre tvinga folk att smaka getost och det är ju liksom så med getost: antingen tycker man om det eller så gör man det inte. Att tvinga i nån som INTE tycker om getost är rent korkat.

Jag brukar spara med att klistra etiketter på burkar och flaskor tills jag kommer iväg på marknad. Dels får jag det gjort, dels slipper jag sitta hemma och göra det (för det tar tid) och sen så upplever många det som lite smådrygt att kika på mina grejor om jag står och tokstirrar på dem. Om jag är lite sådär lagomt upptagen med saxen så känns det lite mera avspänt att kika på sortimentet. Det är vad jag tror i alla fall... Jag hade en hel del att pilla med den här helgen och jag fixade om lite på bordet då och då också vilket störde getgubben å det grövsta tydligen. Han berättade att han i vanliga fall jobbade som speciallärare och jag tänkte "stackars ungar, måtte de slippa äta getost i alla fall..."

På söndag eftermiddag var jag less. Gubbsaten hade lagt på ett extra kol med försäljningen så kunderna lyste med sin frånvaro. Det var varmt och getdoften började kännas kvalmig. Jag tog sista rycket med etiketterna. Jag såg att han störde sej på att jag fortfarande hade saker att greja med. Då säger han det. "Har du diagnostiserad ADHD?!"

Jag packade ihop och åkte hem.

Dottern ska ta körkort för bil, eller i alla fall börja övningsköra.
Jag fick reda på det av en slump eftersom jag funderade om vi inte ska åka på bio nån kväll. Skulle vilja se Änglar och Demoner...

I alla fall så råkade hon berätta att hon ska iväg på Handledarutbildning med sin far på torsdag.

"Ahaaa... och jag är inte på nåt sätt inräknad i den här övningskörningsbiten då?!" funderade jag (lite stött). "
Jamen hallå... du har ju voltat, kört i diket, mot träd, mot älg... jamen jodå... men det KOSTAR TYP 300 spänn..." säger dottern.

Jag tror inte jag är betrodd.
Hon får lära sej köra bil av pappan som är yrkeschaffis istället.

En modig läsare vill ha receptet så här kommer det:

• 1 liter färska trattkantareller, 2-3 dl djupfrysta eller 20 g torkade
  (Om du använder torkade trattkantareller så smula ner den i ca 5 dl vatten och låt stå i 1 timme. Sila sedan bort vattnet. Använder du färska kantareller: hacka ordentligt alt. tugga med besked vid servering)
• en klick smör
• 4 msk vetemjöl
• ca 1 l grönsaksbuljong
• 1 msk tomatpuré
• 1,5 dl kaffegrädde
• ca 1 msk roquefortost (eller ädelost)
• ca 1 tsk citronsaft, kanske lite salt å peppar.

Mixa svampen eller skär i små bitar eller stampa på den kanske?

Fräs smöret i en kastrull, lägg i svampen och låt koka ihop ett par minuter. Fyll på med smör om det behövs.

Tillsätt vetemjölet och rör väl.

Häll i buljongen men bara lite i taget. Rör hela tiden.

Smaksätt med tomatpurén och roquefortosten och låt allt koka i ca 10 minuter.

Tillsätt grädden och citronsaften. Smaka av.

Strö persilja över och servera soppan varm med nåt smaskigt bröd.

Har fått in ett önskemål om att berätta en gammal klassiker. Det här hände sej för några år sedan och har sedan dess roat/förfasat/äcklat vänner släktingar och för allan del några till också. Skyll dej själv om du läser vidare!

Jag tycker mycket om att plocka svamp. Det är ett härligt sätt att rensa hjärnan på och man får frisk luft och för all del lite motion också på köpet. Jag hade tvingat med mej dottern ut i skogen. Hon ville verkligen inte först men efter diverse tjat hängde hon med. Vi gick där och drällde och så PLÖTSLIGT hittar vi ett sånt där kanonställe med trattkantareller.

Ja, ni vet hur det är... man ser en svamp och när man böjer sej ner för att plocka den så får man liksom mera grodperspektiv på tillvaron och då ser man plötsligt hur mycket svamp som helst! Vi blev som galna, låg på alla fyra och plockade fort fort... precis som att de skulle springa iväg om vi inte skyndade oss. Korgen blev snabbt full och den tidigare så motsträviga dottern erbjöd sej att offra jackan att lägga svamp i :o)

Sen följer ju det som inte är lika skoj. Rensa svamp... men det är en annan historia. Eftersom jaktlyckan varit god så kokade jag en redigan soppa och bjöd hem brodern med familj på middag. Smaskens! Om nån vill efter att ha läst hela berättelsen kan jag lägga ut recept på själva soppan.

Det här var en söndag och jag gillar storkok. Alltså fanns det soppa kvar till hela veckans middagar. Varje kväll när jag kom hem från jobbet värmde jag en tallrik soppa och mumsade på. Det är ganska hårdsmält mat svamp och om man äter svampsoppa flera dagar på raken så kan den mest välfungerande mage börja opponera sej.

Fredag morgon: Jag stiger upp och ska ta mej en dusch för att vakna till. Känner att magen gör sej påmind och tar en sväng på muggen först. Tusingen vad risig man var i magen nu då... kanske dags att lägga av med soppdieten... Nåja, noga som jag är torkar jag till mej ordentligt och hoppar i duschen. Eftersom en ren rumpa är A och O för att slippa obehag som analklåda, hemmorojder och annat läbbigt så är jag noooga med stjärten även i detta moment. (En person i min närhet som haft hemmorojder berättade att det kändes som en liten mask där bak. Blääääää.... det vill man inte ha!!!)

Då känner jag det... Det är nåt som sticker ut! JA JUST DET, ur röven så att säga! Iiiiiiiiiiiii..... vad otroligt obehagligt! På den tiden hade jag lite längre naglar än nu så efter att ha förfasat mej över upptäckten tar jag så mod till mej och nyper till över fyndet med tumme- och långfinger nagel. Sen draaaaaar jag. Och draaaaar.... men vafan är det?!!! Allvarligt talat blev jag helt benklen. Efter något som förmodligen rörde sej om sekunder men som kändes om en vecka hade jag dragit färdigt. Döm om min förvåning när det är en prima trattkantarell jag håller mellan mina fingrar!!! Att svamp är hårdsmält visste jag redan men att jag helt och hållet äter utan att tugga maten var nåt nytt! Denna svamp har alltså klarat sej helskinnad vid både plockning och rensning. Den har missat själva hackningsprocessen och jag har fått in den i munnen och helt klart svalt den hel utan att tugga. Sen har den passerat en ett helt matsmältningssystem utan att ha tagit skada. Vilken supersvamp!

För att du ska förstå hur länge jag drog kan jag berätta att det här var ett ståtligt exemplar av trattkantarell. Den var uppskattningsvis närmare decimetern lång och med en ståtlig hatt. Den hade lagt sej fint tillrätta med foten ut först så det så att säga drog till fint på slutet...

Jag stod där i duschen och kände mej helt generad i min ensamhet och skyndade mej att spola ner svampäcklet i toaletten. Bläää... vad snuskigt!

Några kvällar senare: Jag äter middag med dotter och sambo och till sist måste jag bara berätta om det här... kan inte vara tyst länge. Jag förstår det här med krisgrupper. MAN MÅSTE få berätta för någon när man varit med om nåt traumatiskt. Man mår dåligt av att hålla det inom sej!

När jag berättat klart sitter familjen helt tysta och bleka. Inte en min rör dom. Till sist säger sambon "Om det där hade hänt mej hade den där berättelsen följt mej i graven, jag skulle ALDRIG berätta det för någon". Klok kille det där, synd att man inte har samma förnuft.

Ok, hur var det? Nån som ville ha receptet?

Åkte på skäll av dottern i helgen. Hon säger att jag är så seg på mornarna att hon kommer typ 10 min för sent när jag skjutsar henne till skolan.

Jag försökte försvara mej men näää det var baaara jag som är seg :o)

Hon bestämde att vi skulle åka SENAST kvart i 9 idag. Nu är klockan 08.52 och jag är klar men hon springer runt.

Undrar vem som segar sej nu då!

• Ha hårdkokta ägg
• Det går inte att knacka sönder skalet mot ratten, inte mot instrumentpanelen och inte mot solskyddet.
• Det går att knacka sönder skalet mot växelspaken.
• Ha inte en 1-liters plastpåse att lägga skalen i om det är du som kör. Du missar påsen.
• Ha vatten med. Det är svårt att svälja hårdkokt ägg utan vätska.

Nu har jag äntligen fått tag på Stevia. Stevia är en växt som är sötare än socker utan att innehålla vare sej kolhydrater eller kalorier. Den är alltså superbra för framförallt diabetiker men även den traditionella sockerråttan borde börja hoppa jämfota av lycka över detta superalternativ.

Jag såklart beställt hem en laddning till försäljning och just nu har jag en provburk hemma av den "svagaste" modellen. Det är torkad och pulveriserad Stevia som är ca 20 ggr sötare än socker med en liten pikant smak av ört (hö kanske...) Den andra modellen är raffinerad och är 200-300 ggr sötare än socker och borde väl för övrigt vara smaklös. Intressant tycker jag! Undrar hur man doserar den?!

Nu har jag käkat fil med mandel och stevia. Inte så pjåkigt alternativ till nattmacka.